Gammal ost

Bloggaren berättar ibland om verkliga händelser och verkliga människor, om än i modifierad form. Berättelsen igår om en mardrömsfärd till Stockholm var t ex helt sann, men dramatiserad och med personerna avidentifierade.

Om man berättar utifrån verkligheten så är det tyvärr ibland oundvikligen så att man driver iväg lite för långt åt känsliga ämnen och personer. Det hände för 2 och ett halvt år sedan i ett inlägg om den negativa spiral som människor hamnar i när de blir långtidssjukskrivna. Inlägget tog jag bort efter fyra dagar, men det hann läsas av en person som kände igen sig

Mycket beklagligt, mycket okänsligt och mycket kränkande för de inblandade. Men inga namn fanns naturligtvis och exemplen var inte helt och hållet real life

Jag ångrade att jag hade skrivit det här och bad naturligtvis om förlåtelse till den berörda personen. Det fick jag inte har det visat sig. Alltihop har nu rivits upp igen plus att den berörda personen har gått och berättat detta för nästa person som hon/han hade identifierat. Denna person har inte på något sätt berörts av inlägget, har aldrig läst det själv och kommer aldrig att läsa det själv eftersom det togs bort för 2 och ett halvt år sedan. Plus att det hade legat ute i bara fyra dagar.

Men men, så är livet. Helt plötsligt exploderar saker en rakt i ansiktet fast hela världen är ovetande om varför. Den gamla osten har möglat ytterligare och har blivit en sanitär riskfaktor.

Sedan kan man verkligen fråga sig om det var nödvändigt att vidarebefordra det här sorgliga övertrampet till nästa person. Jag menar, vad är det som egentligen blir bättre av detta? Vem är det som vinner på det hela?

Kan inte hjälpa att jag tänker “hämnden är ljuv”.Om hämnden har väntat i bakvattnet hela tiden  Och om man fortfarande är så förorättad efter 2 och ett halvt år att hämnden blir så nödvändig just nu. Två dagar före julafton utlöser personen bomben. Var det så nödvändigt att det inte kunde vänta? Åtminstone till mellandagarna. Men så där kan man hålla på att älta i evighet. Jag lämnar det hela åt sitt öde just nu.

För nu sänker snart julen sina vita vingar över oss. Över gård och stuga, över fattig och rik, över onda och goda, över svarta och vita, över röd och blå. Så tänd fridens ljus i mörkret för att fylla varje liten vrå. Lägg ner vapnen och sänd hem soldaterna.

God Jul!

Kommentarer

Anonym sa…
God Jul Maj!

Jag läser dina blogginlägg och uppskattar dem. Fortsätt på samma sätt.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK