Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2010

Terror, terror, terror

Al Quida ligger inte på latsidan i dessa dagar. Ett flertal incidenter med gömda bomber i flygplan har inträffat de senaste dagarna. Två av planen hade destination USA och till judiska mål där. I Istanbul sprängdes en buss inatt, 22 människor dödades enligt CNN. Och så Göteborg då. Bombhot, terrorförberedelse... eller vad? Den svenska polisen har bara uttalat sig förvirrat och undvikande. Men 4 gripanden har gjorts och två sitter anhållna. Samtliga de inblandade är palestinier. Vad säger nu detta oss? Jo, det kommer att smälla snart. Var, hur och när är okänt, men det kommer att hända. Terroristerna verkar ha samlat sig i gemensamma aktioner västvärlden över. Sprängningen i Turkiet är troligen ett kurdiskt dåd, det är ju inte första gången PKK ger sig till känna. I Sverige lever tiotusentals kurder, och många har ett förflutet i PKK. Sverige har ju för vana att öppna famnarna för terrorister och krigsförbrytare. Ty de hotas ju av förföljese i de länder där de har begått sina brott(!).

Det nya och det gamla

Bloggaren läser med stort nöje och behållning både Aktualia och Politiskt Inkorrekt. På Aktualia har man under en tid skapat en ny nysvensk ordlista. Mycket underhållande: I "Världsmästarna" av Julia Caesar tas också detta upp, men i ett betydligt allvarligare perspektiv. Hon beskriver hur makteliten med journalistkåren som lydiga bandhundar i släptåg, har givit gamla begrepp en ny innerbörd i syftet att manipulera och hjärntvätta människor från att tänka själva. Precis som totalitära stater gör, har Sverige en politisk agenda att styra folket att tänka "rätt" och som makteliten vill. Jag tänkte inte ytterligare utveckla denna diskussion utan koncentrera mig på vilka uttryck, begrepp och värden vi inte får höra idag. Det är ganska lätt att hitta de mest försvunna orden ur den svenska vokabulären idag: "Frihet" pratar man inte längre om, jo utom möjligen "frihet ifrån" något. Ex: Organisationen "Humanisterna" som vill ha "frihet if

Nu ropas det på fler poliser!

Jag läste lite på bloggen Röda Lidköping som skjutningarna i Malmö. Man skyller där på det "rasistiska klimatet" i Sverige och att sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Ja det gäller att göra det enkelt för sig. Jag menar: Har de inget annat att komma med? En enorm idéfattigdom präglar vänstern av idag. De är det mest reaktionära vi har i vårt land med sitt tillbakablickande på det ljuva 70-talet, drömmarna om Cuba och Kina innan det blev "schizigt" och söndertuggade gamla teser som de inte själva längre tror på. Bloggaren hörde också ett radioinslag igår där en polis försökte förklara vad poliserna gör just nu för att ringa in personen/personerna som skjuter, som det ser ut, oskyldiga invandrare. Men han blev hela tiden avbruten av en Jalla-typ som skrek sig hes efter fler poliser till det krigshärjade Malmö. Så vad polisen egentligen gör fick man liksom inte reda på. Men idag i Svd finns att läsa att polisen faktiskt har spår och teorier om de många skjut

Andra har kulturer, men inte svenskar

Något som har blivit allt vanligare i det alltmer mångkulturella Sverige, är att det förnekas att vi har en svensk kultur. Eller ännu värre, om det överhuvud taget finns något som heter 'svenskt'. Och den eventuella kultur vi har bespottas och hånas. Som Mona Sahlin som var översvallande över invandrares kulturer medan "...vad har vi, midsommar och sådana töntiga saker". Och Fredrik Reinfeldt kallade det typiskt svenska, innan all invandring, för "barbari" när han besökte Ronna i Södertälje. Detta fenomen började också i och med 68-ornas "revolution". Den "internationella solidariteten" medförde tydligen att vår egen svenska kultur sågades jämns med fotknölarna. Det här är unikt för Sverige. Att förakta sitt eget folk. Frågan är vad det egentligen bottnar i. Om välfärdsstaten nu är så gudomligt god, hur kommer det sig då att den kan ägna sig åt så mycket smutskastning av det egna landet. Ingår detta i "godheten"? Godheten räcker

Jämlikhet och broderskap

Inga ord är så heliga i Sverige som jämlikhet, solidaritet och välfärd. Bloggaren anser att jämlikhet och solidaritet är en förutsättning för att vi människor ska kunna fungera tillsammans. Vi måste känna omsorg om varandra, särkilt de av oss som har det svårt. Men det är en fundamental egenskap hos människan. Vi är inga rovgiriga djur, utan under normala betingelser har vi ett naturligt förhållningssätt till att hjälpa varandra. Men i Sverige används begreppen med delvis en annan innerbörd. Här är det det sk samhället som styr jämlikheten och soidariteten genom att ta ut skyhöga skatter. Makteliten ska sedan sitta på våra pengar och godtyckligt spendera dessa på allsköns projekt. Jag tycker inte vi får ett jämlikare och mänskligare samhälle på detta vis. Tvärtom, detta medför att folket svär sig fria från ansvar för att själv agera. När man möter människor som mest av allt behöver en sund mänsklig kontakt, är det lätt att tänka att "jag betalar ju skatt för att samhället ska ta h

Gifta med makten

Bloggaren läser just nu boken "Världsmästarna - När Sverige blev mångkulturellt" av Julia Caesar. Julia är en erfaren journalist som har jobbat på många av de stora dagstidningarna och är väl insatt i hur valsarna går (hoppsan, var inte meningen!) Hon skriver under pseudonym p g a de säkerhetsrisker det innebär att skriva obekväma sanningar i Sverige av idag. Bara detta borde mana de flesta till eftertanke. Vad har hänt med demokratin i Sverige? Hon tar upp journalisternas oerhörda svek mot svenska folket, hur de har lierat sig med makten och inte längre vågar rapportera om sanningar, hur uppenbara de än må vara. Det klipps och klistras, meningar slitna ur sitt sammanhang, demonisering av oliktänkare, härskarteknikerna behärskas till fulländning. Förlöjligande, osynliggörande och ren utfrysning av allt och alla som inte passar inte i maktelitens och därmed medias snäva ramar. Värst är TV, följt av radio. C:a 70-80% av journalisterna röstar rödgrönt och de 20-30% som återstår

Folkgrupp och oliktänkande

Bloggaren måste först få skryta lite. Har själv monterat en sk crosstrainer; det tog sisådär 10 timmar sammanlagt. I affären sade de att det skulle ta en timme. Men jag är ju inte världens mest praktiska. Så nu har man ingen orsak att inte träna. Har hantlar och "gummirep" sedan tidigare, men det är inte tillräckligt tycker jag. Det märker bloggaren på trånga byxor och blusar. Annars har det varit en mycket lugn helg. Inte alltför mycket att irritera sig på (!). Media fortsätter att mala om skotten i Malmö, nu fabricerar "offen" attacker också, det ger väl klirr i tanken. I Malmö är ju inte skjutningar speciellt ovanliga, men nu är de invandrare som har råkat illa ut och det skapar rubriker. Media älskar ju verkligen den här typen av brott (cyniskt men sant). När invandrare är offren är det så mycket värre, av någon anledning, än när svenskar blir detsamma. Det är i alla fall hur det verkar från medias sida. Konstigt nog har man inte skrikit på politiker än, men de

Lik eller unik?

Den s k värdegrunden har i praktisk betydelse nu ersatt grundlagarna. Det pratas mycket sällan om våra grundlagar idag jämfört med för sisådär en 15 år sedan. Kanske är det för att grundlagarna med yttrande- och tryckfrihet inte längre praktiseras och därmed är ointressanta. Och det som inte är intressant och praktiseras tystas ner och förminskas i betydelse. Yttrandefrihetskommittén håller, innanför lyckta dörrar, just nu på att författa en ny yttrandefrihetslag. Det ger åtminstone bloggaren kalla kårar. Det har läckt ut att villkor, tydlighet och rimlighet ska prägla yttrandefriheten. Vi kan alltså räkna med kraftiga inskränkningar av yttrandefriheten. Men detta är väl bara en konsekvens av de senaste årens långsamma avlivning av yttrande- och tryckfriheten. Ett led i detta är helt enkelt att inte prata om det. Man kan alltså låtsas som det inte existerar. "De outbildade svenskarna glömmer det hela inom några år", resonerar man säkert. Så helt medvetet avskaffas sålunda ytt

Nu skjuts det i Malmö - igen

Tindrande journalistögon och upprymda dito öron jublar just nu över att de kan rapportera om en eventuellt ny laserman. För det skjuts invandrare i Malmö, 50 skjutningar de senaste året. Till synes oskyldiga offer som bara har råkat vara på fel plats vid fel tid. Att invandrare skjuts i Malmö är väl i och för sig ingenting som är ovanligt på något sätt. Fast då brukar det kallas för "gänguppgörelser" och då underförstått att det är andra invandrare som håller i vapnen. Nu tror man alltså att det är en svensk som skjuter och då tar de hus i helvete. Långa OBS-program, otaliga nyhetsinslag och tillbakablickar på Lasermanstiden. Är det bara bloggaren som tycker att det liknar rena brakfesten? Man är så upphetsad att man knappt kan prata och frågar hela tiden polisen: "Är det en ny laserman, är det en ny laserman?" Journalistkåren verkar ha väntat och längtat efter det här. Att det dyker upp bara en månad efter SD:s inträde i riksdagen är intressant och man undrar i sit

Vänstern är inga fredsduvor

De svenska trupperna i Afghanistan har nu varit under diskussion. Det verkar som om sossarna ska göra gemensam sak med regeringen om att trupperna ska vara kvar. Samtidigt är sossarna väldigt splittrade. De hårdföraste vänsterkrafterna anser att Sverige inte ska ställa upp i USA:s krig. Underförstått skulle man alltså ställa upp om det vore t ex palestiniernas krig. För vänstern har inget emot krig. tvärtom. De är fullt beredda att ta till vapen för att genomföra sina drömmar om en kommunistisk diktatur. Att tro att socialisterna skulle vara någon form av fredsduvor är så fel, så fel. Det är som Mikael Wiehe skrev på 70-talet: "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris, Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig" Texten i övrigt handlar om att freden ger klirr i kassan hos de rika och mäktiga, att länder styckas upp och att förtryckande lagar håller folket i schack. Krig är alltså något som kan vara helt acceptabelt under vissa betingelser. M

Tyskland har misslyckats

Idag uttalade sig Angela Merkel om den mångkultur som även har berikat hennes land. Hon menade att Tyskland har misslyckats med integreringen av invandrare som, precis som här, har strömmat in i landet de senaste 30 åren. Man lever inte "sida vid sida" i harmoni utan tvärtom konflikterna och spänningarna blir allt fler och större i landet. Det ska mycket till när Tyskland med sin bakgrund ställer det hela mot väggen. Men då ställer man sig frågan: Vem är det som misslyckats? Är det verkligen staten som till 100% ska se till att invandrare lär sig språket och skaffar sig jobb. Det verkar som samma sjuka har drabbat hela Europa nämligen att det är samhället som ska anpassas och inte de som invandrar. I grunden är det ju det som är problemet. Att många invandrare inte har ett dugg lust att delta. Om dessutom samhället tar på sig ansvaret kan man ju bara hänga på och gå till myndigheter och domstolar och känna sig diskriminerade. När samhället tar ansvaret ställs ju inga som hels

Påverkarna

Sveriges historia började skrivas om på 40-talet. I stil med kommunistiska diktaturer skulle den gamla historien vara oviktig, det var när socialdemokratin kom till makten som historien började. Bloggaren tror att det var därför 40-talisterna blev som de blev, formade i en tid när Sverige omformades. Men den verkliga omstuvningen av Sverige kom många år senare, närmare bestämt i slutet på 60-talet (som jag har skrivit många gånger tidigare), då när 40-talisterna skulle göra revolution mot ett av de rikaste länderna i världen. Då var Sverige på toppen av sitt välstånd. Men exakt vilka var egentligen de stora påverkarna till den bisarra utvecklingen av vår historia? Vilkas idéer kom att bli norm för det Sverige vi ser idag? I mitten av 60-talet genomförde den bombastiske och högljudda författaren (mycket tveksam sådan) David Schwarz en våldsam kampanj i framför allt DN, om invandringsfrågan i Sverige. Han ansåg att detta var ett problem, en dold garderob där en samling skelett skramlade.

En bortglömd fråga

I Sverige handlar allt bara om politik. Vi har just fått nöjet att ha Europas största regering med 24 ministrar. Behöver vi verkligen så många? Och riksdagen; behöver vi så stor riksdag? Svaret är förstås att i Sverige handlar allt om politik och politiker. Vi är så totalt politiserade att det kan vara svårt att förstå att en gång i tiden hade vi t ex inga kommunpolitiker eller deras stab av nämnder, styrelser, råd och kommittéer, alla med politiker. Befolkningen i Sverige är så totalt underställd politikerna att självbestämmandet över våra liv är ganska torftigt. Och så till frågan: Fungerar vårt land bättre än andra länder som inte är en bråkdel så politiserade? Det beror förstås var någonstans i världen man vänder sig, men för att hålla sig till Europa är det inget som tyder på att andra länder, förutom Portugal och Grekland, skulle fungera sämre. Medan vi i Sverige käbblar om vilka man kan sitta bredvid och inte i riksdagen; hur hög sjukersättningen ska vara och vilka som är mest i

Refuserat av Newsmill - igen

Den behandling som de etablerade partierna uppvisar sverigedemokratiernas riskdagsledamöter kan man inte kalla något annat än diskrimining. Att inte vilja sätta sig bredvid en sverigedemokrat eller ens hälsa påminner om hur svarta behandlades under apartheid i Sydafrika. Detta må vara en magstark jämförelse, men hur är det egentligen ställt med de egna vackra orden om "allas lika värde"? Är det inte dags att de etablerade sopar framför sin egen brunstänkta dörr? Så har de då tågat in i riksdagen. De ojämfört mest demoniserade och förföljda partiet i Sveriges historia: Sverigedemokraterna. Man kan vält tycka vad man vill om deras politik, men denna ovärdiga behandling som man har utsatt för dem hör helt enkelt inte hemma i en i ett land som ska föreställa en öppen demokrati. Svartmålning, förföljelse, misshandlar, mordhot, poliseskort till vallokalerna, ja listan kan göras lång. Det hela liknar ingenting annat än ren och skär diskriminering. När riksdagen nu har öppnat diskute

Svenskheten omöjlig i mångkulturellt Sverige

Observera! för vissa pk-låsare kan jag framstå som främlingsfientlig eller rent utav rasistisk (vad nu det betyder idag). I själva verket är jag bara kritisk mot invandringspolitiken i Sverige. Plus att Bidragssverige knappast drar till sig några raketforskare eller innovatörer. Låt oss säga det rent ut: Vi beviljar PUT för 30.000 bidragstagare om året. Som i sin tur sedan importerar 7 ytterligare bidragstagare per person (siffrorna är ungefärliga). Sverige har befunnit sig i nerförsbacken ända sedan mitten av 70-talet när beslutet i riksdagen kom om att Sverige ska bidra (obs: bidra) till utvecklingen av ett mångkulturellt samhälle. Vad bloggaren vet har inget annat land tagit ett sådant beslut. Där har det bara "blivit" så. Men har vi medvetet strävat och stött ekonomiskt och socialt för att göra ALLA till lags, vilket i sig är en omöjlig uppgift. För ingen är ju nöjd i det mångkulturella Sverige. 1960-talet framstår alltmer som toppen av det svenska samhällsbygget. Bloggar