Jag: En liberal-konservativ
Här kommer så en liten avbön. Ingen stor, bara en liten.
Jag har fått höra på sistone av en del som har läst min blogg att jag verkar vara full av hat till sjukskrivna, arbetslösa, invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Att jag föraktar svaghet och gillar klyftor i samhället.
Det är naturligtvis inte sant. Jag hatar inte sjukskrivna och arbetslösa, jag tycker bara att det s k välfärdssystemet är för offerskapande i betraktandet av människor med nedsatt arbetsförmåga och arbetslöshet. Genom att skapa en "tycka-synd-om-kultur" skapar man i själva verket offer som tycker det är helt ok att samhället försörjer en.
Detta är destruktivt för alla och förödande för individen som hamnar i samhällets kvarnar. Som en marionett sprattlar man bara när Försäkringskassan eller AF drar i tåtarna. Det blir en sjukdom i sig att befinna sig i ett ingenmansland. Så småningom förlorar man sina färdigheter, sin självrespekt och sin självkänsla. Man blir en "nobody". Det är en tragedi.
Jag är en medkännande människa och det har gjort ont i mig när jag har sett människor i min omgivning dras ner i denna negativa spiral.
Dessutom har jag själv erfarenhet av att befinna mig där. Efter en svår sjukdom i slutet av 90-talet blev jag sjukskriven och gick bara och drev. Efter ett tag blev det bekvämt, men efter ytterligare en tid ledde det fram till psykisk ohälsa. Då blev jag sjukskriven för det och så fortsatte det.
Det tog mig sex år att ta mig tillbaka och då var min självkänsla så låg att det kändes som att jag slogs med väderkvarnar varje dag när jag skulle till jobbet.
Men systemet gjorde mig inte till ett bittert offer. På något sätt lyckades jag undvika just detta och det var just det som räddade mig.
Men alla har inte samma tur...
När det gäller invandrare så har jag ingen negativ uppfattning om dessa som individer. Alla människor har samma värde (löjligt att man ens ska behöva förklara det).
Men som grupp känns det som samhället särbehandlar dem och, precis som med ovan nämnda grupper, överlastar dem med "tyck-synd-om-kulturen".
Så i själva verket är det här med overksamma invandrare som bara lever på systemet, också ett resultat av vårt sk välfärdssystem.
Eftersom jag är liberal anser jag att varje individ ska ha rätt, i största möjliga mån, att bestämma över sitt eget liv. Samhället ska med skola, arbetsliv och kultur uppmuntra varje individs unika förmåga till utveckling. Särskilt gäller det skolan. Här gäller det att ta vara på elever med begåvning, kreativitet och initiativförmåga genom specialklasser, utökade möjligheter till fördjupad kunskapsinhämtning mm.
De som har svårt i skolan och tar igen det på störande beteende och dålig disciplin, bör gå i helt andra klasser där man pluggar i ett lugnare tempo.
När det gäller muslimer så är jag negativ till att dessa kräver särbehandling och att samhället ger efter för detta.
Här kommer min konservativa sida in. Jag tycker det är viktigt att bevara en homogen kultur helt enkelt av den anledningen att det är den formen av kultur som har visat sig fungera bäst.
Multikultur bör bara vara en övergångsfas, därefter måste en anpassning ske till ett lands rådande kultur.
Kanske går min liberala hållning emot den konservativa, men då får man komma ihåg att det förstnämnda står för individen och det senare för samhällssystem. Individen har rätt att göra vad hon vill med sitt liv men inom ramarna för de rådande skrivna och oskrivna lagarna.
Jag har fått höra på sistone av en del som har läst min blogg att jag verkar vara full av hat till sjukskrivna, arbetslösa, invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Att jag föraktar svaghet och gillar klyftor i samhället.
Det är naturligtvis inte sant. Jag hatar inte sjukskrivna och arbetslösa, jag tycker bara att det s k välfärdssystemet är för offerskapande i betraktandet av människor med nedsatt arbetsförmåga och arbetslöshet. Genom att skapa en "tycka-synd-om-kultur" skapar man i själva verket offer som tycker det är helt ok att samhället försörjer en.
Detta är destruktivt för alla och förödande för individen som hamnar i samhällets kvarnar. Som en marionett sprattlar man bara när Försäkringskassan eller AF drar i tåtarna. Det blir en sjukdom i sig att befinna sig i ett ingenmansland. Så småningom förlorar man sina färdigheter, sin självrespekt och sin självkänsla. Man blir en "nobody". Det är en tragedi.
Jag är en medkännande människa och det har gjort ont i mig när jag har sett människor i min omgivning dras ner i denna negativa spiral.
Dessutom har jag själv erfarenhet av att befinna mig där. Efter en svår sjukdom i slutet av 90-talet blev jag sjukskriven och gick bara och drev. Efter ett tag blev det bekvämt, men efter ytterligare en tid ledde det fram till psykisk ohälsa. Då blev jag sjukskriven för det och så fortsatte det.
Det tog mig sex år att ta mig tillbaka och då var min självkänsla så låg att det kändes som att jag slogs med väderkvarnar varje dag när jag skulle till jobbet.
Men systemet gjorde mig inte till ett bittert offer. På något sätt lyckades jag undvika just detta och det var just det som räddade mig.
Men alla har inte samma tur...
När det gäller invandrare så har jag ingen negativ uppfattning om dessa som individer. Alla människor har samma värde (löjligt att man ens ska behöva förklara det).
Men som grupp känns det som samhället särbehandlar dem och, precis som med ovan nämnda grupper, överlastar dem med "tyck-synd-om-kulturen".
Så i själva verket är det här med overksamma invandrare som bara lever på systemet, också ett resultat av vårt sk välfärdssystem.
Eftersom jag är liberal anser jag att varje individ ska ha rätt, i största möjliga mån, att bestämma över sitt eget liv. Samhället ska med skola, arbetsliv och kultur uppmuntra varje individs unika förmåga till utveckling. Särskilt gäller det skolan. Här gäller det att ta vara på elever med begåvning, kreativitet och initiativförmåga genom specialklasser, utökade möjligheter till fördjupad kunskapsinhämtning mm.
De som har svårt i skolan och tar igen det på störande beteende och dålig disciplin, bör gå i helt andra klasser där man pluggar i ett lugnare tempo.
När det gäller muslimer så är jag negativ till att dessa kräver särbehandling och att samhället ger efter för detta.
Här kommer min konservativa sida in. Jag tycker det är viktigt att bevara en homogen kultur helt enkelt av den anledningen att det är den formen av kultur som har visat sig fungera bäst.
Multikultur bör bara vara en övergångsfas, därefter måste en anpassning ske till ett lands rådande kultur.
Kanske går min liberala hållning emot den konservativa, men då får man komma ihåg att det förstnämnda står för individen och det senare för samhällssystem. Individen har rätt att göra vad hon vill med sitt liv men inom ramarna för de rådande skrivna och oskrivna lagarna.
Kommentarer