Inlägg

Värde eller lika värda?

I detta inlägg kommer jag inte att skriva om de sju mord som nyligen har skett på olika ställen i Sverige. Inte heller om footbolls-VM eller Almedalen. Jo, förresten. Jag lyssnade i efterskott till Opinion Lives specialintervju med Ulf Kristersson efter hans starka tal innan (efter vad jag hört).

Låt mig vara uppriktig: Jag gillar Ulf Kristersson och han är redan en vinnare i valet i höst, enligt mig. Men allt detta kom på skam när han uttalade en sådan där förflugen tanke om vad människolivet är värt.

Han fick frågan om det där med pensionsåldern. Enligt den vansinnige (på riktigt) Fredrik Reinfeldt skulle vi ju vara tvungna att arbeta tills vi är 75 för att "klara välfärden" utan en tanke på trötta ryggar, trötta minnescentra och trötta på att vara nettoskatteinbetalare. Jag känner en stor solidaritet med dem som är före mig i näringsprocessen, men jag kan inte identifiera mig med dem. Jag beundrar deras idoga släp och flit från 8 - 17 eftersom jag själv har haft förmånen…

Det lilla landet högst upp i högra hörnet

Bild
Sverige är inget lagomland. I Sverige är vi extrema. Och extremt stolta över detta. Utan att fastna i all jämlikhet, feminism, genusvetenskap, migration, välfärd och aktivism kan jag konstatera att vi förtjänar den där ensamma pricken högst upp till höger på kartan över hur världens länder lever och förhåller sig till ursprungliga värden och modernitet. Sverige är det mest moderna, sekulariserade och individcentrerade landet av dem alla. Allt enligt World Value Survey som gjordes för en del år sedan. Bra eller dåligt är upp till var och en att avgöra.

Det går ju bra för Sverige om man nu ska tro på finansminister Magdalena Andersson och vissa ekonomer. Men verkligheten talar om något annat. Den bejublade välfärden kan då inte berömma sig för en fungerande sjukvård. Uppe i norr är det förstås värst medan Stockholm har såväl kortare köer som fler vårdplatser. Men trångboddheten på våra sjukhus är ett gigantiskt problem överallt. Faktum är att dessa har minskats är från år och är nu ner…

Om utanförskapet (eller bristen på tillhörighet)

Bild
Att idag tala om utanförskap är att be om en lång diskussion på temat "utsatta områden och segregation". Men då har ordet tappat sin egentliga betydelse; utanförskap är nästan alltid förbundet med ensamhet, individuell ensamhet. Det är inte förknippat med kollektiv kränkthet och frustration som slutar i nerbrunna skolor och annan förstörelse eller våld. När man här hänvisar till "utanförskap" är det för att poängtera den kollektiva kränktheten och strukturell rasism.

Men utanförskap på individnivå är detsamma som att ofrivilligt sitta på bänken medan "vännerna" spelar sin match i centrum för uppmärksamheten. Avsaknad av adekvat tillhörighet slutar inte sällan i terapistolen eller i värsta fall på kroken i vardagsrummet.

Att inte höra till kanske är svårast när man är barn då hela kroppen skriker ut längtan efter gemenskap där man kan stötas och blötas mot andra i utvecklingen mot en egen personlighet. Bloggaren har själv erfarenhet från den perioden; sa…

Belägrad stad

Bild
Uppsala är Sveriges fjärde största stad med sina drygt 200.000 invånare - de allra flesta lugna, trygga och ej förekommande i brottsregistret. Men något är ändå på tok i staden. Här sker ovanligt många våldtäkter, rån och mord. Det var i Uppsala den Facebook-sändna gruppvåltäkten ägde rum för snart 1,5 år sedan. Straffen blev som vanligt löjligt låga, den äldste av de tre dömdes till 2 år och åtta månader, OCH: Trots att åklagaren yrkade på det dömdes ingen till utvisning. 

Även en Snapchat-utsänd våldtäkt skedde i Uppsala. Två män våldtog en berusad kvinna och den ene av de två utvisas efter fängelse.

Det var också i Uppsala som fem unga afghanska män ("barn?") våldtog en minderårig pojke. Männen blev i hovrätten dömda till utvisning i tio år, vilket de inte hade blivit i tingsrätten.

Något av en våldtäktsvåg har pågått i Uppsala under våren. Våldtäkter i Gottsunda - Valsätra förstås men också i centrala stan och t o m i en lekpark. Hur det går i utredningen och sökandet e…

Uppror är inget för svenskar

Bild
Bloggaren råkade här om dagen höra ett radioanslag (tyvärr ingen länk) som handlade om civilsamhället. Känn på ordet; civilsamhälle, hur s:n fräser bakom tänderna och bara där ger det ett uttryck av något hårt och vasst. Engelskans 'community' låter inbäddat, tryggt och mjukt vid jämförelse. Civilsamhällets uppdelande i föreningsliv är däremot en folkrörelse i Sverige och i engelskan brukar motsvarigheten kallas NGO, Non-govermental organizations. Problemet är idag att dessa NGO:s mer och mer har övertagit rollen som aktivism på ett olyckligt vis. Det är spontanbildade aktivistgrupper som har kommit att påverka våra folkvalda politiker. Afghandemonstrationen på Medborgarplatsen, Welcome Refugees och de högljudda grupper som ledde till amnestin för 9.000 "ensamkommande" afghanska män som blixtsnabbt röstades fram med hjälp av centerpartiet är ett par av de påtryckningar som svenska NGO:s har åstadkommit. Civilsamhället representerar här en mindre lyckad form av påver…

Också en feministisk spaning

Bild
Detta är ett inlägg om och då speciellt kvinnlig musik. Feministisk musik vet jag knappt om att den finns, bara att det har krävts en slags kvotering för kvinnliga artister till musikfestivaler därför att dessa inte är lika frekvent efterfrågade som dito manliga (läs killar och killband). Men med en feministisk regering måste naturligtvis musikfestivaler också vara feministiska så festivalarrangörerna har nog just nu pannorna i djupa veck för att trolla fram ett 50/50-utbud i sommar.

Eftersom jag har sysslat med musik i hela mitt liv vet jag en del om branschen också även om jag själv mest har spelat i de mindre sammanhang utan att för den skull känt mig förolämpad och undanknuffad. Ett år spelade jag på Västerviksfestivalen tillsammans med en kille som skulle komma att bli en stor musikprofil i Lund, Ivar Sjögren. Vi kallade oss Tu Man Band och spelade och sjöng i stämmor, så vackert så. Det var mina låtar vi framförde och naturligtvis är jag stolt över att få framföra dem i så stora…

När verkligheten inte är nog

Bild
Ok, jag läser Samhällsnytt (Avpixlat i n
y dress) och Fria Tider och förundras ibland över de djupodlade artiklar som finns där; långt ifrån MSM:s ytliga reportage och vänsterpropagandistiska budskap. MSM kryddar sina reportage med tonvis av känslobaserat snömos och sakliga analyser lyser idag med sin frånvaro. Det tar emot att säga det men MSM har påverkats mycket av den kvinnliga överrepresentationen på snart sagt alla områden. Politik och miljö skildrar barnperspektivet, invandrare och integration från barnens värld där ingenting är fel eller rätt. Kvinnors största intresseområden ligger på barn och närhetsprinciper, jag är ledsen att säga det, men det är fördummande för det allmänna samhället att matas med bröstmjölk dagarna i ända.

Ok, då fick jag det sagt. Nu ska det handla om Ryssland (igen) och de insinuationer om "fake news" som förekommer en masse i MSM idag. Ryssland ska tydligen hjälpa SD till regeringsmakten, så mycket är klart, men motiven lyser med sin frånvar…