Gated communities?

De sju socialistiska systrarna i riksdagen har nu bestämt sig att verka för att vi skapar "blandad bebyggelse" i Sverige. Med detta menas att man bygger hyresområden intill villområden och bostadsrättsområden. Det sägs motverka segregation.

Jag beskrev i mitt förra inlägg hur denna integrering äger rum här i Uppsala: inköp av lediga bostadsrättslägenheter vägg i vägg med de som betalt någon miljon för sin bostad.

Detta djupt omoraliska, odemokratiska och juridiskt tveksamma agerande, ska nu exporteras till andra integrationskåta kommuner. "Blandat boende" är helt enkelt att tvinga på de som har juridisk rätt till sin egendom, problem och brottslighet. En spridning av förortsproblemen till alla områden alltså.

Så kan makteliten sova tryggt på sina dunkuddar i de kliniskt rena svenska områden som de naturligtvis undantar från integrationshysterin.

Men den springande punkten är ändå frågan om inte integration är bra för en stad, ett land? Det sägs skapa lugnare förhållanden för alla.

Ja, integration av invandrare som jobbar och brinner av motivation och intresse för att skapa sig ett bättre liv i Sverige är hur välkomna som helst.
Men däremot, att sprida mångkulturens alla problem till samtliga områden är helt enkelt ingen god idé av den enkla anledningen att många av dessa inte har något intresse av att integrera sig. De lever gott i sin skyddade bidragsvärld och lever som de alltid har gjort. Det är ju just detta som är mångkultur: Människors rätt att leva på det sätt man vill, oavsett om det är oförenligt med samhället i övrigt.
Att förorda mångkultur är i själva verket att förorda utanförskap och segregation.

Men makteliten har t o m tagit ett politiskt beslut att Sverige ska verka för ett mångkulturellt samhälle. Det var 1975, mitt under 68-vänsterns inflytande och de långt gångna kriget mot den svenska kulturen. Det var dessa som grävde graven för Sverige. Just detta, föraktat för den egna kulturen och vurmen för andras, har fortpantat sig i generation efter generation som något fint och "solidariskt". Denna solidaritet ligger sålunda inte med det svenska folket och bevarandet av vårt kulturarv, utan hos mångkulturen.

Välfärdssamhället gjorde mångkulturen möjlig på det sätt den har utvecklat sig i Sverige, med bidragsberoende och bekväm, tillbakalutad livsstil som andra betalar.

Denna form av mångkultur vill helt enkelt inte svenskarna ha som närmaste grannar. När man dessutom betalt för att slippa detta är det helt enkelt att tvinga svenskarna att integreras med mångkulturen och inte tvärtom.

Victoria Park i Limhamn utanför Malmö, är ett slags gated communities, det första i sitt slag. Från makteliten är man "djupt oroad" över att detta fenomen ska sprida sig. Men det kommer det att göra, spår bloggaren.
Att Malmö blev först beror ju helt enkelt på att där är mångkulturen som störst.

Men att bo i en gated communities är faktiskt för människor, som man i Sverige, har för sig finns så otroligt många av: De rika. I det här fallet stämmer det. Det är bara människor med mycket höga inkomster som har möjlighet att betala för kalaset.

Men jag tror att det kommer att bildas fler sådana fristående enheter när tvångsintegreringen fortskrider. Först Malmö, sedan Stockholm, sedan Uppsala och slutligen Göteborg. Och i och med detta kommer priset att sjunka.
Makteliten kommer då troligen att börja fundera på förbud och straffskatter för att stävja denna olyckliga utveckling.

I Sverige är det som bekant dåligt att ha det bättre och bra att ha det sämre. Det säkerställer socialismens maktställning.
Därför syftar all svensk politik till att alla i praktiken får det lika dåligt.

Så skapas rättvisa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK