Inlägg

Visar inlägg från februari, 2014

Värderelativism maskerar både dumhet och feghet

Bild
Lena Andersson , författare och journalist fick förra året Augustpriset för sin självutlämnande roman Egenmäktigt förfarande . Dessutom erhöll hon Publicistklubbens Guldpennan. Andersson är skarp - och uppenbarligen sårbar. Hennes kolumner i SvD kan vara snåriga att ta sig igenom, vi är ju inte vana att anstränga oss. Men om man gör det, så får man en intellektuell tripp. Hennes bataljer mot kristendomen är många och bitska. Men hon är konsekvent i sin religionskritik. Att hon sedan ägnar så stor möda på att förklara varför kristendom är vidskepelse, sagor och fördummande, ger en känsla av att religion är väldigt viktig för henne. Och att det finns en slags sorg över att hon själv inte har förmåga att tro på något.  I ett direkt angrepp på Svenska kyrkans allt tilltagande trosrelativism, med nya ärkebiskopen Antje Jackelén i direktfokus, skriver hon så att tangenterna blöder: " Med Gud in i tankelättjan". I en postmodern värld går allt att relativiseras. "Himlen ä

Vem överlever i vänsterns värld?

Bild
Julia Caesar skrev en väldigt läsvärd krönika i Snaphanen i söndags. "Vänsterns oändliga godhet". Hon berättar om de oheliga allianser som har skapats mellan riksdags- och kommunpolitiker och en vänstermobb långt ut i rena träsket. Rättvisepartiet Socialisterna , Revolutionära Fronten, AFA m fl är militanta vänsterextremistiska våldsorganisationer som önskar krossa samhället genom en revolution. Och de går oftast under namnet Linje 17. De har på sistone stått bakom en rad manifestationer bl a de s k anti-rasistiska demonstrationerna i Kärrtorp i december. Media har berättat om demonstrationerna som en enda solig manifestation mot rasism och nazism med 20.000 deltagare. Vad man inte har berättat är att demonstranterna aldrig var så många och inte på plats samtidigt utan droppade in efter ett tag - och gick mitt under mötet. Britta Svensson  på Expressen var med och berättar om en mäktig upplevelse på T-banan till Kärrtorp och en varm och högtidlig stämning i inlednin

Det fantastiska vansinnet

Bloggaren måste absolut rekommendera Tanja Bergkvists uppgörelse med det svenska genus- och fördumningssamhället. Roligt, ja. Skrämmande, JA. Det Tanja beskriver är ett Sverige som håller på att förinta all kunskap och ett Sverige som förintar sig självt. Den raserade skolan är ett medel till att nå det absoluta målet: Mordet på all vetenskap och vedertagen kunskap sedan sekler tillbaka, styrt av krafter som för några decennier sedan skulle ha blivit inlåsta på mentalsjukhus - på livstid. Låter det överdrivet och rent av hysteriskt? Ja, inte ens bloggaren kan hålla sig lugn när jag läser om detta. Det är ett galopperande vansinne som understöds med våra egna surt förvärvade pengar. Bidragen till alla förändringspiloter (jo, de kallar sig själva så) är väl nu uppe i miljardklassen. Miljarder som borde användas till den svårt sargade vården, nedlagda vårdcentraler, sparkade psykologer som ändå ingen unge får komma till. Istället ska allt, precis allt, styras av s k jämställdhetsarbe

Gråterskorna vill inte jobba i Rinkeby

Bild
Ja, vad säger man. SVT har beslutat att filialer ska upprättas i utanförskapsområdena; d v s Rinkeby, Biskopsgården, Rosengård etc. Men.. . Ett massivt motstånd har etablerats och via fackföreningen Unionen låter man meddela bl a att det kommer att innebära att rapporteringen "går mot blåljus" istället för det sedvanliga politiska analyserna som man enbart kan göra från Stockholms innerstad!!! Dessutom kan man inte bli snabbt nog på plats utan riskerar att hamna i ändlösa bilköer. Alltså som vanligt folk. Alla eventuella fördomar och kritik mot etablissemanget och kultureliten blir därmed bekräftade. Med råge. Och det sedvanliga gråtmilda reportagen från sagda områden kommer att bytas ut mot verkligheten. Och den har man ingen lust att besöka. Då riskeras ju deras djupanalyser av en verklighet som man har skapat åt sig själva. Man kommer att möta blåljus istället för stackars utsatta och frustrerade mordbrännare utan lokal. Gråterskorna blir tvungna att byta jobb när

Skammen på torra land

Bild
"Musikgruppen" och antirasisterna i Kartellen med den grova brottslingen Sebastian Stakset i fronten, fick publiken på gårdagens Grammisgala att höja armarna med den symboliska knutna näven, i luften. Stakset manade på detta sätt de närvarande kulturmupparna att protestera mot rasism. Det hela var pinsamt på flera sätt. Behöver vi så mycket kampanjande i ämnet att t o m rena underhållningsprogram måste förvandlas till politiska taburetter? Det påminner mer än någonsin om 70-talets extremvänster som tog varje tillfälle att höja den knutna näven i luften. Pinsamt att inte kulturmupparna förstår att de gör en hälsning som mer än något annat står för kommunistiska värderingar och att med våld åstadkomma proletariatets diktatur. Kommunistiska Partiet och KFMLr använder fortfarande gesten som symbol för "kampen".

Det våras för tiggarna - inte för hemlösa

Bild
Bloggaren har under en längre tid observerat en liten kille (eller tjej) som sitter insvept i ett dussin filtar och tigger utanför stans bästa matbutik i området där de välbeställda bor. Han är antingen drogad eller också förståndshandikappad eftersom han inte kan åstadkomma några hörbara ord. Det är svårt att tro att han sitter där frivilligt. Han ser definitivt inte ut som en rom. Har ljus hy och blå ögon. Vem är han och vem tjänar på att han sitter där och kanske skaffar sig en livshotande lunginflammation? Så jag gjorde det som varje duktig svensk ska göra: Ringde till soc och berättade. Men han sitter fortfarande kvar två veckor senare. Och ingen verkar bry sig. Schweiz har nu gjort det som säkert flera länder skulle vilja: Förhindrar den fria rörligheten av fattiga människor från främst Rumänien. Om detta är möjligt återstår att se. Det kan vara svårt att fortsätta den fria handeln av varor och tjänster, men stoppa möjligheten för EU-medborgare att migrera. Fast Schw

Det sorgliga i att vara rolig

Bild
Det sägs att clownen gråter under sminket och den röda näsan. Jojo, ibland kanske. Men det finns något med humoristiska människor som alltid sveper förbi: Ett stråk av melankoli. Ett inre rum med få möbler. Ett torg tomt på människor. En ö utan bro till fastlandet. Ensamhet. Lustigkurrens ständiga följeslagare. Botemedlet mot ensamhet blir att dra på sig clownkostymen. Som lustigkurre kanske man äntligen blir tagen på allvar. Och kan knyta människor till sig. Själv har bloggaren en hel del erfarenhet. Flytta till en ny stad och en ny skola var i själva verket den utbildning jag fick i att vara rolig. Fel kläder och en misslyckad klippning plus ett skrattretande namn var tillräckligt för den inbitne mobbaren. I plural dessutom. Som tur var växte håret ut och jag genomgick en biologiskt betingad plastikoperation. Blev rätt snygg helt enkelt. Den klass jag hade lidit i flyttade över till en annan skola som var närmare deras bopålar.   Men att bli sårad in

Alexandra får smisk

Bild
Alexandra Pascalidou är ett riktigt kräkmedel. Det har bloggaren tyckt i flera år. Att hon nu får ett så stort utrymme och framför allt ansvar, att hon ska kunna hålla i långsträckan i debatten inför valet; är vanvettigt av SR. Men efter den första delsträckan: Hur mycket rasism tål Sverige?, så blev det uppenbart för väldigt många. En mer usel debattledare går knappt att uppbringa. Hetsig, kolerisk, översvämmad av sin egen förträfflighet och en plågsam uppvisning i dumhet. Att hon är partisk och en tvättäkta kommunist råder det nog inte något tvivel om idag. Droppen som urholkade stenen kom när (äkta borgliga) Alice Teodorescu lättade upp det hela med lite vanligt sunt förnuft. Pascalidou drev en stenhård attack mot Alice, men det var så hon förlorade majoriteten av lyssnarnas eventuella sympatier: "Jag ska också berätta för våra lyssnare runt om i landet att du står här, du är väldigt vacker, du är väldigt välklädd, du är akademiker, du är jurist, du är vit, du är

Om jag byggde mig ett hus...

Bild
Apropå ”vithetsnormen”, ”heteronormen” så undrar bloggaren var normerna tog vägen. Egentligen har de flesta normer som ska fungera som ett sammanhållande kitt människor emellan, sorgligt nog avsomnat till stor del. Att mitt är mitt och ditt är ditt är en norm som inte fungerar i dagens Sverige. Istället tycks det vara så att allt mitt är alla andras. Man stjäl helt enkelt allt som sitter löst och även det som är låst: Bilar, cyklar, utrymmen och hus av olika slag, allt mitt är alla andras. Fast det är väl den svenska jämlikhetsnormen som spökar. På bomarknaden råder det aktivt kaos. Även där har politiker sett till att byggbolagen numer bygger blandat. Det är naturligtvis också enligt jämlikhetsnormen. Ingen ska bo bättre än någon annan. Så ghettofierade områden börjar så sakta prydas av småhus och bostadsrätter i kanterna. Visst, man säger inte: ”Ingen ska bo bättre än någon annan” utan man menar att det handlar om integration. Fine, då vill jag faktiskt välja om jag vill b

En normkritisk granskning ;)

Det är mycket normer nu. Den ”vita, kränkta, heterosexuella, medelålders mannen” har fått sällskap av ”vita medelklasskvinnor”. Efter Belinda Ohlssons braksuccé (eller not) om dagens feminism fick de medverkande kvinnorna epitetet ”vithetsnorm” efter sig. Eller att de representerar ”vithet”. ”Vithet” är allt som inte har egenskapen att vara svart, blå, brun, röd, gul eller grön (efter en kvart med ”vithetskvinna”). ”Vithet” är tydligen en föraktlig egenskap. För nog är det en egenskap; att vara vit? Ungefär samma typ av egenskap som att vara 175 cm över havet? Nej, jag har ingen egenskap i min (alltför?) vita nuna och lekamen. Det är bara så jag är född, enligt den uppsättning gener som skapar hudfärg. Snarare är det så att det vita sättet att leva som är föraktligt. Vita har alltså ett gemensamt arv som smittar av sig i allt man gör. Därav ”normen”. När man ska markera och separera sig från ”vita” så gör man det för att vi vita är så hopplöst diskriminerande och rasistisk