Demokrati ur ett grodperspektiv
"Det var en gång en bredkäftad, grågrön bondgroda som hette Bettet. Han levde tillsammans med c:a två tusen andra bondgrodor i ett litet träsk i utkanten av skogsområdet Lunsen.
Man hade levt här i X antal generationer, först i ett litet grodkollektiv sedan i ett allt större samhälle som man nu stolt kallade Grodenborg; Staden Grodenborg.
Men nu slumpade det sig så vid den här tiden, att borgfullmäktige i människostaden Gettoburg behövde utökas med fler bostäder. Borgarrådet Malte Kringla hade kikarsiktet inställt på Lunsen och konstaterade med förtjusning att där kunde man smälla upp fyrahundra bostadsblock för att åtgärda den alltmer skriande bostadsbristen i Gettoburg.
Stats- och landskapsarkitekter kallades in, ekonomer lade kalkyler, konsulter rådde dessa, revisorer granskade dessa, 23 myndigheter undersökte lagfarter, byggnadsnämnden, statskontoren, socialstyrelsen, borgfullmäktiges samtliga 640 delegater åkte på studieresor till Grekland, Spanien och Portugal för att studera hur man bäst lånade upp pengar. Det var en livad tid.
Bondgrodorna i Grodenborg började ana oråd när 300 människor kom klivande runt träsket och glodde lystet på trästammarna man ville hugga ner, älgarna, lodjuren och rådjuren man ville skjuta och... grodorna man ville utrota med sista skriket bland bekämpningsmedlen, Grobort.
Bettet kände hur de breda käkarna började mala mot varandra. Samma kväll kallade han till konferens på lilla Träskholmen.
Han förklare läget för Grodenborg-borna och kunggjorde med hög och klar stämma att han nu manade alla att kämpa till sista groddroppen.
Och så skedde. Man bedrev namninsamlingar, demonstrerade på Gettoburgs nerklottrade gator och och höll ett torgmöte där man uppmanade alla groder i hela Sverie att stå upp för sina träsk.
- Annars tar vi till radikala metoder, förkunnade Bettet.
Gettoburgs chefredaktör för stadens enda tidning, Anna Maria Kringla-Krakell (fru till Malte) drog då åt sig öronen och satte själv krigsrubriker i tidningen dagen efter:
"EXTREMISTGRODER HOTAR GETTOBURG"
När Bettet sedan ville träffa både henne och Malte blev det tvärstopp. "Vi vill inte befatta oss med medlemmr för en samhällsförstörande verksamhet", hette det i ett meddelande som Bettet fick på sin iPhone
Grävskoporna kom en gråkall septembermorgon när vintern redan hade satt sin första frost i tuvorna.
Bettet ställde sig högst upp på Stora Träskholmens högsta topp och manade till väpnad kamp.
Grodorna, alla tvåtusenfemtiotvå stycken, plus förstärkning från nårliggande städer med c:a femtusen, ställde sig packade mot grävskoporna. Grodkollektivet Grodans Rätt hade små slangbellor i händerna laddade med stålkulor och sköt så träden barrade.
Människorna i grävskoporna smålog och drog i spakarna och styrde rakt in bland de nästan tiiotusen grodorna. De fällde ner skoporna och accelererade.
Grodblod stänkte i ett skikt runt träsket.
Kampen var över. Överhetens demokrati hade segrat."
Voltaire lär ha sagt ungefär så här:
Jag avskyr dina åsikter, men jag skulle kunna gå i döden för att du ska få framföra dem
Han var en verklig demokrat.
Man hade levt här i X antal generationer, först i ett litet grodkollektiv sedan i ett allt större samhälle som man nu stolt kallade Grodenborg; Staden Grodenborg.
Men nu slumpade det sig så vid den här tiden, att borgfullmäktige i människostaden Gettoburg behövde utökas med fler bostäder. Borgarrådet Malte Kringla hade kikarsiktet inställt på Lunsen och konstaterade med förtjusning att där kunde man smälla upp fyrahundra bostadsblock för att åtgärda den alltmer skriande bostadsbristen i Gettoburg.
Stats- och landskapsarkitekter kallades in, ekonomer lade kalkyler, konsulter rådde dessa, revisorer granskade dessa, 23 myndigheter undersökte lagfarter, byggnadsnämnden, statskontoren, socialstyrelsen, borgfullmäktiges samtliga 640 delegater åkte på studieresor till Grekland, Spanien och Portugal för att studera hur man bäst lånade upp pengar. Det var en livad tid.
Bondgrodorna i Grodenborg började ana oråd när 300 människor kom klivande runt träsket och glodde lystet på trästammarna man ville hugga ner, älgarna, lodjuren och rådjuren man ville skjuta och... grodorna man ville utrota med sista skriket bland bekämpningsmedlen, Grobort.
Bettet kände hur de breda käkarna började mala mot varandra. Samma kväll kallade han till konferens på lilla Träskholmen.
Han förklare läget för Grodenborg-borna och kunggjorde med hög och klar stämma att han nu manade alla att kämpa till sista groddroppen.
Och så skedde. Man bedrev namninsamlingar, demonstrerade på Gettoburgs nerklottrade gator och och höll ett torgmöte där man uppmanade alla groder i hela Sverie att stå upp för sina träsk.
- Annars tar vi till radikala metoder, förkunnade Bettet.
Gettoburgs chefredaktör för stadens enda tidning, Anna Maria Kringla-Krakell (fru till Malte) drog då åt sig öronen och satte själv krigsrubriker i tidningen dagen efter:
"EXTREMISTGRODER HOTAR GETTOBURG"
När Bettet sedan ville träffa både henne och Malte blev det tvärstopp. "Vi vill inte befatta oss med medlemmr för en samhällsförstörande verksamhet", hette det i ett meddelande som Bettet fick på sin iPhone
Grävskoporna kom en gråkall septembermorgon när vintern redan hade satt sin första frost i tuvorna.
Bettet ställde sig högst upp på Stora Träskholmens högsta topp och manade till väpnad kamp.
Grodorna, alla tvåtusenfemtiotvå stycken, plus förstärkning från nårliggande städer med c:a femtusen, ställde sig packade mot grävskoporna. Grodkollektivet Grodans Rätt hade små slangbellor i händerna laddade med stålkulor och sköt så träden barrade.
Människorna i grävskoporna smålog och drog i spakarna och styrde rakt in bland de nästan tiiotusen grodorna. De fällde ner skoporna och accelererade.
Grodblod stänkte i ett skikt runt träsket.
Kampen var över. Överhetens demokrati hade segrat."
Voltaire lär ha sagt ungefär så här:
Jag avskyr dina åsikter, men jag skulle kunna gå i döden för att du ska få framföra dem
Han var en verklig demokrat.
Kommentarer