The American Dream

"This country has more wealth than any nation, but that's not what makes us rich. We have the most powerful military in history, but that's not what makes us strong. Our university, our culture are all the envy of the world, but that's not what keeps the world coming to our shores. What makes America exceptional are the bonds that hold together the most diverse nation on Earth. The belief that our destiny is shared, that this country only works when we accept certain obligations to one another and to future generations. The freedom which so many Americans have fought for and died for come with responsibilities as well as rights. And among those are love and charity and duty and patriotism. That's what makes America great"
 

 

Detta är bara ett litet fragment av Barack Obamas segertal igår kväll. Ett fantastiskt tal. Säg den svenska, eller för den delen europeiska politiker som kan komma i närheten av detta?


Min mamma brukade säga: Amerika är möjligheternas land. Mormors bröder tog sitt pick och pack och begav sig till USA i början av 1900-talet. De blev både framgångsrika och rika. Mamma ärvde en ansenlig förmögenhet när de sade adjö till världen.


Greyhound Lines startades av en svensk, Eric Wickman 1941. Idag är bussbolaget en miljardinsdustri när de typiska bussarna med den vilt rusande hunden trafikerar hela USA. Bloggaren själv med vän kuskade runt California med olika Greyhounds. Billiga resor, någorlunda punktliga, och en fantastisk service och komfort.



Gul o Bla, H & M, och naturligtvis IKEA har en stor amerikansk marknad. H & M är ett betydligt snofsigare alternativ till sin svenska motsvarighet. På de stora stråken i såväl New York som San Fransisco kan man hitta riktigt coola kläder på H & M.


Och många, många är de som har lyckats i USA. Med två tomma händer men med en entusiasm och drivkraft har det ofta gått att göra det omöjliga. Därför att hela idén bygger på principen: Allt är möjligt. Den amerikanska drömmen.

Medan vi i Sverige fokuserar på fullständig utradering av alla skillnader gör man det motsatta i USA. Visst är inkomstskillnaderna enorma. Lågbetalda är tvungna att ha åtminstone två jobb för att klara livhanken. Men sett ur ett annat perspektiv så ligger medelinkomsten i USA på 4-500.000 kr per år. Man kan hävda att inkomstskillnaderna mellan Sverige och USA är enorma.


Det klipp som jag valde från Obamas tal är ett skickligt nerkok av den amerikanska folksjälen. Världens brokigaste befolkning är ändå tillsammans ett folk. Ett folk som tillsammans bildar en nation och en nationell identitet. USA är inte mångkulturellt. Man brukar kalla det för diversitet; diversity.


Maud Olofsson hade en idé om ett Stockholm med sitt Chinatown och Little Italy. Det kan det aldrig bli. Satsar man på mångkultur satsar man också på åtskillnad mellan människor, inte inkludering i det gemensamma. Därför är Sveriges satsning på mångkultur ett i förväg konstaterat misslyckande. Att det kan finnas ett Chinatown, Soho och Greenech Village är just för att dessa är inkluderade i det totala samhället. Eller samhälle, man talar hellre om city.


Det vi kallar 'samhälle' och att 'samhället' ska göra det och det för oss är ingenting det finns mycket av över there. På ont och gott. När man möter hemlösa varannan meter i San Fransisco så önskar man att det fanns mer av ett socialt skyddsnät likt det vi själva har. Men det finns ett 'samhälle'; men inget som är politiskt. Frivilligorganisationerna är de som ersätter skattefinansierat samhälle.


Vi pratade med flera som jobbade i Homeless Projects där de hemlösa kan få tak över huvudet och mat mot att delta i det dagliga arbetet. Man har provat vår modell i San Fransisco, det föll inte väl ut. Halva USA:s hemlösa kom dit.


Bostäder på Manhattan är som bekant inget för fattiglappar. Från 10 miljoner och uppåt för en liten nice apartement 40 våningar upp med utsikt över stan. I bästa fall. Vi bodde på 15:e våningen vid Times Square och såg bara in i betongen på skrapan bredvid.


Men det finns billiga hyresbostäder. Housing Projects. I dessa abnormt stora, fula huskroppar är hyrorna satta efter inkomst. Ju fattigare, ju lägre hyra. Inte speciellt 'amerikanskt' alltså.


Obama rörde i sitt tal vid den där nerven som trots allt alltid gör att USA rider ut sina strider och kriser. Idén om att alla, alltså alla, har skyldigheter att förhålla sig till. Att kratta sitt eget gräs och sopa sin egen trapp. Och helst trottoaren utanför. Att ta ansvar för sin närmaste omgivning gör att man sannolikt gör det i ett större sammanhang också. Att ta ansvar är att ta kommandot över sitt liv. Och då är allting möjligt. Och om det är någonting vi borde lära oss i Sverige är det just att ta detta.


Ansvar har många dimensioner. Det leder till en större hänsyn till andra, hjälpsamhet och beredvillighet. Utan ansvar blir vi människor stora egon.


Att vara patriot är ett måste i USA. Åtminstone om man vill göra karriär. Som bekant är patriotism ett av svenskans fulaste ord. Här är det det motsatta som råder. Ingenting är svenskt om inte allt är svenskt. Ett förnekande av den svenska identiteten samtidigt som inget ansvar är förbundet med att bli svensk,
måste vara ytterst förvirrande för en amerikan. Det svenska medborgarskapet är alltså totalt värdelöst. Då är det bättre att leva utanför, i den kultur som åtminstone har vett att definiera sig som en kultur.


Samtidigt som samtliga svenska riksdagspartier är Obama-fans så fattar man tydligen inte att Obama står till höger om dem alla. Jo, Jonas Sjöstedt. Han vill ju inte att USA ska existera överhuvud taget. Och medan man spår USA:s undergång så friställs tiotusentals svenska yrkesarbetande varje kvartal just nu. Företag går i konka ett efter ett. Det ser helt plötsligt inte så ljust ut för Sverige längre.


Och under denna katastrofala utveckling så har vi svängdörrar in till Sverige för hundratusentals outbildade, analfabeter, oanställbara och ointergrerbara människor från de mest primitiva delarna av världen. Men huvudsaken är ju att vi är solidariska. Och att ditt hus inte får vara större än mitt.

The Swedish Dream.