Martyr rimmar på vampyr
Det är inte så många som har mött en vampyr får jag förmoda. I sådana fall är det bäst att tänka om. De finns faktiskt runt omkring oss. Men de har varken spetsiga hörntänder eller klohänder. Istället är det de där som finns till för andra bara, har tillbringat hela sitt liv med att föda barn och sett till att de har blivit drägliga människor. Och det har offrat precis allt. Ingenting blev som de hade tänkt sig. De fick istället bara offra sig. För andra. Och otacksamhet är ju världens lön. "Vem tänker på mig?". Du kan sitta där vid deras väldukade matbord med en känsla av att du knappt kan svälja maten. För du vet att snart kommer det. Det där välbekanta nålsticker. Gjort med en ishacka. De förnekar sig aldrig. Martyrerna. Och du kan i början ha svårt att förstå varför du sitter där och blir mer och mer frustrerad. Men vartefter skådespelet pågår och utvecklar precis som du har föreställt dig det, så vet du det. Den här personen suger ut mig. En tjuv. Känslotjuv.