Det kvinnliga konceptet

Bloggaren är ju inte feminist efter den svenska vänsterradikala modellen. Även om jag också vill arbeta för ökad jämställdhet så ligger det inte alls på samma område som vänsterrörelsens.

Denna har förlorat sig i psuedovetenskapliga resonemang om ‘strukturer’ och ‘könsmaktsordningar’. (För att verka trovärdiga?) Det hela har förvandlats från en bra och nödvändig färdkurs till rena kalkonen. Uppriktigt sagt, vem som har något mellan öronen kan gå på detta? Att det har fått spridning till alla tänkbara verksamheter är dessutom förödande. Inte minst gäller det experimenten man utsätter barnen för. Och när man tänker på att hela spektaklet förekommer bara på de vuxnas premisser och behov så ser man rött. Barnen har inte angett något behov av detta. Tvärtom, de leker på samma sätt de alltid har gjort i generation efter generation. Kan det möjligen bero på att det är just detta de tycker om och har behov av att göra?

Men i sann socialistiska anda spelar det ingen roll vilka behov individen egentligen har. Hon ska styras, även lagföras, i den riktning som den politiska eliten anser är det bästa för henne. Detta är socialismens sanna “hjärta”. Att kontrollera, tvinga i värsta fall, och lagstadga för att inga kryphål ska få förekomma.

Bloggaren anser att en sådan människosyn är anti-human. Den bygger på statiska och konstruerade skrivbordsprodukter och tillfälliga nycker som man sedan pådyvlar människan att foga sig i. Det är att avmänskliga individen, avidentifiera och avplocka henne sina egna preferenser för hur hon vill leva.Det är i högsta grad cyniskt. Och grymt eftersom det gör våld på människans innersta väsen.

En socialist opponerar sig säkert. De är ju mån om att varje individ ska ha ett så bra liv som möjligt. Ja, vilka vill inte det? Men det är bara det att definitionerna på “bra liv” skiftar. Enligt mig själv så står ‘oberoende’ högst upp på listan över det nödvändiga i livet. Oberoende kan ha ett högt pris i värsta fall. Men i bästa fall gör det livet till en lång fest. Verkligheten ligger där emellan någonstans. Man ger och man tar. Man misslyckas och man lyckas. Man har alla som vänner och  inga vänner. Man är rik och man är fattig. Man har tillträde till palatsen och man bor i bilen. Allt är möjligt och inget är möjligt.

Vitsen är att allt kan förekomma i ett oberoende liv. Det är ett vågspel, men ett fritt vågspel. Tryggheten är som ett fängelse, en enda lång depression. Att leva ett liv enbart baserat på trygghet är att vara beroende. Hängande i trådar som alla kan dra i.

Alla dras ändå till tryggheten eftersom friheten är så full av ångest. Visst är det så.

Kvinna och man är olika. Helt igenom olika. För det första är kvinnans kropp ett konstverk jämfört med mannens. Det är lite kul men de flesta produkter i mat och dryckesväg har kvinnliga former. Elektroniska grejer har manliga. När det är fråga om föda och det allra mest primära då gäller det kvinnliga.

Kvinnan är förutsättningen för liv. Det sägs att mannen aldrig kan förlåta oss för det. Hans bidrag måste visserligen till, men kvinnan är det kärl där mixen görs och mognar till det lilla nya livet är redo att komma till världen.

Så vad säger detta om könsmaktsordningen? Är verkligen mannen normen? Ja, i det allt viktigare och nödvändiga arbetslivet är han norm (Sossesamhället har ju försett oss med skyhöga skatter). Men kvinnan är hans form. Utan henne är han nada. En man utan kvinna är bara halv. (Ja, nu snackar vi heteronorm också). Men i varje relation, homo som hetero, finns en drivande och en bevarande part. Oundvikligen.

Så när vänsterfemmorna snackar om normer, strukturer och könsmakt så handlar det bara om det ytliga och statiska. 50-50 i arbete, i hemmet, i trädgården os v. Gäsp.

Riktig jämställdhet handlar om det inre värdet. Att kvinnan ska ha mer cred för sina egna domäner. Och då måste man först erkänna och acceptera att kvinnan har sitt eget universum, sitt eget domän. Hon måste bli respekterad och uppmuntras till en förädling av den egna utanför mannens, identiteten.

Så istället för att fösa ihop de båda könen till en oigenkännlig massa, så måste man satsa på deras olikheter. Och det, det är det absolut enda sättet att nå jämställdhet.

Släpp kvinnan fri! Idag lider hon av alla tvång. Mannen mår bra, han spelar på sin planhalva utan konsekvenser. Han behöver dock bli ödmjuk inför det faktum att utan kvinnan är han nada.

Och “hen” kan dra åt helvete.

Kommentarer

Anonym sa…
Bra skrivet! Jag gillar "hen kan dra åt helvete". Det är precis så jag känner. Varför kan vi inte få vara två olika kön och vara stolta över det kön vi tillhör, vilket av de två det än är?
Anonym sa…
Hen till henorna!
Rune
Maj Grandmo sa…
'hen' är så kontraproduktivt så det slår tillbaka med dubbelt styrka. Jag har då aldrig sett så många tjejer klädda i Rosa kläder o rosa accessoar som nu.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många