Inlägg

Visar inlägg från juli, 2010

Svenska barn och rättvisa

För ett tiotal år sedan gjordes en icke-vetenskaplig undersökning bland våra grannländer över vad de tyckte sämst om hos varandra. Danskar, norrmän och finländare svarade samtliga att det mest irriterande i Norden är svenska barn. Detta aktualiserades under min resa i USA och tillbaka igen. Amerikanska barn kan naturligtvis inte kammas rakt över, men överlag var de mindre högljudda, mindre tjatiga, mindre griniga och verkade mindre bortskämda. På planet hem så fanns ett antal barn i olika åldrar. Det första vi fick höra var att vi hade allergiska barn ombord som inte tålde jordnötter. Därför fick vi inte ens öppna en påse jordnötter under resan. För övrigt skrek och gnällde barnen nästan oavbrutet tills de utmattade föll i sömn. Visst kan man vara allergisk mot jordnötter, men det är väl ändå om man får i sig dem? Hur som helst kom jag att tänka på att svenska barn alltid ska tas så stor hänsyn till. Det ska tassas och passas, tillfredställas och servas, lyssnas på och ses. Svenska för

Pride - och att bara vara människa

Prideveckan har just inletts i Stockholm med buller och bong. Vissa reflektioner infinner sig varje år under detta hårdbevakade spektakel som det har utvecklats till. Från början, 70-talet, kallades det inte för Pride, utan Frigörelseveckan. Här var inriktningen seriös och välbehövlig i en tid då avvikande sexuell inrikting faktiskt ansågs patologisk. (Sant, homosexualitet fanns med i förteckningen över sjukdomar fram till 1979!!!). Idag liknar det mest Riofestivalen, utan att riktigt engagemang för de centrala frågorna finns att spåra. De centrala frågorna handlar inte om att få gå hand i hand på gatorna eller att bära blåhårig peruk och lösögonfransar. Nej, det handlar ytterst om tillhörighet. Att inte hamna i utanförskap, isolering och underlägsenhetsskänslor, vilket i förlängningen ofta har lett homosexuella in i missbruk och social misär. Att gå i tåg och vifta med flaggor och plymer är säkert kul, men löser ingenting av den komplexa frågan om hur identitet skapas och manifesteras

Ankdammen åter

Efter en månad i USA är jag nu tillbaka till mitt kära fosterland. Resan var fantastisk, har upplevt så mycket att det skulle ta hundratals inlägg att redogöra. Tyvärr hade jag inte fri tillgång till Internet under de sista två veckorna, så därför har jag inte skrivit. Höjdpunkterna var naturligtvis New York, men också Santa Barbara och LA. Har badat i Santa Monica, åkt igenom Beverly Hills ett antal gånger och åkt på kalifornisk "vineyardtour" - en suverän upplevelse. Såg filmen Sideways på planet hem och kände igen miljöerna vi just besökt. Vegas var Vegas och - mina damer och herrar - det måste faktiskt upplevas på plats. Staden där allt är fake, men inte hymlar om det. Men, "Vegas always wins, and you always lose". Fast bloggarens kassa var vid det laget så skral att det inte fanns så mycket att spela med. Hörde att ni har haft varmt i Sverige. Men i Vegas var det 45 grader - i skuggan! Inte en chans att vara ute på dagarna. Det blev poolen, drinkarna och restau

Valstand och valfard

Nar Pres Obama talar i amerkansk tv, talar han om 'prosperity', valstand. Den ekonomiska krisen kan urholka valstandet i landet. Regeringen har vill ga in och reglera marknaden pa ett stabiliserande satt, men detta ar inte populart. Politiker ska halla sig borta fran manniskors pengar och hur man valjer att anvanda dem, resonerar man har. Marknaden stortdok ocksa nar Obama gjorde sina utfastelser om hojda skatter pa kapital. Skillnaden mot Sverige ar har enastaende stor. I Sverige talar vi overhuvud taget inte om valstand, dar ar det 'valfard' som galler. I princip betyder detta i sin yttersta konsekvens att andra (politiker) bestammer over vara pengar att dela ut lite som de vill. Pa bekostnad av, just det 'valstand'. Att prata om 'valstand' i Sverige ar som att svara i kyrkan. Man pratar om de dar, de dar 'rika' och det finns inga vi i Sverige avskyr mest. 70 ar av socialistisk indoktrinering har medfort att vi anser att vart system ar det bast

Nya perspektiv

Bloggaren har inte sa mycket tid att skriva, pressat tidsschema. Men det ar lite lugnare nu. Vi have made it to coast to coast och ar nu i San Francisco. Jovisst har alla medaljer en baksida. NYC ar ju valdigt segregerad, men det kan anda vara intressant att observera hur samhallen kan vara sa olika byggda. T ex har ju manga stader i USA s k rent control, dar hyran inte far hojas mer an vissa reglerade intervall. Det ar alltsa fullt mojligt att bo i en hyreslagenhet i 30 ar och bara fa en hyreshojning med nagra fa procent. Nar man daremot flyttar far nasta hyresgast hyra efter nutidens marknad vilket kan innebara en hojning med tusen procent. Ett annat satt att bo pa ar i project houses. Har har de fattiga laginkomsttagarna en bostad dar man betalar hyra efter formaga, d v s efter inkomst. Ett ganska socialistiskt system egentligen. Om man ska kopa sig en lagenhet ar de lagsta insatserna ungefar 10 miljoner dollar. Vissa adresser ar naturligtvis extra attraktiva, t ex Central Park West