När idiotin blir vansinne

 

'”De styrande  har totalt tappat kontrollen”.Det säger en man i Ring P1 till allas vår Täppas Fogelberg.Mannen jobbar som tolk och konstaterar att situationen har accelererat till rena kaoset. De som idag kommer har ingen som helst avsikt att lära sig språk eller jobba. Istället använder man barnafödande som främsta inkomst.

Men får naturligtvis mothugg av Täppas med den vanliga SD-släggan. Och, naturligtvis, att det mannen säger inte är sant. Mannen replikerar bara kort att han själv lever faktiskt i verkligheten (till skillnad mot Täppas)

Psykos, eller vansinne om man så vill, kännetecknas av förlust av den där känslan att stå fast förankrad på marken. Med förlorad markkontakt blir man ett offer för uppblåsta idéer och/eller gamla nojor och fantasier som nu känns verkliga. . Verkligheten kan man säga är en en kollektiv medvetenhet om hur omgivningen ser ut och låter. Att kolla sin egen psykiska hälsa gör man genom att “jämföra” hur andra ser och hör av världen runt omkring oss där omgivningen också delas av andra.

 

Men alla har en subjektiv verklighet också, min egen upplevelse och hur jag uppfattar, värderar och tolkar omgivningen. Den subjektiva verkligheten kan egentligen inte ifrågasättas. Upplever man att gräset är blått så gör man.När andra kallar samma  färg för grön så har man själv en helt annan upplevelse av vad grönt är. Men det inte sjukt egentligen, bara annorlunda. Så exakt när en lite avvikande uppfattning om omgivningen blir sjukt, det flyter ihop. Gränsen är inte självklar på något sätt. Vi människor är så komplexa att vi inte kan bli beskrivna i några absoluta termer. Men någonstans, vid någon tidpunkt glider en lite udda verklighetsuppfattning in i det patologiska. Så är det med den subjektivq verkligheten. Vi måste testa den mot den kollektiva när vi inte riktigt tror på våra Sinnen

Men vad händer när det är det kollektiva är sjukt? Allt från familjer, dagis och skolor, grupper, organisationer och så hela länder. Kan de ha en psykotisk bild av verkligheten? Familjer kan ha det, extrema organisationer kan ha det. De delar en verklighet som rimmar illa med hur det faktiskt ser ut.

Och så kan vi ha det som i Sverige. Att en elit av verklighetsförnekande makthavare och offentlig media gör allt för att tysta förnuftets röst hos folket i övrigt. Förnekandet upphöjs till godhet och sanning och man drar sig inte för att sprida rena rama lögner till allmänheten. Det typiskt psykotiska är att pådyvla andra egenskaper och intentioner som de inte har för att bekräfta de egna upplevelserna och nojorna.

I stället för att försöka komma fram med någon typ av lösning på den aldrig sinande strömmen av asylinvandrare, anklagar man alla som ger förslag på hur man måste åtgärda, utsätter dessa för mobbing, förlöjligande och uppenbart hat. Man tycks se dessa som ett angrepp på det egna fläckfria yttre, en cancer som måste strålas och förintas. Historien känns igen och mullrar allt högre i bakgrunden.

Flyktingströmmen till Sverige. ligger nu på en nivå där samtliga utgiftsposter rakt igenom är drabbade. Bostadsköerna växer, 250.000 ungdomar står utan egen bostad. Men de får finna sig i att bli bortprioriterade när flyktingarna “måste ha” bostad direkt. Och dit de flyttar flyttar svenska familjer med barn ut.

1. Just denna företeelse var satt under lupp när dansmusen Erik Ullenhag mötte Ylva Johansson, S, för att diskutera hur detta problem ska lösas. Och det utan att minska asylinvandringen..

Johansson menade naturligtvis att svenskarna var främlinggsfientliga som tog sin Mats ur skolan. Detta trots att en boende i ett ghetto utanför Linköping berättade hur skolans vardag ser ut idag. Han berättade om en icke-befintlig undervisning  där det skreks, mobiler ringde oavbrutet, man sprang ut och in och hetsade varann till bråk och förstörelse utan att någon vågade eller kunde gripa in.

Johansson “angrep” lilla dansmusen eftersom han och hans regering inte skaffade fram några jobb. Han grep efter sitt sedvanliga halmstrå att; aldrig har så många invandrare gått till jobb varje dag och att: “Sveriges skulle stanna utan dem”..

Men invandringen av tiotusentals analfabeter varje år, det talade man tyst om. Skulle Sverige stanna utan dem? .

Jimmie Åkesson anslöt sig till de fightande två som ivrigt hejade på generös och solidarisk invandring till vilket pris som helst. Till skillnad mot dessas högljudda och desperata tonläge, föreföll Åkesson som lugnet själv. Oavsett vad man tycker om honom och SD, så måste man tillerkänna honom det faktum att han är den som beskriver och vågar ta upp det smutsiga byket som alla försöker dölja. Och har man trumfen på sin hand kan man kosta på sig att vara lugn.     

Detta föranledde de andra två att skruva upp tonläget ännu mer. Det var så genomskinligt, så ruttet och så hysteriskt hycklande att ingen kunde undgå det.

Johansson, som enligt historisk S-modell företräder pragmatism, kunde tänka sig att tvinga familjer att sätta sin telning i den skola som utses åt dem.  Vägrar folket att lyda order och självmant integrera sig så tvångsintegrerar politiker dem.

The Show Must go On till vilket pris som helst. Att hävda att “Sverige stannar” utan vår exceptionella påfyllning av arbetsodugliga individer, är att grovt ljuga rätt ut i våra ansikten om följderna av sjuköverns patologiska agerande.

Ingen, absolut ingen på beslutande nivå kan öppna maskasken där hyckleriet, fegheten och förnekandet ligger. Man spelar spelet trots att alla chanser att vinna har gått förlorade.

Det senaste är att det fortsatt ökande behovet av bostäder till massorna som strömmar över gränsen, måste lösas via nödåtgärder. Man tänker lägga ut fartyg, gamla kryssare ute i Öregrund för att inhysa alla traumatiserade som kan vistas överallt under vilka omständigheter som helst. (Fast de klagar ideligen över vidriga förhållanden som är sämre än “hemma”. Bl a uppfattas det som omänskilgt att uppsöka utedass)..Så gamla, gistna kryssningsfartyg kan knappast duga, Herrgårdar är ju också botten.

Det här är första klassens vansinne. Och patienten vägrar att ta medicinen. Detta brukar normalt leda till tvångsvård och frågan infinner sig: På vilket sätt kan man sätta en hel regering i tvångsförvaltning?

Nu kan man höra rent och klart hur de sista resterna av vett och sans försvinner. Man ryser när man hör dem..De påminner lite grann om en svartmuskig typ med mustasch.

Men det är inte långt kvar innan de kraschar.