Våldtäkt hit och dit
Med anledning av rapporten som kom förra året om Sverige som Europas ledande våldtäktsland, har Brå:s generaldirektör Jan Andersson uttalat sig speciellt på hemsidan.
Han försöker på alla tänkbara sätt attackera det statistiska underlaget.
Det handlar om 'anmälda våldtäkter' vilket inte får förväxlas med 'faktiska våldtäkter'. Det kan vara andra typer av sexualbrott som föranleder anmälningen, menar Andersson.
Som vadå, undrar bloggaren? Sexuellt utnyttjande? Det där mystiska begreppet när offret säger 'nej' men menar 'ja'? Det brukar ju förövaren hävda och brukar då bli frikänd.
Antalet anmälda våldtäkter överstiger antalet dömda med så många procent att man kan undra över hur polisutredningar och domstolar fungerar.
Andersson menar att svenska rättssystemet har en bredare tolkning av våldtäkt än andra europeiska länder och att statistiken därmed skiljer sig åt. Vi i Sverige är ju också världsbäst på register och statistik. Fast spelar det egentligen någon roll när samhället fungerar så dåligt på det stora hela?
Sedan finns det ytterligare en statistikkategori som man inte tagit hänsyn till, menar Andersson.
Offerundersökningar, dvs hur många som säger i enkätundersökningar att de har blivit våldtagna, visar en annan bild. Här intar Sverige en mittposition.
Men bloggaren undrar ändå över enkätundersökningar. Hur många fyller faktiskt i dem? Unga flickor som blivit våldtagna och får det här formuläret i brevlådan kanske inte vågar fylla i sanningen med tanke på att föräldrar eller syskon kan få tag på det.
Och hur många deltar faktiskt i en enkätundersökning? 1000 personer?
Att Sverige, som räknas som världens mest jämställda land, har flest våldtäkter i Europa är alltså inte sant!!!
I Sverige är allt möjligt. Vi kan ju inte ha några skvanker och några mörka hörn som riktar fokus mot de faktiska problem vi har.
Här är det ständigt solsken. Alla lever sida vid sida (som Reinfeldt säger) i lycklig harmoni. Det finns inga skillnader, det finns inga konflikter och motsättningar. Ja, det finns ju knappt några kön. Bara som små sorgliga kvarlevor av de patriarkala maktstrukturerna.
Om det just inte finns några skillnader mellan kvinnor och män, hur kommer det sig då att vi har våldtäkter överhuvud taget?
Ja, se det svarar inte Jan Andersson på.
Han försöker på alla tänkbara sätt attackera det statistiska underlaget.
Det handlar om 'anmälda våldtäkter' vilket inte får förväxlas med 'faktiska våldtäkter'. Det kan vara andra typer av sexualbrott som föranleder anmälningen, menar Andersson.
Som vadå, undrar bloggaren? Sexuellt utnyttjande? Det där mystiska begreppet när offret säger 'nej' men menar 'ja'? Det brukar ju förövaren hävda och brukar då bli frikänd.
Antalet anmälda våldtäkter överstiger antalet dömda med så många procent att man kan undra över hur polisutredningar och domstolar fungerar.
Andersson menar att svenska rättssystemet har en bredare tolkning av våldtäkt än andra europeiska länder och att statistiken därmed skiljer sig åt. Vi i Sverige är ju också världsbäst på register och statistik. Fast spelar det egentligen någon roll när samhället fungerar så dåligt på det stora hela?
Sedan finns det ytterligare en statistikkategori som man inte tagit hänsyn till, menar Andersson.
Offerundersökningar, dvs hur många som säger i enkätundersökningar att de har blivit våldtagna, visar en annan bild. Här intar Sverige en mittposition.
Men bloggaren undrar ändå över enkätundersökningar. Hur många fyller faktiskt i dem? Unga flickor som blivit våldtagna och får det här formuläret i brevlådan kanske inte vågar fylla i sanningen med tanke på att föräldrar eller syskon kan få tag på det.
Och hur många deltar faktiskt i en enkätundersökning? 1000 personer?
Att Sverige, som räknas som världens mest jämställda land, har flest våldtäkter i Europa är alltså inte sant!!!
I Sverige är allt möjligt. Vi kan ju inte ha några skvanker och några mörka hörn som riktar fokus mot de faktiska problem vi har.
Här är det ständigt solsken. Alla lever sida vid sida (som Reinfeldt säger) i lycklig harmoni. Det finns inga skillnader, det finns inga konflikter och motsättningar. Ja, det finns ju knappt några kön. Bara som små sorgliga kvarlevor av de patriarkala maktstrukturerna.
Om det just inte finns några skillnader mellan kvinnor och män, hur kommer det sig då att vi har våldtäkter överhuvud taget?
Ja, se det svarar inte Jan Andersson på.
Kommentarer