Ondska
Ondska fascinerar människan. Vi behöver ondskan. Den legitimerar oss som goda eftersom ingen identifierar sig med något ont, Otaliga är de böcker och filmer som handlar om ondska i någon form. Alltid är ondskan i krig mot det goda. Och alltid vinner det goda. Eller? I skräckfilmer vinner ofta ondskan. I en ganska otypisk skräckfilm från 50-talet betitlad med löjligt namn: Världsrymden anfaller, blir människor tagna och omgjorda när de sover. Inte ett helt ovanligt koncept som har upprepats många ggr efter detta. Men frågan om någon av de efterföljare med alla effekter, klår Världsrymden anfaller i spänning och obehag. Den är outstanding eftersom den är så subtilt skildrad. Irl är ondskan subtil. D v s om den ö v taget existerar. Människor tycks eliminera ondskans väsen genom att kalla den "avsaknad av godhet". Det betyder alltså att det goda har ett väsen men inte ondskan. Detta är helt förenligt med den religiösa övertygelsen av idag där Gud regerar med sin motpol de i