Sosseriets avtryck i språk och bepreppsvärld
Det historiskt sätt, extremt långa maktinnehav som socaldemokratin har haft (ja, jag vet att vi har haft några "borgerliga" regeringar också", har haft en sådan genuint omdanande effekt på människors sätt att tänka, människors privatliv, människors personlighet och människors ekonomi, att man kan bli mörkrädd.
Ett klart exempel på det förstnämnda, människors sätt att tänka, är språket. Sosseriet har helt enkelt både uppfunnit många nya ord och begrepp och ändrat betydelsen på andra. Här ska jag ge några exempel.
Värdeladdade ord har man haft problem med som t ex 'neger' och 'zigenare'. 'Neger' kan påminna om slaveri och förtryck, stryk det. 'Zigenare' ger associationer till tjuveri och bidragsfusk, stryk det. Ordet 'utlänning' förvandlades till 'invandrare', när även detta ord har blivit negativt laddat, gör man nu om det till 'nysvensk'.
Olika arbeten kan bli negativt laddade beroende på att samhällets syn på dessa jobb oftast är nedvärderande. Så blev 'städare/städerska' 'lokalvårdare'. Ett försök som inte slog så väl ut var att byta ut även ordet 'lokalvårdare' till 'hygientekniker' (!).
'Vårdbiträde' är ett minne blott, nu är alla 'undersköterskor'. Väntar med spänning på att alla ska bli 'sköterskor' rätt och slätt.
Vissa begrepp har en sådan innebörd att de avslöjar hela system som är så kränkande för sosseriet att man måste byta system. Så avskaffades studentexamen. Det gav "klassklyftor", ingen får vara bättre eller finare än någon annan. Numer tar man inte någon examen alls efter 12 år i skolan, man bara 'går ut' skolan. Fast orden 'ta studenten' lever faktiskt kvar i folksjälen, de går inte att tvätta bort. Detta har man då löst med att alla 'tar studenten' godkända eller inte. Vad sosseriet har gjort med den svenska skolan är brottsligt.
Så har vi de verkliga stenkrossarna. Hur ord helt enkelt byter betydelse för att passa sosseriets samhälle.
Ett sådant ord är 'utsatt'. Ursprunglig betydelse: att 'sätta ut' en medicin, att 'sätta ut' trädgårdsmöblerna till sommaren, 'utsättas' för påfrestningar av olika slag.
Sosseriets betydelse: att man 'sätter ut' människor i det kalla Sverige utan trygghet, utan förankring, utan jobb, utan sjukskrivning etc. 'Samhället' 'utsätter' helt enkelt människor för så stora påfrestningar att detta 'samhälle' måååste gripa in med hela arsenalen.
Regeringen Reinfeldt har nyanserat begreppen lite, så nu talar man mer om 'utanförskap', vilket får ses som en förbättring.
Arabkillar som bränner ner skolar, tuttar eld på bilar och annat stående i vägen, är just 'utsatta'. 'Samhället' vill inte ha dem. Att de har gratis skola där massiva miljonsatsningar görs för just dem, fritidsgårdar, kulturhus, badhus, idrottshallar, soctanter som sitter och förstår dem och höga bidrag så det räcker till familje-BMW, spelar ingen roll. Kraven på vad 'samhället' ska göra för dem upphör aldrig. Därför är de 'utsatta'.
Brottsoffer är sällan 'utsatta', det är däremot deras förövare. 'Samhället' har behandlat dem illa, det här är priset vi får betala. Indirekt så rättfärdigar man alla världens brottslighet. I Sverige når nu brottsligheten nya rekordnivåer för varje år som går. Men lilla mediehoran Jerzy Sarnecki hävdar förstås att det bara är 'anmälningsbenägenheten' (ytterligare ett ord) som ökat.
'Svaga grupper' ingår under begreppet 'utsatt'. 'Svag' i sin ursprungsbetydelse syftar mycket på den fysiska förmågan, men också att man kan vara 'svagbegåvad' och psykodynamiska 'jagsvag'.
Socialt sett 'svag' är så vitt jag vet ett sosseutryck. 'Svag' är man om man går på bidrag, bor i förorten och är invandrare (förlåt, nysvensk). Om man fuskat till sig bidrag, struntar i att lära sig svenska och skaffa ett jobb spelar ingen roll. Man är 'svag' i alla fall. Det ökar inte incitamentet direkt att anstränga sig om man får höra att man är 'svag' hela tiden. Tvärtom, man blir ett offer.
Att inplanetera offermentalitet är sosseriet experter på. Som 'svagt', 'utsatt' offer har man inget som helst ansvar över vare sig sig själv eller vad man gör.
I själva verket har sosseriet skapat en väldigt destruktiv människosyn. Tanken på att individen är handlingskraftig, duglig och driftig har helt försvunnit. Istället är sosseriets människor bara i behov av hjälp och stöd av 'välfärden' för att klara sig. Man skapar alltså offer av människor som inte borde vara det.
Genom att skapa offer av högst normalfungerande människor, får sosseriet sin legitimitet. Vad skulle man annars ha systemet till om man inte hade några offer? Därför fortsätter vansinnet decennium efter decennium. Det är helt enkelt allt för många som arbetar i välfärdsstaten som skulle bli arbetslösa om 'offren' skulle komma på att "vi kan själva".
Andra väldigt heta sosseord har jag tagit upp förut: 'papperslösa' och 'ensamkommande flyktingbarn'. Sosseriet dreglar fullkomligen över sin uppfinningsrikedom; att kalla skäggiga unga män för 'barn' är nog sosseriets största triumf. 'Papperslösa' dvs illegala invandrare, är till för att skapa en allmän opinion för att dessa har full rätt att vara i landet. Varken 'barnen' eller 'de papperslösa' borde vara i Sverige överhuvud taget.
Cecilia Malmström (vilken besvikelse) har i EU-kommissionen fått igenom sitt förslag att kalla illegal för 'irregular'. Sosseriet på EU-nivå når inte riktigt samma höjder, bara nästan.
'Apatisk' var man bara i Sverige - tills man fått uppehållstillstånd. 'Utbränd' har man varit nästan bara i Sverige, ett tag var hälften av befolkningen 'utbränd'. Tre fjärdedelar av ungarna i skolan har någon form av diagnos. Det finns 10-åringar som har 10 diagnoser. Speciellt populärt just nu är Asperger för blyga barn, ADHD för busiga barn och bipolär för de barn man inte kan diagnostisera. De är barn med 'speciella behov', en allt växande skara i sosseriets spår. Vid 'speciella behov' rycker 'samhället' in med full styrka. Att barn skulle ha föräldrar som har ansvar över sina barn, nämns nu nästan aldrig. Det är dagis, fritis, skola och idrottsföreningar som ska uppfostra och vårda. Alva Myrdal skrattar så kistlocket skakar, tänk att det gick att genomföra. Folk är verkligen dummare än man tror...
Ett klart exempel på det förstnämnda, människors sätt att tänka, är språket. Sosseriet har helt enkelt både uppfunnit många nya ord och begrepp och ändrat betydelsen på andra. Här ska jag ge några exempel.
Värdeladdade ord har man haft problem med som t ex 'neger' och 'zigenare'. 'Neger' kan påminna om slaveri och förtryck, stryk det. 'Zigenare' ger associationer till tjuveri och bidragsfusk, stryk det. Ordet 'utlänning' förvandlades till 'invandrare', när även detta ord har blivit negativt laddat, gör man nu om det till 'nysvensk'.
Olika arbeten kan bli negativt laddade beroende på att samhällets syn på dessa jobb oftast är nedvärderande. Så blev 'städare/städerska' 'lokalvårdare'. Ett försök som inte slog så väl ut var att byta ut även ordet 'lokalvårdare' till 'hygientekniker' (!).
'Vårdbiträde' är ett minne blott, nu är alla 'undersköterskor'. Väntar med spänning på att alla ska bli 'sköterskor' rätt och slätt.
Vissa begrepp har en sådan innebörd att de avslöjar hela system som är så kränkande för sosseriet att man måste byta system. Så avskaffades studentexamen. Det gav "klassklyftor", ingen får vara bättre eller finare än någon annan. Numer tar man inte någon examen alls efter 12 år i skolan, man bara 'går ut' skolan. Fast orden 'ta studenten' lever faktiskt kvar i folksjälen, de går inte att tvätta bort. Detta har man då löst med att alla 'tar studenten' godkända eller inte. Vad sosseriet har gjort med den svenska skolan är brottsligt.
Så har vi de verkliga stenkrossarna. Hur ord helt enkelt byter betydelse för att passa sosseriets samhälle.
Ett sådant ord är 'utsatt'. Ursprunglig betydelse: att 'sätta ut' en medicin, att 'sätta ut' trädgårdsmöblerna till sommaren, 'utsättas' för påfrestningar av olika slag.
Sosseriets betydelse: att man 'sätter ut' människor i det kalla Sverige utan trygghet, utan förankring, utan jobb, utan sjukskrivning etc. 'Samhället' 'utsätter' helt enkelt människor för så stora påfrestningar att detta 'samhälle' måååste gripa in med hela arsenalen.
Regeringen Reinfeldt har nyanserat begreppen lite, så nu talar man mer om 'utanförskap', vilket får ses som en förbättring.
Arabkillar som bränner ner skolar, tuttar eld på bilar och annat stående i vägen, är just 'utsatta'. 'Samhället' vill inte ha dem. Att de har gratis skola där massiva miljonsatsningar görs för just dem, fritidsgårdar, kulturhus, badhus, idrottshallar, soctanter som sitter och förstår dem och höga bidrag så det räcker till familje-BMW, spelar ingen roll. Kraven på vad 'samhället' ska göra för dem upphör aldrig. Därför är de 'utsatta'.
Brottsoffer är sällan 'utsatta', det är däremot deras förövare. 'Samhället' har behandlat dem illa, det här är priset vi får betala. Indirekt så rättfärdigar man alla världens brottslighet. I Sverige når nu brottsligheten nya rekordnivåer för varje år som går. Men lilla mediehoran Jerzy Sarnecki hävdar förstås att det bara är 'anmälningsbenägenheten' (ytterligare ett ord) som ökat.
'Svaga grupper' ingår under begreppet 'utsatt'. 'Svag' i sin ursprungsbetydelse syftar mycket på den fysiska förmågan, men också att man kan vara 'svagbegåvad' och psykodynamiska 'jagsvag'.
Socialt sett 'svag' är så vitt jag vet ett sosseutryck. 'Svag' är man om man går på bidrag, bor i förorten och är invandrare (förlåt, nysvensk). Om man fuskat till sig bidrag, struntar i att lära sig svenska och skaffa ett jobb spelar ingen roll. Man är 'svag' i alla fall. Det ökar inte incitamentet direkt att anstränga sig om man får höra att man är 'svag' hela tiden. Tvärtom, man blir ett offer.
Att inplanetera offermentalitet är sosseriet experter på. Som 'svagt', 'utsatt' offer har man inget som helst ansvar över vare sig sig själv eller vad man gör.
I själva verket har sosseriet skapat en väldigt destruktiv människosyn. Tanken på att individen är handlingskraftig, duglig och driftig har helt försvunnit. Istället är sosseriets människor bara i behov av hjälp och stöd av 'välfärden' för att klara sig. Man skapar alltså offer av människor som inte borde vara det.
Genom att skapa offer av högst normalfungerande människor, får sosseriet sin legitimitet. Vad skulle man annars ha systemet till om man inte hade några offer? Därför fortsätter vansinnet decennium efter decennium. Det är helt enkelt allt för många som arbetar i välfärdsstaten som skulle bli arbetslösa om 'offren' skulle komma på att "vi kan själva".
Andra väldigt heta sosseord har jag tagit upp förut: 'papperslösa' och 'ensamkommande flyktingbarn'. Sosseriet dreglar fullkomligen över sin uppfinningsrikedom; att kalla skäggiga unga män för 'barn' är nog sosseriets största triumf. 'Papperslösa' dvs illegala invandrare, är till för att skapa en allmän opinion för att dessa har full rätt att vara i landet. Varken 'barnen' eller 'de papperslösa' borde vara i Sverige överhuvud taget.
Cecilia Malmström (vilken besvikelse) har i EU-kommissionen fått igenom sitt förslag att kalla illegal för 'irregular'. Sosseriet på EU-nivå når inte riktigt samma höjder, bara nästan.
'Apatisk' var man bara i Sverige - tills man fått uppehållstillstånd. 'Utbränd' har man varit nästan bara i Sverige, ett tag var hälften av befolkningen 'utbränd'. Tre fjärdedelar av ungarna i skolan har någon form av diagnos. Det finns 10-åringar som har 10 diagnoser. Speciellt populärt just nu är Asperger för blyga barn, ADHD för busiga barn och bipolär för de barn man inte kan diagnostisera. De är barn med 'speciella behov', en allt växande skara i sosseriets spår. Vid 'speciella behov' rycker 'samhället' in med full styrka. Att barn skulle ha föräldrar som har ansvar över sina barn, nämns nu nästan aldrig. Det är dagis, fritis, skola och idrottsföreningar som ska uppfostra och vårda. Alva Myrdal skrattar så kistlocket skakar, tänk att det gick att genomföra. Folk är verkligen dummare än man tror...
Kommentarer