Godhetens egoister och fyllehundar
Bloggaren lyssnar til det utmärkta SR-programmet Oförnuft och känsla med den fantastiska Helena von Zweibergh. Temat är Godhet. Frågan är: Är godhet alltid god?
I dagens Sverige är denna fråga mer aktuell än någonsin. Godhetens diktatur är inte god. Precis som i alla diktaturer ligger represalierna, knivarna mot struparna och godtyckligheten i den allra närmaste omgivningen. Inga officiella lagar kan ändra på det faktum att det är de inofficiella lagarna som styr utvecklingen, individ och samhälle.
Mången är den godhet som är egoistisk. Men den som är i nöd får hjälp i alla fall. Då är det rätt lätt att förlåta att den hjälpande handen får en kick av sin gärning. Men medaljen har som vanligt en baksida. Att hjälpa en kan stjälpa någon annan. Själv får man ändå stå där i helgonglorians glans. Det blir helt plötsligt väldigt komplicerat. Villkorad godhet på bekostnad av någon annan är faktiskt - djävulsk.
Det sistnämnda gäller på en oändlig mängd områden. Bloggaren har befunnit sig i rätt taskiga transaktioner på sistone. Utan pengar blir alla medel tillåtna, även om de är olagliga. Men även om båda parter blir nöjda är ändå slutresultatet en destruktiv påverkan av tillvaron. O nej, det handlar inte om prostitution, även om det skulle kunna hamna i samma kategori.
Godheten har ett pris, alltid ett pris. När kostnaden y korsar godhetens pris, då vill vi inte betala mer. Mamman som anmäler sin egen son för polisen när hon hittar ett kilo heroin i hans rum får betala ett pris mycket högre än vad hennes goda gärning kostar.
Här i Sverige älskar de styrande tydligen att göra sina goda tjänster till högsta möjliga kostnad. Hur ska vi annars tolka vårt enorma bidrag till EU som bara ger skorpsmulor tillbaka? Det ingick i det avtal som Ulf Dinkenspiel på sin tid skrev på. Sverige var också det land som mest pressade EU-kommissionen att säga ja till EU:s utvidgning till 27 länder. Länder som bara har sugit till sig miljard efter miljard sedan inträdet. De ursprungliga västliga EU-länderna går nu på knä för att hålla gökungarna kvar i boet. Och har öststaterna på något vis blivit rikare av detta? Nej. faktiskt tvärtom. Ytterligare ett exempel på att "generositet" helt enkelt försämrar allas situation.
Och Sveriges invandringspolitik ska vi inte tala om. Här har godheten drabbats av sådan hybris att den borde sättas i isoleringscell. Här har priset för tredje man, folket, blivit dess undergång.
Makthavarna drivs dock inte bara av skenhelighet och godhetsmani, utan fläckas av något så svart som hämnd och skadeglädje. Det är sedan SD:s intåg i riksdagen som propparna fullständigt exploderat. Man har velat knäppa SD på näsan. Det har inte bara handlat om att "inte ta i med tång" utan ännu mer att hämnas och demonstrera hur man högaktningsfullt skruvar upp insatsen mer och mer i att proppa Sverige fullt med ointegrerbara klaner och primitiva stamkulturer. Och som vanligt har folket inget att sätta emot. De tvingas att spela med i godhetens OS för annars väntar arkebusering.
Att stoltsera med att vara "bäst i klassen" är det som driver den svenska (o)godheten. Stolt proklamerar statsmedia att "Sverige tar emot flest flyktingar per capita än något annat land". "Sverige har de högsta målen och lösningarna på klimatsmarta alternativ". "Sverige är bäst i klassen på jämställdhet mellan könen".
De tillväxtfientliga partierna mp och v har oproportionelig makt i förhållande till sin storlek. Förmodligen är detta p g a omsorgen om de svaga de missvisande antas representera. Ett flagrant tydligt exempel på detta är hur de lobbade fram etanolbilarna. Bilarna säldes med reducerad skatt, de masstillverkades för att de skulle bli varje bilägares. Bilarna släppte ju inte ut så mycket som bensindrivna.
Här tog det ganska snabbt slut. Den ohöljda inkompetensen hos de parlamentsvalda var övertydlig, liksom det öppna förakt de visade "klimatskeptikerna".
Det var ju nämligen så att priset på ris skjöt i höjden i Asien. Varför? Jo, p g a att goda västländer som Sverige nu betalade bra för spannmål så togs allt fler risodlingar i anspråk för att i stället skörda annat. För tillverkning av etanol behövs nämligen en oerhört stor mängd spannmål.
Så den svenska godheten skapade svält i andra delar av världen. Inte helt lätt för ett enbart grundskoleutbildat statsråd att förstå.
Etanol är ju som ni säkert vet, det vi brukar dra i oss på fredag, lördagar (säkert andra dagar också) för att bli dyngraka och gå ut på stan och slå folk på käften. (Molekylen för etanol ser ut som en liten hund).
Vi är med andra ord genier. Men är inte detta ett typexempel på dålig självkänsla? Att erhålla denna genom prestationer. Att få ett värde genom att göra och inte genom att vara.
Självkänsla är att vara fast förankrad i sig själv och vara trygg i sin identitet. Utan detta blir man som ett rö för vinden. Det så förhatliga ordet 'nationell' är så hatat just för att det är något som alla egentligen suktar efter. En nationell identitet. En sådan som norrmännen har. Det spelar ingen roll hur god man tycker att man är, det är ingen ersättning för det man inte är.
Det är därför statsmaktens 'godhet' luktar dynga lång väg. Det finns ingen genuin generositet i det man gör. Det finns bara en enda jakt på att få en identitet som andra länder kan se upp till och känna respekt för. Då kan hela den såta makteliten känna sig blåsta. I andra länder vrålgarvar man.
Att Landet Jante har en sådan het dröm av att bli beundrad för sina gärningar, är egentligen rätt typiskt. Man ska ju inte tro att man ÄR något.
I dagens Sverige är denna fråga mer aktuell än någonsin. Godhetens diktatur är inte god. Precis som i alla diktaturer ligger represalierna, knivarna mot struparna och godtyckligheten i den allra närmaste omgivningen. Inga officiella lagar kan ändra på det faktum att det är de inofficiella lagarna som styr utvecklingen, individ och samhälle.
Mången är den godhet som är egoistisk. Men den som är i nöd får hjälp i alla fall. Då är det rätt lätt att förlåta att den hjälpande handen får en kick av sin gärning. Men medaljen har som vanligt en baksida. Att hjälpa en kan stjälpa någon annan. Själv får man ändå stå där i helgonglorians glans. Det blir helt plötsligt väldigt komplicerat. Villkorad godhet på bekostnad av någon annan är faktiskt - djävulsk.
Det sistnämnda gäller på en oändlig mängd områden. Bloggaren har befunnit sig i rätt taskiga transaktioner på sistone. Utan pengar blir alla medel tillåtna, även om de är olagliga. Men även om båda parter blir nöjda är ändå slutresultatet en destruktiv påverkan av tillvaron. O nej, det handlar inte om prostitution, även om det skulle kunna hamna i samma kategori.
Godheten har ett pris, alltid ett pris. När kostnaden y korsar godhetens pris, då vill vi inte betala mer. Mamman som anmäler sin egen son för polisen när hon hittar ett kilo heroin i hans rum får betala ett pris mycket högre än vad hennes goda gärning kostar.
Här i Sverige älskar de styrande tydligen att göra sina goda tjänster till högsta möjliga kostnad. Hur ska vi annars tolka vårt enorma bidrag till EU som bara ger skorpsmulor tillbaka? Det ingick i det avtal som Ulf Dinkenspiel på sin tid skrev på. Sverige var också det land som mest pressade EU-kommissionen att säga ja till EU:s utvidgning till 27 länder. Länder som bara har sugit till sig miljard efter miljard sedan inträdet. De ursprungliga västliga EU-länderna går nu på knä för att hålla gökungarna kvar i boet. Och har öststaterna på något vis blivit rikare av detta? Nej. faktiskt tvärtom. Ytterligare ett exempel på att "generositet" helt enkelt försämrar allas situation.
Och Sveriges invandringspolitik ska vi inte tala om. Här har godheten drabbats av sådan hybris att den borde sättas i isoleringscell. Här har priset för tredje man, folket, blivit dess undergång.
Makthavarna drivs dock inte bara av skenhelighet och godhetsmani, utan fläckas av något så svart som hämnd och skadeglädje. Det är sedan SD:s intåg i riksdagen som propparna fullständigt exploderat. Man har velat knäppa SD på näsan. Det har inte bara handlat om att "inte ta i med tång" utan ännu mer att hämnas och demonstrera hur man högaktningsfullt skruvar upp insatsen mer och mer i att proppa Sverige fullt med ointegrerbara klaner och primitiva stamkulturer. Och som vanligt har folket inget att sätta emot. De tvingas att spela med i godhetens OS för annars väntar arkebusering.
Att stoltsera med att vara "bäst i klassen" är det som driver den svenska (o)godheten. Stolt proklamerar statsmedia att "Sverige tar emot flest flyktingar per capita än något annat land". "Sverige har de högsta målen och lösningarna på klimatsmarta alternativ". "Sverige är bäst i klassen på jämställdhet mellan könen".
De tillväxtfientliga partierna mp och v har oproportionelig makt i förhållande till sin storlek. Förmodligen är detta p g a omsorgen om de svaga de missvisande antas representera. Ett flagrant tydligt exempel på detta är hur de lobbade fram etanolbilarna. Bilarna säldes med reducerad skatt, de masstillverkades för att de skulle bli varje bilägares. Bilarna släppte ju inte ut så mycket som bensindrivna.
Här tog det ganska snabbt slut. Den ohöljda inkompetensen hos de parlamentsvalda var övertydlig, liksom det öppna förakt de visade "klimatskeptikerna".
Det var ju nämligen så att priset på ris skjöt i höjden i Asien. Varför? Jo, p g a att goda västländer som Sverige nu betalade bra för spannmål så togs allt fler risodlingar i anspråk för att i stället skörda annat. För tillverkning av etanol behövs nämligen en oerhört stor mängd spannmål.
Så den svenska godheten skapade svält i andra delar av världen. Inte helt lätt för ett enbart grundskoleutbildat statsråd att förstå.
Etanol är ju som ni säkert vet, det vi brukar dra i oss på fredag, lördagar (säkert andra dagar också) för att bli dyngraka och gå ut på stan och slå folk på käften. (Molekylen för etanol ser ut som en liten hund).
Vi är med andra ord genier. Men är inte detta ett typexempel på dålig självkänsla? Att erhålla denna genom prestationer. Att få ett värde genom att göra och inte genom att vara.
Självkänsla är att vara fast förankrad i sig själv och vara trygg i sin identitet. Utan detta blir man som ett rö för vinden. Det så förhatliga ordet 'nationell' är så hatat just för att det är något som alla egentligen suktar efter. En nationell identitet. En sådan som norrmännen har. Det spelar ingen roll hur god man tycker att man är, det är ingen ersättning för det man inte är.
Det är därför statsmaktens 'godhet' luktar dynga lång väg. Det finns ingen genuin generositet i det man gör. Det finns bara en enda jakt på att få en identitet som andra länder kan se upp till och känna respekt för. Då kan hela den såta makteliten känna sig blåsta. I andra länder vrålgarvar man.
Att Landet Jante har en sådan het dröm av att bli beundrad för sina gärningar, är egentligen rätt typiskt. Man ska ju inte tro att man ÄR något.
Kommentarer