SD - Den nya vågen?



För ? gången i följd ligger KD under den gräns som kvalificerar dem till Riksdagen. I de röda stugorna gnisslas det tänder, i förorterna viner kulorna och i stadskärnorna duggar snutbilarna tätt. Och KD har inte längre någon plats eller existensberättigande längre. När de övergav sin egentliga politiska post, konservatismen, och blev rumsrena, d v s socialliberala, då var det kört.


KD hade en position som fyllde en lika föraktad som önskvärd plats för de som ville ha en kompass i tillvaron. Värdekonservatism har den fördelen att den aldrig förändras; det är de ursprungliga värdena och ramarna som försvaras och bevaras. Nackdelen är att det kan vara svårt att förena med dagens avancerade men förvirrade postmodernistiska värld. Som bekant står postmodernismen för förnekandet av alla ursprungliga värden. Vare sig de är andliga, fysiska eller vetenskapliga. Kvar står skelettet som du hänger på de ting som för närvarande är accepterade.

Nidbilder, förlöjligande, skrämselpropaganda och rena lögner utmärker konservatismens dödgrävare. Att det finns något som är absolut, något som inte kan påverkas av oss människor, är ett faktum. Men för postmodernismen finns inget sådant.



Konservatismen är inte en politisk ideologi i huvudsak. Den är en livsåskådning. Men när barnen i den svenska skolan tvingas till något som kallas ”livskunskap”, handlar det mera om något som kan jämföras med gruppterapi i rättänkande och bikt över fel tänkande.. Barnen sitter i en ring och får berätta vad som rör sig i deras huvuden och inte bara där, överallt.




”Kunskapen” handlar om fel och rätt sätt att tänka. Det måste stämma med den gemensamma värdegrunden annars blir det besök hos kuratorn (om det finns någon).


'Den gemensamma värdegrunden' är absolut ingenting som har med värdekonservatism att göra. Istället handlar det om 'den tredje ståndpunkten', 'den svenska modellen' och 'skollagen'.


Newsmill skriver Madeleine Lidman om hur Sverige i princip har kopierat DDR:s modell för att ”kvalitetssäkra” människan från ett års ålder genom ren och skär indoktrinering av små, oskyldiga barn. Det finns åsiktspaket, genuspedagogik, emotionsträning (!), manualer för att korrigera oönskade beteenden och slutligen droger om inget annat hjälper.



Människor ska inte ingå i föråldrade institutioner som familjer och släkter. De ska vara robotar som rättar in sig i Arbetslinjen. Alla ska dra in sitt 'bidrag' till BNP vilket till drygt 50 procent består av skatter.


När regeringen beslutade om massvaccinering av hela det svenska folket var det inte i omsorg om vår hälsa. Nej, det var rått och kallt ekonomiskt. Samhället skulle inte gå miste om alla de glänsande skattekronor vilket skulle bli fallet om tiotusentals skulle bli sjuka.


Sedan beklagade man sig för att vi, folket, inte hade varit tillräckligt ”följsamma”. Det vara nämligen bara 60 procent som vaccinerade sig. Bloggaren vaccinerade sig naturligtvis inte. Vaccinet var hastigt framtaget och inte utprovats ordentligt. Och nu ökar antalet barn som har fått narkolepsi som ett livslångt minne av att ha varit ”följsamma”.


Denna typ av uppifrån, hårt dikterande makt över folket och livsval, är så långt ifrån konservatismen som det bara går att vara.


Att låta människor själva välja hur de vill leva och ha ett styre som underlättar detta genom tänjbara och flexibla lagar, borde vara en självklarhet. Men Sverige har bara gått längre och längre bort från denna liberala självklarhet. Alliansen är förmodligen den minst värdekonservativa regering vi någonsin har haft.



Till detta tillåts hundratusentals outbildade människor med förvridna och ålderdomliga idéer strömma över gränserna. Den fragmentarisering av det gemensamma sociala kittet som dessutom förstärks genom en urholkad och urmjölkad grundlag, förstör tilliten och tryggheten i Sverige i en takt som är ohållbar.


Så ordning i leden, i alla fall bland dem som ingår i Arbetslinjen, indoktrinering av ”rätt” tänkande från spädbarnsåldern, kvoteringar och tvingande lagar för de som går att tvinga, blir nödvändiga.

 
Värdekonservatism handlar egentligen om skydd. Vi skyddar det gemensamma arvet av värden och värderingar, kulturarv och kulturella traditioner, gemensamma landvinningar och innovationer till det allmännas bästa. Kort sagt: Det är ett skydd för gemenskap och enighet.


Men det vi har nu i Sverige är enklavisering och splittring. Ett land som så till den grad hade kämpat för jämlikhet att det till slut inte har tålt några som helst olikheter, har aldrig varit så segregerat som nu. ”De utrikes födda” svenskarna kommer av någon anledning aldrig ut på arbetsmarknaden. ”De infödda” svenskarna jobbar ihjäl sig.

Som en konsekvens av allt detta har en ny konservativ rörelse bildats. De har förföljts i vanlig ordning när det gäller konservativa, men nu i en omfattning som saknar motstycke i modern historia. Det är naturligtvis Sverigedemokraterna, Den Store Satan i svensk politik.


Men egentligen handlar det hela bara om att SD sakta men säkert håller på att bli det värdekonservativa alternativet. För säkerhets skull kallar man sig socialkonservativa men det är mest kosmetika. SD kan utvecklas från sina ”baby steps” till att bli ett alternativ till betongsocialismen.


Och det senaste halvåret har SD åtnjutit en helt annan typ av respekt i media. Man talar om dem som en självklar part i ”oppositionen”, trots att SD knappast delar en fingerborg ens med Miljöpartiet. Idag berättade man fullständigt seriöst om SD:s budgetförslag. För övrigt ett mycket radikalt sådant, med kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter och en rekordstor satsning på äldrevård. Finansieringen, 50 miljarder, plockar man från en minskad invandring. Hmm, en ganska betydande minskning. Men väl i paritet med Jan Ekbergs siffror om invandringens förlustkostnader årligen som presenterades 2009. Och kostnaderna har inte minskat under dessa år. Det kan en undulat räkna ut.


Att i det krisdrabbade Sverige ge sig ut på denna knaggliga och livsfarliga is, är både tacksamt och modigt. Skit har ju en tendens att bara föröka sig när man ideligen sopar dem under (den persiska) mattan.


SD behöver, för att växa till sig som den värdekonservativa kraften i Sverige, bara suga upp smarta och framsynta individer som kan och vet hur man bekämpar en orkan. Det finns massor av outnyttjad kraft bland den svenska befolkningen, människor som kan och vill förändra vårt land till ett humanare och fritänkande alternativ men där alltid basen ligger fast.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK