Tvångsintegrering i Uppsala

Alla säger sig vara för integrering av människor som annars riskerar att hamna utanför samhället. Detta gäller t ex människor med social problematik, psykisk ohälsa, missbruksproblem och så förstås invandrare som slås ihop som en enda grupp. Det är tydligen ett problem i sig att vara invandrare.

Men är verkligen människor benägna att hålla fast vid sina ack så ädla ideal (alla måste få en chans, ta hand om dem) om de blir boende vägg i vägg med dessa problemmänniskor? Nej, faktiskt inte. När villaboende får höra att ett hem för utvecklingsstörda, ungdomsbrottslingar, eller värmestuga för hemlösa ska slås upp utanför tomten, så reagerar man med protestlistor till kommunen, hetsiga skrivelser och protestmarscher. För det mesta lyckas man häva kommunens beslut så att de vänder hökblickarna åt ett annat håll för en ny konfrontation.

Det är ju så med oss människor, vårt hem är vår borg, och har vi dessutom betalt (satt oss i skuld) för vår bostad så ska vi banne mig bestämma över den och helst hur omgivningen utformas.
Och människor mister inte sin bostad utan orsak. Oftast är anledningen att man inte har betalt hyran. Och/eller har man stört grannarna på ett oacceptabelt sätt.

Dessa människor kommer då till socialtjänsten med "förstående" socialtanter som naturligtvis ska ge dem en bostad. Socialtanterna tillsammans med politikerna i socialnämnderna lider av Gudskomplex och hybris eftersom de ju handlar med andras pengar och inte behöver slösa någon nattsömn på onödiga utgifter.

Så därför "ger" man bort bostäder och låter problemmänniskorna flytta in i välfungerande områden med förklaringen att det är det bästa för att integrera dessa.

Här i Uppsala har man drivit detta så långt att man köper bostadsrätter till allt fler, eftersom antalet "behövande" ökar proportionellt med att trösklarna sänks för egen ansträngning och eget ansvar för den uppkomna situationen.

Jag bor just i ett sådant bostadsrättsområde. På båda sidor av min lägenheter har jag nu "integrerade". Gamla bostadsägare flyttar eftersom området håller på att förvandlas till ett smutsigt och nergånget sådant. Uppsala kommun köper då upp även dessa, så nu börjar området likna vilket förortsområde som helst.
Jag har skuldsatt mig för livet för att få en egen lägenhet där jag trodde att jag skulle kunna påverka hur mitt boende såg ut. Men tji, socialfallens behov går före mina.

Allt fler arabfamiljer har flyttat in de senaste året så jag är stolt boende i ett mångkulturellt område. Jag har även berikats med kackerlackor och måste gratulera Uppsala kommun för sin insats att integrera mig.

Om socialfolket har integrerats? De framlever sina dagar precis som alltid, bidragen går till nya bilar, platt-TV och hemmabioanläggningar. De springer ut och in med sina gastande ungar, dörrarna smäller så tavlorna skakar, tvättstugan vandaliseras, väggar klottras ner. Man är uppe halva nätterna, även ungarna, ungdomarna har fester på gården och skiter totalt i om de stör.

Och, det går inte att vräka dem. Har försökt, men kommuner kräver då listor och exakta tidsangivelser, dagbok, för att kanske göra något.

Uppsala kommun har en av de högsta kommunalskatterna i landet och är totalt oansvarig med pengarna.

Nu undrar jag om deras agerande är förenligt med paragraferna om självbestämmande över egendom, som finns i de mänskliga rättigheterna. Är inte detta en klar överträdelse? Jag ska imorgon skriva ihop en skadeståndsansökan där jag stämmer kommunen på 100.000 kr. Vid ett förmodat avslag vänder jag mig till EG-domstolen. Jag vägrar tvångsintegreras. Både betala dessa människors bostäder plus min egen blir för mycket. Fått nog av vårt lands öststatsfasoner.

Om man säljer alla bostadsrätter man stulit ifrån människor och istället bygger ett kollektivboende för alla "behövande" så tror jag fler än jag skulle bli glad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"