Vänstern och den internationella solidariteten
Vänsterpartiet hade förra helgen sin kongress. En rad häpnadsväckande beslut togs.
Som vanligt när det gäller vänsterpartiet finns ingen som helst verklighetsförankring.
Att vilja ha sex timmars arbetsdag för alla med bibehållen lön är kanske lockande för många, men ur ett samhällsperspektiv är det en utopi.
Vänsterpartiet har ju inga problem med finansiering av sina vilda projekt. Det är bara att beskatta folk upp över öronen. I vänsterns värld är skattesänkningar bidrag utifrån deras perspektiv att alla pengar är statens.
Ett annat beslut gällde att Sverige ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan. Man vill ju också gå ur EU och är emot alla typer av militära allianser. Risken är ju att man hamnar på samma sida som USA i konflikter.
Ett annat tankesätt som man för övrigt delar med Miljöpartiet, är att begränsa importen av varor och tjänster så mycket som möjligt. Man måste ju tänka på miljöööön. För att inte tala om att människor i tredje världen arbetar för låga löner. Hellre inga löner alls och helt leva på bidrag än att ha låg lön och ett arbete.
Så när det gäller en av vänsterns huvudparoller: Internationell solidaritet, så undrar jag egentligen hur man menar att den ska ske.
Att stå utanför all form av gemensamma aktioner länder emellan, att verka för protektionism av det egna och mot global handel som gynnar tredje världen i deras välståndsutveckling, är detta internationell solidaritet?
Ja, i vänsterpartiets världsåskådning är det genom bidrag man får länder och människor dit man vill. Att sedan biståndssystemet är sjukt korrumperat och hamnar i händerna på krigsherrar och diktatorer, bekymrar man sig inte om. Vänsterpartiet gör sina goda gärningar genom pengar. Vilket är konstigt för ett parti som verkar ha kapital som sin värsta fiende. Kapital och tillväxt är svarta spöken som ska bekämpas.
Internationell solidaritet är tydligen också att plocka hit så mycket fåraherdar, mattknytare och jordgolvsläggare som möjligt, för att här i Sverige bearbeta dem på bästa sätt till att bli trinda, trogna socialister. På detta sätt säkerställer man sig sin egen makt.
Jag vet inte hur socialister ser ut i huvudet. Men jag misstänker att allt bottnar i någon form av personlighetsstörning, förslagsvis Borderline!
Som vanligt när det gäller vänsterpartiet finns ingen som helst verklighetsförankring.
Att vilja ha sex timmars arbetsdag för alla med bibehållen lön är kanske lockande för många, men ur ett samhällsperspektiv är det en utopi.
Vänsterpartiet har ju inga problem med finansiering av sina vilda projekt. Det är bara att beskatta folk upp över öronen. I vänsterns värld är skattesänkningar bidrag utifrån deras perspektiv att alla pengar är statens.
Ett annat beslut gällde att Sverige ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan. Man vill ju också gå ur EU och är emot alla typer av militära allianser. Risken är ju att man hamnar på samma sida som USA i konflikter.
Ett annat tankesätt som man för övrigt delar med Miljöpartiet, är att begränsa importen av varor och tjänster så mycket som möjligt. Man måste ju tänka på miljöööön. För att inte tala om att människor i tredje världen arbetar för låga löner. Hellre inga löner alls och helt leva på bidrag än att ha låg lön och ett arbete.
Så när det gäller en av vänsterns huvudparoller: Internationell solidaritet, så undrar jag egentligen hur man menar att den ska ske.
Att stå utanför all form av gemensamma aktioner länder emellan, att verka för protektionism av det egna och mot global handel som gynnar tredje världen i deras välståndsutveckling, är detta internationell solidaritet?
Ja, i vänsterpartiets världsåskådning är det genom bidrag man får länder och människor dit man vill. Att sedan biståndssystemet är sjukt korrumperat och hamnar i händerna på krigsherrar och diktatorer, bekymrar man sig inte om. Vänsterpartiet gör sina goda gärningar genom pengar. Vilket är konstigt för ett parti som verkar ha kapital som sin värsta fiende. Kapital och tillväxt är svarta spöken som ska bekämpas.
Internationell solidaritet är tydligen också att plocka hit så mycket fåraherdar, mattknytare och jordgolvsläggare som möjligt, för att här i Sverige bearbeta dem på bästa sätt till att bli trinda, trogna socialister. På detta sätt säkerställer man sig sin egen makt.
Jag vet inte hur socialister ser ut i huvudet. Men jag misstänker att allt bottnar i någon form av personlighetsstörning, förslagsvis Borderline!
Kommentarer