Inlägg

Visar inlägg från december, 2012

Ondska

Ondska fascinerar människan. Vi behöver ondskan. Den legitimerar oss som goda eftersom ingen identifierar sig med något ont, Otaliga är de böcker och filmer som handlar om ondska i någon form. Alltid är ondskan i krig mot det goda. Och alltid vinner det goda. Eller? I skräckfilmer vinner ofta ondskan. I en ganska otypisk skräckfilm från 50-talet betitlad med löjligt namn: Världsrymden anfaller, blir människor tagna och omgjorda när de sover. Inte ett helt ovanligt koncept som har upprepats många ggr efter detta. Men frågan om någon av de efterföljare med alla effekter, klår Världsrymden anfaller i spänning och obehag. Den är outstanding eftersom den är så subtilt skildrad. Irl är ondskan subtil. D v s om den ö v taget existerar. Människor tycks eliminera ondskans väsen genom att kalla den "avsaknad av godhet". Det betyder alltså att det goda har ett väsen men inte ondskan. Detta är helt förenligt med den religiösa övertygelsen av idag där Gud regerar med sin motpol de i

Genernas betydelse äntligen på dagordningen

Bild
Arv och miljö har under alla tider sysselsatt såväl forskare som “vanligt folk”. Vad är det som avgör varför vi blir som vi blir? Är det genetiska arvet eller den sociala situationen under uppväxten som orsakar olika beteenden och sjukdomar? Det absolut bästa sättet att forska inom dessa områden är genom tvillingstudier. Sveriges registreringsiver har naturligtvis även producerat ett tvillingregister. där 85.000 enäggs- och tvåäggstvillingar ingår. Det är detta register som Paul Lichtenstein , professor i genetik och epidemiologi använder sig av i sina studier om arvets kontra miljons inverkan på beteenden, psykiska och somatiska sjukdomar. Att tvillingar är så tacksamma forskningsunderlag beror på att de har en gemensam genuppsättning och borde alltså utveckla samma typ av sjukdomar och beteenden. Men om tvillingarna av olika orsaker växer upp i två olika familjer får den miljömässiga påverkan en betydande impact.. Frågan blir då hur stor? När det gäller sjukdomar är det genetisk

Det kvinnliga konceptet

Bloggaren är ju inte feminist efter den svenska vänsterradikala modellen. Även om jag också vill arbeta för ökad jämställdhet så ligger det inte alls på samma område som vänsterrörelsens. Denna har förlorat sig i psuedovetenskapliga resonemang om ‘strukturer’ och ‘könsmaktsordningar’. (För att verka trovärdiga?) Det hela har förvandlats från en bra och nödvändig färdkurs till rena kalkonen. Uppriktigt sagt, vem som har något mellan öronen kan gå på detta? Att det har fått spridning till alla tänkbara verksamheter är dessutom förödande. Inte minst gäller det experimenten man utsätter barnen för. Och när man tänker på att hela spektaklet förekommer bara på de vuxnas premisser och behov så ser man rött. Barnen har inte angett något behov av detta. Tvärtom, de leker på samma sätt de alltid har gjort i generation efter generation. Kan det möjligen bero på att det är just detta de tycker om och har behov av att göra? Men i sann socialistiska anda spelar det ingen roll vilka behov individen

Försvarar Yttrandefrihet = anti-muslim?

Bild
2012 går mot slut och i backspegeln kan man avläsa att det svenska vansinnet har nått nya höjder. Något man trodde inte var möjligt. Men rasistiska dockor, rasistiska seriefigurer och Gud vet allt, har sköljts över oss alla i en strilande ström av anklagelser om vår svårartade rasism. Det är intressant att följa Lars Vilks på hans blogg vilks.net  om alla turerna i konst-, media- och den politiska maktens gemensamma sammansvärjning mot den demokrati de är satta att skydda. - Aha, Lars Vilks, han som deltar i alla tänkbara anti-muslimska rasistiska sammanhang, tänker den Upplyste. Honom lyssnar vi inte på. Nej det är just det. Lars Vilks skapar visserligen rubriker, men aldrig positiva sådana. Han får nu finna sig i att förpassas till IÖGr (Icke Önskvärd Grupp). Därför att han använder Yttrandefriheten på "fel sätt". Yttrandefriheten fick under 2012 en ny paragraf (tycks det): YF omfattar ej den/de som hyser anti-demokratiska ideal och inte delar *den gemensamma vär

Min bästa julklapp

Bild
Bloggaren sitter så här på juldagens morgon och kollar in något sorts musik-, snackprogram med Jill Johnsson och Magnus Bäckström vilket är en ny bekantskap. Programledaren, okänd, ställer frågan till artisterna varför de håller på musik. Han ger tre olika alternativ:1. Tjäna pengar 2. Få respekt och gensvar från människor 3. Att lämna avtryck. Inget alternativ är ok. Han som frågar har ingen clue om vad det handlar om. Bloggaren har sysslat med musik hela livet. Min bror lärde mig spela My Darling Clementine när jag var sex år. Men det var när jag fick min första egna gitarr i julklapp 1966 som mitt eget liv med musik började. Från det att jag lärde mig de första tre ackorden började jag skriva låtar och sjunga. Sång hade inte ditintills hört till livet, men nu kom den alldeles av sig självt. Parallellt gick jag på Kommunala Musikskolan för att kunna behärska gitarren och få den att göra som jag ville. Och genom att sitta och träna 3-4 timmar om dagen efter skolan, så utvecklades

Gammal ost

Bloggaren berättar ibland om verkliga händelser och verkliga människor, om än i modifierad form. Berättelsen igår om en mardrömsfärd till Stockholm var t ex helt sann, men dramatiserad och med personerna avidentifierade. Om man berättar utifrån verkligheten så är det tyvärr ibland oundvikligen så att man driver iväg lite för långt åt känsliga ämnen och personer. Det hände för 2 och ett halvt år sedan i ett inlägg om den negativa spiral som människor hamnar i när de blir långtidssjukskrivna. Inlägget tog jag bort efter fyra dagar, men det hann läsas av en person som kände igen sig Mycket beklagligt, mycket okänsligt och mycket kränkande för de inblandade. Men inga namn fanns naturligtvis och exemplen var inte helt och hållet real life Jag ångrade att jag hade skrivit det här och bad naturligtvis om förlåtelse till den berörda personen. Det fick jag inte har det visat sig. Alltihop har nu rivits upp igen plus att den berörda personen har gått och berättat detta för nästa person som ho

Katt- och hundmänniskor

Bild
Idag fick jag höra att jag kategoriserar människor. Ja det gör jag. Vem gör inte det? Människor älskar att placera andra i fack, ju fler desto bättre. Det allra bästa är seriekategoriseringen: en drummel till farsa, den fula och lea silikonbitchen…… Att folk är si eller så; det är väl en del av identifieringsprocessen? Hur vore det om vi bara beskrev andra som ‘människan’ eller ännu bättre ‘varelsen’? Men det är klart, allt går också att göra en värdering av. Att kalla någon för ‘varelsen’ kan ju uppfattas som att man har ett särdeles horn i sidan till denna, eller att man är rasist om ‘varelsen’ råkar vara av annat ursprung. Men en kategorisering av människor i bara två olika grupper, det kan man göra lite smidigt genom att kalla vissa för kattmänniskor och andra för hundmänniskor. Det fiffiga med detta är att i varje grupp följer en lång rad av egenskaper som man alltså inte kategoriserar själv. Det gör däremot de som hör det om de vill. Som genuin kattmänniska har bloggaren svå

Inget förvånar mig längre

Idag exploderar inte jorden visserligen, men i Sverige sprängs de demokratiska principerna på vilka landet borde vila. Ja, egentligen kommer avslöjandet om åsikts- och hälsoregistrering inte som någon överraskning för många av oss. Men ändå blir man chockad när DN idag avslöjar att inringare till Ring P1 registreras i en databas sedan sju år tillbaka. Man påstår från redaktionshåll, Erica Hedin och Ylva M Andersson, att det enbart (!) är fråga om ämnesregistrering och att man måste hålla koll på att inte samma person ringer in gång på gång. (‘Mångfald’ fick man också in någonstans). Men det är inte heller sant. Sedan i höstas har nya direktiv kommit om att även registrera uppgifter om politisk hemvist och religionstillhörighet hos inringaren. Man trodde ju i sin oskuld att det här, det skulle folk gå igång på. Så bloggaren lyssnade lite förväntansfullt på programmet för att höra folkets förbannelse och dom. Den uteblev. Som fromma lamm ansåg en majoritet att det är naturligt att man

The end of the world

Bild
Så var det dags. 2012-12-12. Datumet som Mayaindianerna beräknade skulle bli slutet för jordens existens. Varför och hur man kom fram till denna  hårresande förutsägelse förtäljer inte historien. Som bekant finns uttrycket ‘självuppfyllande profetia’. Kanske vi kan räkna med att något inträffar imorgon, även om det inte blir fråga om Apocalypsen. För visst finns det gott om förutsättningar i form av djupgående konflikter regioner och länder emellan, som kan smälla när som helst. Sverige är faktiskt inget undantag. Vi har hundratals, kanske tusentals terrorister, massmördare och grova internationellt efterlysta brottslingar härbärgerade i landet. Och naturligtvis, kriget pågår redan ute bland  förortens klaner och maffiagäng. Vi bor i ett land i upplösning och i fritt fall, men där ingen vågar tala om detta faktum  I Nya Vågen P1 sammanfattade några kulturbroilers år 2012 mest angelägna och frekventa topics.. Det hela utmynnade i en stor gäspning hos bloggaren, förutom… De kokade n

När idiotin blir vansinne

Bild
  '”De styrande  har totalt tappat kontrollen”.Det säger en man i Ring P1 till allas vår Täppas Fogelberg.Mannen jobbar som tolk och konstaterar att situationen har accelererat till rena kaoset. De som idag kommer har ingen som helst avsikt att lära sig språk eller jobba. Istället använder man barnafödande som främsta inkomst. Men får naturligtvis mothugg av Täppas med den vanliga SD-släggan. Och, naturligtvis, att det mannen säger inte är sant. Mannen replikerar bara kort att han själv lever faktiskt i verkligheten (till skillnad mot Täppas) Psykos, eller vansinne om man så vill, kännetecknas av förlust av den där känslan att stå fast förankrad på marken. Med förlorad markkontakt blir man ett offer för uppblåsta idéer och/eller gamla nojor och fantasier som nu känns verkliga. . Verkligheten kan man säga är en en kollektiv medvetenhet om hur omgivningen ser ut och låter. Att kolla sin egen psykiska hälsa gör man genom att “jämföra” hur andra ser och hör av världen runt omkring

ERCI: Klubb för inbördes beundran

För en vecka sedan satte medieeliten en ny brasklapp på skuldvägggen över svenskarnas rasism och främlingsfientlighet. Man ansåg tydligen att nu när SD inte går att sälja så många lösnummer på, så måste man vaska fram något annat. Och kom över en tre månader gammal rapport från ett mycket dolt rum i den gigantiska EU-borgen där ERCI – European Commision against Racism and Intolerance , håler till. Gruppen består av 30-40 personer ledda av, just det, en svensk, Mr Christian Åhlund. Dessa personer reser runt EU-länderna ör att se hur de “sköter sig”. Man träffar representanter för regeringar och andra “insatta”. I Sverige har naturligtvis EXPO hjälpt till. Och alla länder får på tafsen av Godhetskommittén. Men som svensk ser man med svenska ögon och nog ser det ut som Sverige får lite extrasaltat. “The European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) today published its fourth report on Sweden. ECRI’s Chair, Mr Jenö Kaltenbach, welcomed positive developments, but regrette

Om möss och människor

Bild
John Steinbeck skrev boken Of Mice and Men någon gång på 50-talet. Det är en tunn och anspråkslös bok, men vars innehåll är stort. Berättelsen om den förståndshandikappade, stora killen som vill alla väl, men som skadar och dödar de och det som han tycker är extra mjukt och vackert, kan ha flera tolkningar, om det finns någon korrekt tolkning. Bloggaren tänker på förhållandet mellan föräldrar och barn i första hand. "Den man älskar agar man", heter det ju. Människan är bra på att skada och man kan undra om destruktivitet är en del av vårt arv från t ex chimpansen som är aggressiv och revirtänkande. Och nu har bloggaren blivit med möss just. Det är kallt och svårt att få tag på mat i skogen och då drar de sig till varma platser där man kan hitta en och annan smakbit. En mus hade i desperation gått loss på en påse med hela korn svartpeppar! När jag öppnade kryddskåpet blev jag överöst med svartpeppar och sedan såg jag den söndertuggade påsen. Som den inbitne stadsbo som jag

Yttrandefrihet eller fred?

Bild
Tidningen Dispatch International har fått ovälkommet besök på sin hemsida. Och det är inte av några vanliga sabotörer utan attackerna har kommit från finmedia, som t ex SR:s Medierna - tredje statsmakten, Sydsvenskan och Norrköpings Tidningar. Faktum är att när jag själv har surfat in på DI några ggr har dirigerats genom en "grind", Do-S, som har kollat igenom, ja vad? Jag tycker det är ytterst obehagligt men kommer att ta kontakt med redaktionen på DI och rapportera det. Kanske är det kopplat till deras eget säkerhetssystem. Och med tanke på den massiva attacken från svenska mediaservrar. Varför är då Dispatch International så hotande att alla medel är tillåtna för att förgöra dem? Jo, DI är en "riktig" tidning i pappersform och har "riktiga" välrenommerade namn i sin redaktion. Tidningen går inte att avfärda som anonyma hatbloggar eller fjunig frustration. DI ges nu ut i fyra länder: Sverige, Danmark, Storbritannien och Tyskland, men strävar efter

PK-experter är en samhällsfara

Bild
Bloggaren är som bekant psykolog även om jag jobbar som musiklärare. De år jag jobbade som psykolog var ganska tja, enahanda. Människorna var naturligtvis olika men deras problem förvånansvärt lika. Alla individer världen över är satta under samma villkor i tillvaron på det sättet att vi alla figurerar i sociala interaktioner och förbund, vi föder barn, åldras och dör. Att vi lever i olika kulturer och under olika ekonomiska förutsättningar spelar roll, men inte som man kanske frestas av att tro. I de fattiga delarna på vår jord är den ständiga frågan en fråga om överlevnad. Detta medför att man måste hjälpas åt. Det innebär att de prioriteringar som vi sätter högt i våra i-länder, som t ex jämställdhet mellan kvinnor och män, regleringar av arbetssituation och semestrar, barn- och äldreomsorg; helt saknar betydelse i t ex ett land som Bangladesh. Som sagt, här måste man hjälpas åt. Så på något sätt fungerar de sociala nätverken betydligt bättre än hos oss. Våra i-landsproblem härr

I Sverige kan ingen höra dig skrika

Bild
Ovanstående är en modifierad form av rubriceringen till filmen Alien 1. Ruggigt spännande film. Har ni inte sett den så låna den genast. Tyvärr går det här att applicera på en av världens största skendemokratier, Sverige. Michael Jalving skrev för något år sedan Absolut Sverige . En resa i tystnadens Rike. Han blev sedemera utesluten ur all finmedia här i Sverige. Han hade ju haft den urusla bedömningsförmågan att tro att han utan konsekvenser kunde föreläsa på ett öppet möte hos Nationaldemokraterna. Det behövs inte mer för att bli persona non grata i Sverige.