Språket som klassmarkör
Det är fult att prata om klass i Sverige. Målet har ju varit att skapa ett klasslöst samhälle (vilket är omöjligt). Därför har organisationer plattats till, inkomstspridningen blivit liten vilket har gett upphov till en rad negativa effekter.
Den platta organisationen som genomfördes i den offentliga sektorn på 70-80-talet innebar att beslutsvägarna blev oändliga eftersom ingen egentlig ledning fanns. Dålig och svag ledning = dåligt arbetsklimat, oklara tjänstbeskrivningar, konflikter, och på många håll kaos. Finns ingen direkt, klart uttalad ledning finns ju inte heller någon ansvarig.
Att platta till samhället på ett konstlat sätt hjälper dock inte. Klasser kommer alltid att finnas. Ofta, ja nästan alltid speglar sig klasstillhörigheten i språket.
Till skillnad mot det "främlingsfientliga" i att härma invandrarnas sätt att prata är det helt ok att härma svenska dialekter. I Stockholm är dialekt likställt med "bönder" och därmed underklass.
Men bloggaren ska inte skylla på alla stockholmare, eller folk överhuvud taget. I själva verket är det kulturmupparna som cirkulerar likt knott i radio och teve, som huvudsakligen står för en överlägsen attityd gentemot de "obildade bönderna".
Kulturmupparna och dito journalister med tung socialistretorik, är i själva verket överklass wanna-bees. Det speglas på ett rent av löjeväckande vis i deras sätt att prata. De är medelklassungar med överklasskomplex. T ex:
Det mest utmärkande, sch-ljuden. Förutom i länen ovanför Sundsvall uttalas sch-ljudet i den bakre delen av munhålan. Men bland överklass wanna-bees uttalas detta ljud i den främre delen: sh alltså, ungefär som i "tjat".
Det blir ganska löjeväckande när man uttalar "skit" i den främre delen av munnen.
Man märker att detta inte är naturligt för dem, de försäger sig nämligen ibland. En typisk överklass wanna-be är Jessica Gedin, som mest är känd för att vara känd. Hon brukar vara med i "Spanarna" på radio och "På spåret" på teve. Hon utalar "sjok" i den främre delen, två sekunder senare säger hon "funktion" på vanligt sätt.
Andra sh-sägare är muppar som Jan Guillio (tänk vad intelligent han låter!), Jonas Gardell, Ulrika Knutsson, Peter Englund, Cecilia Uddén osv osv. De är oräkneliga. Gudryn Schyman har överklasskomplex i sitt tal liksom Lars Ohly.
Överlag har journalisterna och mupparna i P1 detta.
Unga radio- och tv-pratare markerar sitt överklasskomplex på ett annat sätt nämligen med ett väsande "i". Det är väl "fiiint". Till skillnad mot sina äldre kollegor uttalar man ö som öh av någon anledning. Vet inte, snyggt är det inte.
Fredrik Reinfeldt är en nybliven sh-sägare. I hans alltmer tragiska framtoning har han lagt sig till med manér som han tydligen tror ska vara mer förtroendeingivande. Och då använder sig man av sh-ljudet. Dessutom verkar de ha en ovetenskaplig tro på att det ska låta intelligentare.
Den socialistiska, högtravande retoriken om "alla är vi lika", "kön som socialkonstruktion" ekar ganska falskt när man lyssnar till talaren ifråga som väser på i och uttalar "sjal" som shal.
Språket är också beroende av ålder. Killar i 16-årsåldern är fulla av "öh", "man" och "shit". Tjejer är fulla av "o ja ba" och "liksom".
"Liksom" är för övrigt det som avslöjar överklass wanna-bees. P g a det otillräckliga ordförrådet som avslöjar att man inte alls gått på någon privatskola, sticker man in "liksom" sisådär 2-3 ggr i en mening.
Socialister med överklasskomplex är de som tydligast driver frågor om hur platt man vill ha samhället. Inget och ingen ska sticka ut. Ja, förutom de själva förstås. I sin outsägliga visdom och sofistikerade bakgrund (= medelklass) står de naturligtvis över oss andra som är i så stort behov av ledning.
Medans vi som får fortsätter med våra sch-ljud och vanligt "i" utan att må sämre för det.
Klass är något relativt och visar sig främst genom utbildning, allmänbildning och värderingar.
Säger bloggaren som har sitt ursprung i arbetarklassen.
Den platta organisationen som genomfördes i den offentliga sektorn på 70-80-talet innebar att beslutsvägarna blev oändliga eftersom ingen egentlig ledning fanns. Dålig och svag ledning = dåligt arbetsklimat, oklara tjänstbeskrivningar, konflikter, och på många håll kaos. Finns ingen direkt, klart uttalad ledning finns ju inte heller någon ansvarig.
Att platta till samhället på ett konstlat sätt hjälper dock inte. Klasser kommer alltid att finnas. Ofta, ja nästan alltid speglar sig klasstillhörigheten i språket.
Till skillnad mot det "främlingsfientliga" i att härma invandrarnas sätt att prata är det helt ok att härma svenska dialekter. I Stockholm är dialekt likställt med "bönder" och därmed underklass.
Men bloggaren ska inte skylla på alla stockholmare, eller folk överhuvud taget. I själva verket är det kulturmupparna som cirkulerar likt knott i radio och teve, som huvudsakligen står för en överlägsen attityd gentemot de "obildade bönderna".
Kulturmupparna och dito journalister med tung socialistretorik, är i själva verket överklass wanna-bees. Det speglas på ett rent av löjeväckande vis i deras sätt att prata. De är medelklassungar med överklasskomplex. T ex:
Det mest utmärkande, sch-ljuden. Förutom i länen ovanför Sundsvall uttalas sch-ljudet i den bakre delen av munhålan. Men bland överklass wanna-bees uttalas detta ljud i den främre delen: sh alltså, ungefär som i "tjat".
Det blir ganska löjeväckande när man uttalar "skit" i den främre delen av munnen.
Man märker att detta inte är naturligt för dem, de försäger sig nämligen ibland. En typisk överklass wanna-be är Jessica Gedin, som mest är känd för att vara känd. Hon brukar vara med i "Spanarna" på radio och "På spåret" på teve. Hon utalar "sjok" i den främre delen, två sekunder senare säger hon "funktion" på vanligt sätt.
Andra sh-sägare är muppar som Jan Guillio (tänk vad intelligent han låter!), Jonas Gardell, Ulrika Knutsson, Peter Englund, Cecilia Uddén osv osv. De är oräkneliga. Gudryn Schyman har överklasskomplex i sitt tal liksom Lars Ohly.
Överlag har journalisterna och mupparna i P1 detta.
Unga radio- och tv-pratare markerar sitt överklasskomplex på ett annat sätt nämligen med ett väsande "i". Det är väl "fiiint". Till skillnad mot sina äldre kollegor uttalar man ö som öh av någon anledning. Vet inte, snyggt är det inte.
Fredrik Reinfeldt är en nybliven sh-sägare. I hans alltmer tragiska framtoning har han lagt sig till med manér som han tydligen tror ska vara mer förtroendeingivande. Och då använder sig man av sh-ljudet. Dessutom verkar de ha en ovetenskaplig tro på att det ska låta intelligentare.
Den socialistiska, högtravande retoriken om "alla är vi lika", "kön som socialkonstruktion" ekar ganska falskt när man lyssnar till talaren ifråga som väser på i och uttalar "sjal" som shal.
Språket är också beroende av ålder. Killar i 16-årsåldern är fulla av "öh", "man" och "shit". Tjejer är fulla av "o ja ba" och "liksom".
"Liksom" är för övrigt det som avslöjar överklass wanna-bees. P g a det otillräckliga ordförrådet som avslöjar att man inte alls gått på någon privatskola, sticker man in "liksom" sisådär 2-3 ggr i en mening.
Socialister med överklasskomplex är de som tydligast driver frågor om hur platt man vill ha samhället. Inget och ingen ska sticka ut. Ja, förutom de själva förstås. I sin outsägliga visdom och sofistikerade bakgrund (= medelklass) står de naturligtvis över oss andra som är i så stort behov av ledning.
Medans vi som får fortsätter med våra sch-ljud och vanligt "i" utan att må sämre för det.
Klass är något relativt och visar sig främst genom utbildning, allmänbildning och värderingar.
Säger bloggaren som har sitt ursprung i arbetarklassen.
Kommentarer
det är alltid intressant att ta del av dina texter. Dock tycker jag att du borde överväga att sluta skriva med vit text mot en svart bakgrund. Det är jobbigt att läsa!
(arbetarklassbakgrund)