SD-drevet, makten och egoismen
Det var allt som krävdes. Några killar på fyllan som skriker okvädesord och hamnar i bråk. Någon polispatrull iddes inte komma. Man var väl i förorten.
Det var allt som krävdes för att ett sällsamt gigantiskt mediadrev som så vanligt satte agendan för vad "alla" skulle tycka.
Det var så välkommet, så underbart ljuvligt att så här mitt i SD:s uppåttrend, släppa lös det här. Den upphetsade makteliten var i det närmaste löjeväckande i sin segeryra. Huvuden började genast att rulla. Erik Almqkvist och Kent Ekeroth fick betala ett högt pris för en fylla för två och ett halvt år sedan.
Att kalla en brud för "lilla horan" är inte alls acceptabelt för en man som verkar ha några hg mellan öronen. Men "hora" har blivit ett så vanligt ord i vardagssvenskan att man inte längre reagerar som man borde.
Jag själv har planer på att smyga i buskarna intill en helt vanlig skola en helt vanlig vardag och filma. Det är nämligen där som flest "horor" passerar förbi. Jag har hört och sett hur killar skriker "hora" till tjejer som bara är 9-10 år.Det lär inte rendera några chockvågor helt enkelt av den anledningen att det då är fråga om "unga frustrerade pojkar som kommer från socioekonomiska svaga familjer".
Så dödssynden som Almqvist begick handlar inte om orden i sig utan att han är en sverigedemokrat som yttrade sig illa. Ganska mycket kan jämföras med f d SSU-ordförande Anna Sjödin som efter ett handgemäng med en portvakt (MENA) på en klubb på Stureplan, kallade honom för "svartskalle". Hon dömdes mot sitt förnekande till några härligt doftande tusenkronorssedlar i böter. Ett bevis lika gott som något annat att det lönar sig att vara "kränkt" i Sverige.
Personligen skulle jag ha föredragit att Almqvist och Ekeroth skulle ha fått stanna. Det skulle ha varit en markering att media inte är någon domstol som har rätt att döma och utöva straff. Att Jimmie Åkesson känner sig tvingad att porta sin två främsta representanter, är en eftergift åt den arkeburingslobby som han själv alltid poängterar inte ska förstöra fungerande politiska grupper vars åsikter är sällsamma i Sverige. Ett litet parti med sina omkring 10 procent, varifrån kommer denna enorma exponering och svartmålning ifrån? När man gång på gång drar fram EXPOS:s speciahatare, tillika vänster, Alex Bengtsson, så vet man vad han ska säga. Lugnt och tryggt. Fast hatet och föraktet genomsyrar honom och han får uppenbarligen kämpa för att verka nyanserad, så säger han ändå rätt saker. Alla måste sitta still i båten.
Att sitta still i båten är det bästa sättet att klamra sig fast vid makten. Do or die. Det finns för många inget större värde i livet än att ta plats vid eller bredvid köttgrytorna. Man lever för att arbeta, arbetar för att leva. Ett intressant jobb men där man inte har någon befogenhet att kunna påverka är ett icke-jobb och en icke-tillvaro. Den tillvaro man sätter främst är den framskjutna position som kallas för att ha inflyttande, att ha en röst. Och så makt. Den oemotståndliga och beroendeframkallande makten är vissa människors största lustkänsla.
Men makten korrumperar de ärovördiga eftersom den innebär att du tvingas sälja det du innerst inne tror och känner. Att vidmakthålla sin maktposition är att göra avkall och lägga sig platt inför Konsensus, guden framför alla andra.
Den danske filosofen Kirkegaard uttryckte det så här: Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Jesus är inne på samma spår: Om du så äger hela världen men förlorar din själ har du förlorat allt.
Att stå för sig själv, vara fast förankrad i sina övertygelser och tro, är det bästa sättet att inge förtroende hos andra. Det ger respekt, kanske även beundran. Men du blir också utsatt för människors avundsjuka. Den egenskapen är nog människans sämsta. Du unnar inte andra vad du inte har själv. Och en människa med pondus och integritet innebär också auktoritet (vilket egentligen betyder behörighet). En sådan människa är inte bara ärlig utan också ett stort hot mot konsensusmakten.
Oavsett på vilket sätt, att utmana riksdagens sjuklöver är att hota dess makt. Eftersom de har gjort den till ett självändamål så har man ett mentalt behov av den. Den får dig att framstå som viktig och betydelsefull. Egentligen handlar det på det personliga planet om egoism.
Vaddå arbeta för landets bästa? Man arbetar för sitt eget bästa! Ett enda förfluget ord och vips, är man ute ur leken. Och vad skapar detta hos en människa? Jo, ångest.
Kristina Axén Olin var socialborgarråd för M i Stockholm men upplevde mer och mer hur mycket politiken berövade henne i sitt verkliga liv. Hur kraven på att vara den hårt ambitiösa och duktiga yrkespersonligheten stod i för stor kontrast till den hon ville vara. Hon började ifrågasätta hela det politiska systemet som systematiskt förstör människans innersta behov. Hon började dricka och knapra piller för att döva den ökande ångesten och otillfredställelsen. När hon så kom till behandlingshemmet tvingades hon se på sig själv, upptäcka sig själv och på vilket sätt hon ville leva sitt liv. Därefter har hon landat, kunnat umgås med sina barn och bara ägnat sig åt det som känns viktigt. Plus att hon idag är fri att uttrycka precis vad hon vill utan att ta hänsyn till konsensus. Visst kan man se det också som en typ av egoism, men man säljer inte sin själ utan låter livet självt sätta villkoren.
När nu maktens monopol på en s k sanning är så grundmurad som i Sverige, förlorar vi alla det viktigaste i livet. Medialiten är så köpta, så dompterade, så osjälvständiga att de försöker deklara sin "obundenhet" i tid och otid.
Man jagar snabba klipp helt i uppfostrande syfte med politikernas goda minne. Drevet mot SD är det mesta och det bästa slagträt man har mot det svenska folket. Titta, ni som ingår i de 10 procenten. Titta vilka grisar det är fråga om. Tycker ni som dom så är ni dom!
Den politiska och massmediala indoktrineringen har aldrig varit större. Men inuti dem, hur känns det? Dricker man sig till sömns och knaprar piller mot ångesten i att varje dag förlora ännu en bit av sig själv?
Men att stå vid köttgrytorna och låtsas att man tycker det smakar bra, det är tydligen viktigast. För alla, absolut alla, vet hur tillståndet i Sverige ser ut idag. Man har tillgång till alla fakta, all statistik, alla kommuners dokumentation om läget. Att hela tiden ta brottsligheten i försvar, hela tiden förneka de enorma summor pengar som går åt till att köpa sig en skön huvudkudde i sin jättelägenhet/villa, medan 250.000 ungdomar saknar bostad, att gemensamma tillgångar förstörs, att sjukvården börjar bli urusel och att skolan är en katastrof.
Att då skaffa sig en Svarte Petter är ett bekvämt sätt för att skaka loss lite. Att Svarte Petter är spelets enda trumfkort gör det hela till ett makabert skådespel. Och det är du och jag som betalar.
Det var allt som krävdes för att ett sällsamt gigantiskt mediadrev som så vanligt satte agendan för vad "alla" skulle tycka.
Det var så välkommet, så underbart ljuvligt att så här mitt i SD:s uppåttrend, släppa lös det här. Den upphetsade makteliten var i det närmaste löjeväckande i sin segeryra. Huvuden började genast att rulla. Erik Almqkvist och Kent Ekeroth fick betala ett högt pris för en fylla för två och ett halvt år sedan.
Att kalla en brud för "lilla horan" är inte alls acceptabelt för en man som verkar ha några hg mellan öronen. Men "hora" har blivit ett så vanligt ord i vardagssvenskan att man inte längre reagerar som man borde.
Jag själv har planer på att smyga i buskarna intill en helt vanlig skola en helt vanlig vardag och filma. Det är nämligen där som flest "horor" passerar förbi. Jag har hört och sett hur killar skriker "hora" till tjejer som bara är 9-10 år.Det lär inte rendera några chockvågor helt enkelt av den anledningen att det då är fråga om "unga frustrerade pojkar som kommer från socioekonomiska svaga familjer".
Så dödssynden som Almqvist begick handlar inte om orden i sig utan att han är en sverigedemokrat som yttrade sig illa. Ganska mycket kan jämföras med f d SSU-ordförande Anna Sjödin som efter ett handgemäng med en portvakt (MENA) på en klubb på Stureplan, kallade honom för "svartskalle". Hon dömdes mot sitt förnekande till några härligt doftande tusenkronorssedlar i böter. Ett bevis lika gott som något annat att det lönar sig att vara "kränkt" i Sverige.
Personligen skulle jag ha föredragit att Almqvist och Ekeroth skulle ha fått stanna. Det skulle ha varit en markering att media inte är någon domstol som har rätt att döma och utöva straff. Att Jimmie Åkesson känner sig tvingad att porta sin två främsta representanter, är en eftergift åt den arkeburingslobby som han själv alltid poängterar inte ska förstöra fungerande politiska grupper vars åsikter är sällsamma i Sverige. Ett litet parti med sina omkring 10 procent, varifrån kommer denna enorma exponering och svartmålning ifrån? När man gång på gång drar fram EXPOS:s speciahatare, tillika vänster, Alex Bengtsson, så vet man vad han ska säga. Lugnt och tryggt. Fast hatet och föraktet genomsyrar honom och han får uppenbarligen kämpa för att verka nyanserad, så säger han ändå rätt saker. Alla måste sitta still i båten.
Att sitta still i båten är det bästa sättet att klamra sig fast vid makten. Do or die. Det finns för många inget större värde i livet än att ta plats vid eller bredvid köttgrytorna. Man lever för att arbeta, arbetar för att leva. Ett intressant jobb men där man inte har någon befogenhet att kunna påverka är ett icke-jobb och en icke-tillvaro. Den tillvaro man sätter främst är den framskjutna position som kallas för att ha inflyttande, att ha en röst. Och så makt. Den oemotståndliga och beroendeframkallande makten är vissa människors största lustkänsla.
Men makten korrumperar de ärovördiga eftersom den innebär att du tvingas sälja det du innerst inne tror och känner. Att vidmakthålla sin maktposition är att göra avkall och lägga sig platt inför Konsensus, guden framför alla andra.
Den danske filosofen Kirkegaard uttryckte det så här: Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Jesus är inne på samma spår: Om du så äger hela världen men förlorar din själ har du förlorat allt.
Att stå för sig själv, vara fast förankrad i sina övertygelser och tro, är det bästa sättet att inge förtroende hos andra. Det ger respekt, kanske även beundran. Men du blir också utsatt för människors avundsjuka. Den egenskapen är nog människans sämsta. Du unnar inte andra vad du inte har själv. Och en människa med pondus och integritet innebär också auktoritet (vilket egentligen betyder behörighet). En sådan människa är inte bara ärlig utan också ett stort hot mot konsensusmakten.
Oavsett på vilket sätt, att utmana riksdagens sjuklöver är att hota dess makt. Eftersom de har gjort den till ett självändamål så har man ett mentalt behov av den. Den får dig att framstå som viktig och betydelsefull. Egentligen handlar det på det personliga planet om egoism.
Vaddå arbeta för landets bästa? Man arbetar för sitt eget bästa! Ett enda förfluget ord och vips, är man ute ur leken. Och vad skapar detta hos en människa? Jo, ångest.
Kristina Axén Olin var socialborgarråd för M i Stockholm men upplevde mer och mer hur mycket politiken berövade henne i sitt verkliga liv. Hur kraven på att vara den hårt ambitiösa och duktiga yrkespersonligheten stod i för stor kontrast till den hon ville vara. Hon började ifrågasätta hela det politiska systemet som systematiskt förstör människans innersta behov. Hon började dricka och knapra piller för att döva den ökande ångesten och otillfredställelsen. När hon så kom till behandlingshemmet tvingades hon se på sig själv, upptäcka sig själv och på vilket sätt hon ville leva sitt liv. Därefter har hon landat, kunnat umgås med sina barn och bara ägnat sig åt det som känns viktigt. Plus att hon idag är fri att uttrycka precis vad hon vill utan att ta hänsyn till konsensus. Visst kan man se det också som en typ av egoism, men man säljer inte sin själ utan låter livet självt sätta villkoren.
När nu maktens monopol på en s k sanning är så grundmurad som i Sverige, förlorar vi alla det viktigaste i livet. Medialiten är så köpta, så dompterade, så osjälvständiga att de försöker deklara sin "obundenhet" i tid och otid.
Man jagar snabba klipp helt i uppfostrande syfte med politikernas goda minne. Drevet mot SD är det mesta och det bästa slagträt man har mot det svenska folket. Titta, ni som ingår i de 10 procenten. Titta vilka grisar det är fråga om. Tycker ni som dom så är ni dom!
Den politiska och massmediala indoktrineringen har aldrig varit större. Men inuti dem, hur känns det? Dricker man sig till sömns och knaprar piller mot ångesten i att varje dag förlora ännu en bit av sig själv?
Men att stå vid köttgrytorna och låtsas att man tycker det smakar bra, det är tydligen viktigast. För alla, absolut alla, vet hur tillståndet i Sverige ser ut idag. Man har tillgång till alla fakta, all statistik, alla kommuners dokumentation om läget. Att hela tiden ta brottsligheten i försvar, hela tiden förneka de enorma summor pengar som går åt till att köpa sig en skön huvudkudde i sin jättelägenhet/villa, medan 250.000 ungdomar saknar bostad, att gemensamma tillgångar förstörs, att sjukvården börjar bli urusel och att skolan är en katastrof.
Att då skaffa sig en Svarte Petter är ett bekvämt sätt för att skaka loss lite. Att Svarte Petter är spelets enda trumfkort gör det hela till ett makabert skådespel. Och det är du och jag som betalar.
Kommentarer