Inlägg

Visar inlägg från april, 2014

Flykting - och Hitlerporr

Bild
Det liknar en besatthet. Ett ohämmat beroende av att hitta offer. Ett lika stort behov av att framställa sig själv som Jesus i en ond värld. Flyktingar står i en klass för sig. Salvesfyllda tal och reportage som blir allt längre och extremare.En mycket obehaglig approach till människor visar sig; t ex när det handlar om s k båtflyktingar, eller "ensamkommande flyktingbarn".  Dessa kategorier människor är skildrade som om de vore hjälplösa mähän. Att sätta sig i en båt som knappt ens flyter tyder på ett väldigt mod där valet är högst frivilligt. De här människorna är inga barn, men skildras och även tilltalas som om de vore det. Cecilia Uddén toppar nog listan över snyfteriet och förminskningen av vuxna människor. Hon letar aktivt efter potentiella offer, ju mer människor gråter, lider och hatar desto bättre. Cecilia Uddén snaskar på andra människor. Det är lätt att glida in på tanken att det här skapar någon slags tillfredsställelse hos henne. En slags skildra-offer-org

Om IQ, kunskap och kultur

Islam och socialism/kommunism. Två våldsideologier som varje dag tvättas rena av medieetablissemanget. System som aldrig går att instifta om inte hela folket är med på tåget. Kommunismen med sitt proletariatets diktatur talar för sig. För att en revolution ska bli möjlig måste folket tvingas ner på knä och låta sig bojas av skrupellösa politiker. Det finns ingen fri människa som frivilligt ställer sig under kommunismens diktat om hur och var och för vem man ska leva. Därför är det en ideologi för den ofria människan. Islam har ett liknande innehåll, där muslimska bibeln; Koranen, dikterar för folket om hur, var, med vem och vilka du ska inrätta livet efter. En tvingande ideologi som innebär att en upphöjd diktator religiös oftast, slår folket i bojor. Därför är islam en ideologi för den ofria människan. Den svenska vänstern, och uppseendeväckande, den svenska radikalfeminismen; kramar islam som om det vore ett övergångsobjekt. Kritik mot islamskvinnoförtryck kallas för rasism. Från

Personlig varudeklaration

Bild
Peace and Love , musikfestivalen i Borlänge goes political.  Festivalen har alltid haft ett mångfaldsfokus vilket dock har motsagts av det kommersiella innehållet och strömlinjeformning. För bloggaren är begreppet "mångfald" något som innehåller olika typer av arrangemang: Såväl musik, teater, stand-up, nöjesfält, mat och pubar. Mångfald är nog det mest missbrukade ordet som finns i betydelsen av att det kan betyda vad fan som helst. Pride är ett exempel på en mångfaldsfestival värd namnet. Peace and Love har trots sina stora publiktillströmningar alltid haft problem med ekonomin. Borlänge kommun har pumpat in miljontals kronor för att hålla festivalen vid liv. Förra året gick företaget i konkurs och ett helt musiksverige sörjde. Att Peace and Lov e har kostat hiskligt mycket pengar beror på att de har plockat in världsartister som Bob Dylan, Rihanna, Depeche Mode och Iggy and the Stooges. Sedan kan man aldrig veta hur många tusenlappar som har hamnat i fel fickor i

Piller för att bli som alla andra?

Bild
Medicin tar man av en enda orsak: För att bli frisk. Att vara frisk är det viktigaste i livet, utan en bra hälsa reduceras livet på ett drastiskt sätt till en form av halvtillvaro. Inte minst gäller det psykisk hälsa och ohälsa. Frågan är om inte psykisk sjukdom sänker livskvaliteten ännu mer än vissa andra sjukdomar. Fast hur många vet egentligen vad och hur psykisk sjukdom egentligen manifesteras hos den enskilde individen? Enligt den nu pågående kampanjen (H)järnkoll är det tre fjärdedelar av vår befolkning som på något sätt berörs av psykisk sjukdom; antingen själv eller också anhöriga och vänner. Newsdesk har en lätt fantasyanstruken artikel om hur en världsomspännande konspiration strävar efter att åstadkomma det absoluta slätstrukenheten genom administration av psykofarmaka till världens befolkning. Vad som är sant i artikeln är emellertid det faktum att 20 procent av svenskarna tar psykiatriska mediciner; s k psykofarmaka. 2011 var nästan 1,5 miljoner svenskar un

Det svarta hatet

PK-media vågar inte ens andas om dem. De vet mycket väl vad dålig publicitet om Revolutionära Fronten kan innebära. Och också gör det. Mellan september 2012 och februari 2014 har svensk polis drygt 50 händelser , misshandel, vandalisering och hatbrott att  hålla sig sysselsatta med. Det som är gemensamt mellan dessa är att hatvänstern i Revolutionära Fronten är skyldiga till detta och nu ställs inför skranket. Deras brott är otaliga: Otaliga misshandlar av meningsmotståndare, förföljese, vandalisering och mordförsök såsom brinnande tygtrasor ner genom postfacket, nersprutade väggar, narkotikahandel och så ständiga olagliga demonstrationer mot sådana som man anser är misshagliga mot den egna ideologin. Deras ideologi bygger på en idé om att man tar makten genom en blodig revolution. Den som redan är blodig upp till halsen. Stöveltrampen och vansinnets röster förvrider demokratin 180 grader just nu i Sverige. Genom att det offentliga Sverige har givit RF och andra hatgrupper på

Språkpolisen: Uppdatering

Bild
Interiör: Uppsala Universitet Detta inlägg kan fungera som en utvidgning av det förra, för det handlar om kvaliteten vid svenska universitet och högskolor. Nyheten är att den europeiska byrån för kvalitetsmätning av högre utbildningar (ENQA) totalt sågar Sveriges mätmetod och utvärdering av högre utbildning. Det var en hel del bråk om detta för fyra år sedan när universitetskansler Anders Flodström avgick med buller och bång från utredningen som skulle ta fram ett sådant mätinstrument.  Lunds Universitet Utvärderingen om kvaliteten på universiteten kom att bli en mätning över hur studenterna lyckades med utbildningen. Enligt Anders Flodström så var det ett uselt mätinstrument och opponerade sig mot Högskoleverket. Kvaliteten i utbildningen måste ju mätas utifrån kursernas innehåll, menade Flodström (vilket väl är ganska självklart). Men regeringens forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz kastade detta förslag i papperskorgen. I höstas kom första kallduschen. I

Språkpolisen: Dåligt språk = dåliga tankar

Det har åter gått ett larm hos Språkpolisen. Sverige som språkland är på rejäl reträtt, vilket bloggaren har skrivit tidigare. Vi får ett allt fattigare språk, ett som i mångt och mycket alltid har varit fattigt. Alla mellan- tilläggsord tjänar som utfyllnad medan personens hjärna försöker hitta ett lämpligt ord. ÄÄÄh är också ett återkommande uttryck som talar om att hjärnan arbetar. Pernilla Ståhl är producent på P1 för programmet OBS, som länge har hotats med nedläggning. Men än lever programmet som i jämförelse med det ordinarie utbudet är ett under av intellektuell skärpa och poetiska formuleringar av en verklighet som inte många har sett. Idag togs hela OBS's programtid åt till Pernilla Ståhls krönika och exposé om Somalia: I Somalia består språket av vapen, blod och pengar. På 60-talet var Somalia ett ganska välfungerande land. Men i undervegetationen växte radikala islamistgrupper fram. Deras hat mot de Väst-influerade inslagen i statsbygge och kultur hade nått en

Demokrati modell Sverige måste avskaffas

Vilken generation är det som i huvudsak sitter vid makten 2014? Bloggaren bara gissar, men nog måste det vara 60-talisterna? Tätt följda av traumatiserade 70-talister. Trots att de flesta borde ha gått i pension så sätter de fortfarande ner sina bockfötter i var mans trädgård. 40-talisterna, bloggarens allra största favorithatobjekt. Men det gäller förstås inte alla 40-talister, utan borgarbrackorna som utgjorde 68-vänstern. Att de var just rika akademiker bidrog till att mina, och andras, antipati ökade efterhand till avsmak. De är den i särklass mest välbärgade generationen som Sverige har haft i sitt sköte. Så allt de sade sig stå för; kamp mot orättvisor och klassklyftor, kamp mot marknadsekonomi, profit och kapitalister, kamp mot maktstrukturer och hierakier, kamp för medbestämmande på universitet och högskolor, kamp för socialism och den marxistiska människan; förvandlade man till "dygder" som har försett dem med höga löner, karriärer, aktieplaceringar med oförskä

Det bästa av det mesta

På s k sociala medier ska man ju i tid och otid avge svar på vad som är bäst i film, böcker, musik os v. Bloggaren är ingen fan av Facebook, tycker helt enkelt att man exponerar sig för mycket och att det blir lätt att leta uppgifter om en. Fast jag tillhör en minoritet. 75 procent av svenskarna känner inget obehag av den ökande övervakningen... Men här och nu ska jag skriva min Bästalista. Here we go: Bästa plattor -  Abbey Road, sid 2 (Från Here comes the sun alltså till The End). The Beatles sist inspelade platta är imponerande. Goodbye Yellow Brick Road - Elton Johns mästerverk. Rebel - John Miles debutskiva med den makalösa låten Music Silk degrees - Boz Scaggs: Amerikansk vit soul när den är som bäst I've expected you - Robbie Williams andra skiva är bara sååå bra Dinner at the Rit z - City Boy: Crazy hårdrock Och sist men inte minst: The rise and fall of Ziggy Stardust and The Spiders from Mars - David Bowie: Husgud på 70-talet Bästa bok -  William Wharton;

Landet Bakom

Bild
Landet Lagom: Vart tog det vägen? Sverige har alltid spelat i en liga för sig. Maken till extremt land är svårt att hitta, åtminstone ibland västländerna. Genom att hela tiden hänvisa till lagomheten har vi trott att vi kommer undan. Men numer är vi inte bara extrema, utan också bakom (flötet?). Sorgebarnet skolan har inte alltid varit en anarkistisk och okontrollerad cirkus utan har också befunnit sig i den andra polen. När bloggaren gick mina sex första år i skolan så började dagen alltid med psalmsång och Fader Vår. Efter rasterna så ställde vi upp oss i snörraka led i bokstavsordning. Likadant var det utanför matsalen. Om det av någon anledning inte var tyst i ledet så fick vi inte gå in och äta. Efter det att läraren hade rättat skrivningar så berättade hon alltid om vem som hade varit bäst. Jag trodde aldrig att "min" skola skulle te sig så extrem 40 år senare. Men som sagt, dagens skola är om möjligt ännu mer extrem så då verkar den gamla bara en aning otidsenlig

Äckel

Bild
År 1938 skrev Jean Paul Sartre romanen Äcklet. Boken är en misantropisk betraktelse av existensens meningslöshet och värdelöshet och är faktiskt lite rolig på flera ställen. När tillvaron bara upplevs som en stor bluff är det kanske inte så underligt att man känner äckel inför hyckleriet och de konstgjorda vägarna för att nå någon slags "lycka". Sartre var existentialist liksom en del av andra författare och filosofer under samma tid. Albert Camus , också fransman, lider också av existentiell ångest vilket han beskriver i sin kanske mest kända roman Främlingen . Han fick Nobelpriset 1957.Sartre skulle också ha fått Nobelpriset men avböjde.