The end of the world

Så var det dags. 2012-12-12. Datumet som Mayaindianerna beräknade skulle bli slutet för jordens existens. Varför och hur man kom fram till denna  hårresande förutsägelse förtäljer inte historien.

Som bekant finns uttrycket ‘självuppfyllande profetia’. Kanske vi kan räkna med att något inträffar imorgon, även om det inte blir fråga om Apocalypsen.

För visst finns det gott om förutsättningar i form av djupgående konflikter regioner och länder emellan, som kan smälla när som helst. Sverige är faktiskt inget undantag. Vi har hundratals, kanske tusentals terrorister, massmördare och grova internationellt efterlysta brottslingar härbärgerade i landet. Och naturligtvis, kriget pågår redan ute bland  förortens klaner och maffiagäng. Vi bor i ett land i upplösning och i fritt fall, men där ingen vågar tala om detta faktum 

I Nya Vågen P1 sammanfattade några kulturbroilers år 2012 mest angelägna och frekventa topics.. Det hela utmynnade i en stor gäspning hos bloggaren, förutom…

De kokade ner årets mest tongivande trender till: Den utbredda rasismen (!?), Sexismen(!?) och Klasshatet (sant).

I rasismfacket låg naturligtvis ‘näthatet’: det osedvanligt obekväma bloggandet som har möjliggjort att de ohörda numer är hörbara och som dessutom har konkurrerat ut gammelmedias stofiler. Kulturmaffian är förbannad på att de numer har en undanskymd roll. I princip alla svenskar  tar del av bloggsfären i någon grad. Alla är nyfikna på vad det ohörda och det osagda egentligen handlar om. Och det har öppnat ögonen på allt fler

Men kulturmaffian försöker slå tillbaka på alla sätt. Inte en dag passerar utan att någon programpunkt innefattar rasismen på nätet, de högerextrema krafternas utbredning, Breivik och Hitler. Med inbördes och gemensamt släktskap.

 

Och 2012 var utifrån kulturmaffians horisont, en enda uppsjö av rasistiska symboler. Så i brist på genuin och faktisk rasism har serietidningar, godispåsar, kakor och nu stjärngossar, Lucia och t o m Kalle Anke, valts ut. Ingen negerdocka i tomteverkstan alltså. Men vad som är nytt är att även den vita, ljushåriga flickan som får håret permanentat, klipps bort.

Denna typ av resonemang är rasistiskt om något. Det man gör är att påpeka det fula i att människor, även i form av dockor, är olika. Olikheter är rasism enligt kulturrmaffians säregna logik. När inga olikheter finns så uppfinner man sådana. Att en vit docka med permanentat hår på något sätt skulle vara rasistisk, går efter principen att alla inte är vita och har permanentat hår,och det förtjänar att lyftas fram som en orättvis olikhet. På detta sätt är ens värld uppdelad och där man godtyckligt väljer norm och avvikelser från denna.

En norm förutsätter icke-normen och att denna är icke-norm av någon yttre egenskap som t ex hudfärg. Men för att en norm ska bli norm krävs att någon definierar normen och icke-normen. Och att definiera negerdockan som icke-norm och därmed olika är faktiskt rasistiskt. Nästa steg,att den definierade icke-normen på något sätt förtjänar en annan behandling än normen, förstärker tesen.

Dessutom kallar kulturmaffian själva detta som t ex heteronormen, vithetsnormen, mansnormen. D v s de som faller utanför är icke-normativa, allt efter principen att olikheter är av ondo. Men “vi gillar olika”, eller hur?

Man framställer sig själv som storsint och vidsynt och någon som står på de svagas sida. Om man definierar den ena gruppen som svag måste man ju kalla den andra för stark.

Alltihop mynnar ut i en uppdelning av människor och där fokus ligger på skillnader människor emellan. Om man verkligen är storsint och vidsynt måste man se bortom skillnaderna och acceptera olikheterna.

Klasshatet ligger inom samma ramar. Den uppiskade stämningen omkring det faktum att vissa har mer och andra har mindre, blir också ett enögt stirrande på yttre skillnader. De i Sverige så extrema åtgärderna för att minska skillnader har fått effekten att folk är mer inställda på skillnader än någonsin. Och det att vi mår det minsta bättre.

För att få lite mer sinnesfrid måste man acceptera det faktum att det finns skillnader oavsett vad det beror på. Den dominerande socialistiska kulturmaffian har gjort så mycket skada med sin svart-vita världsbild, att vi idag lever mer polariserade och isolerade än någonsin.

Att de nu upplever sig så akterseglade förtar tyvärr inte deras oerhörda påverkan på den politiska makten. Man diskuterar nu på djupaste allvar att det är dags för censur och nedstängning av, för dem upplevda, rasistiska hatbloggar. Man vill  kriminalisera näthatet, eller skiten (Åsa Linderborg), pissrännorna (Maria Schottenius), som man med så konstnärlig elegans uttrycker det.

Det finns rasistiska sidor och bloggar, det kan man inte sticka under stol med. Men det finns också sidor som uppmuntrar mord på “otrogna” och utplåning av Israel. Det finns också massor av våldsporr och pedofili, inte nödvändighetsvis med bilder.Det finns sidor med utförliga beskrivningar över hur man blandar till en riktigt hejdundrande schizodrog eller hur man bygger bomber. Men dessa vill man inte förbjuda?

En liten studie, observerad från en lägenhet strax ovanför en basketplan:

En typisk basketplan med korgarna relativt högt placerade var ett stort nöje för tonårskillarna i området. De spelade långt in på kvällen och i och med det hittade man inte på en massa ofog. Men så tyckte föräldrar till mindre barn att det var orättvist och att de små knoddarna på 8-9 år inte kunde spela eftersom korgarna satt för högt. På sedvanligt svenskt sätt sänkte bostadsägaren korgen på den ena sidan och lät den andra sitta kvar högt upp.Och då började eländet. Bollar har ju en tendens att rulla och då inkräktade alltid någon från Stora gruppen på Lilla gruppens planhalva. Stora gruppen hade ju varit vana att använda båda korgarna och fick nu sitt spel förstört. Så man slutade spela där och gick någon annanstans. Lilla gruppen kunde egentligen inte spela och tröttnade ganska snart. Kvar fanns då en tom basketplan med en korg högt placerad och den andra lågt placerad.

Allt i jämlikhetens och rättvisans namn. Amen