Förnuft och konsekvensanalys efterlyses

"Kostnadseffektiv" är ett sådant där nyord som alltid används när nedskärningar ska göras i framför allt kommunerna. Det är inte kostnadseffektivt att ha tre personer anställda för en syssla när det skulle räcka med två. Det är heller inte kostnadseffektivt att stödja verksamheter som förser hemlösa med tak över huvudet. "Det gör ju redan Frälsningsarmén".

Visst. Ideella organisationer kan göra mycket. I andra länder är denna sektor oerhört utbredd, framför allt i USA. De bygger på en helt annan solidaritet än den svenska, där allt sköts via skattsedeln. Här är dessutom solidariteten alltid villkorad. Ansiktslösa maktapparater beslutar om hur folkets pengar ska fördelas, ofta med otydliga kriterier för var de stora satsningarna ska göras.

Bloggaren skulle vilja införa ett nytt begrepp: Konsekvensanalys. Och då med udden riktad mot den offentliga sektorns fördelningspolitik. Vilka konsekvenser kan man vänta sig med de riktade satsningarna? På vilket sätt påverkar de andra områden och verksamheter?
En satsning på det ena området medför en minskning på ett annat.

En konsekvensanalys behöver nu göras för Sveriges senaste bravader: Att åka ner till Libyen och handplocka lämpliga somalier, sudaneser och eritrianer.

Denna form av invandrare kallas för "kvotflyktingar". Definitionen går att läsa om här.

"För att bli uttagen på den svenska flyktingkvoten och erbjuden vidarebosättning till Sverige, måste du vara registrerad hos UNHCR, FN:s flyktingorgan..." "...UNHCR presenterar de flyktingar som behöver vidarebosättas, genom att skicka över personakter med dokumentation om varje enskild flykting till Migrationsverket. Ofta räcker det underlaget för att Migrationsverket ska kunna pröva om flykting- eller skyddsskälen är i överensstämmelse med den svenska utlänningslagen."

Så kan man också göra som Sverige: åka ner och hämta lämpliga flyktingar. Det är Godheten personifierad i Tobias Billström som likt en Jesusfigur dyker upp bland Natos och Khadaffis bomber och hämtar "de utvalda".

Ja, det finns något religiöst över den svenska flyktingpolitiken. Men istället för att tillbe den högre makten så identifierar man sig själv som denna.

Den högre makten ser inte till sig själv och sina behov, den bara är. Och konsekvenserna av sitt handlande behöver man aldrig ta. Det är de underställdas uppgift.

Men den uppenbara inkonsekvensen i att dels delta i kriget i Libyen och Afghanistan och dels att öppna upp portarna till vårt eget land för invånarna i dessa länder, liknar mest agerandet man brukar se hos uppenbart identitetsförvirrade individer. En allsmäktighet som den svenska karaktäriseras av en blandning av mindevärdeskomplex, skuld och skam och storhetsvansinne.

För att inneha makten i ett land krävs både förnuft och känsla. Man måste vara logisk och med en frisk verklighetsuppfattning. Man måste se till det egna folket först, man måste ta beslut som gynnar den egna befolkningen främst.

Det gör inte den svenska statsapparaten. Den underminerar landets eget bästa och förorsakar instabilitet och splittring. Den göder gröder som får konflikter att blomma och tryggheten att vissna.

Vad den svenska regeringen skulle behöva är en fristående kontroll- och analysenhet som kan göra konsekvensanalyser och ansvarsförelägganden. Varför har inte Sverige en Författningsdomstol? Den extremt politiserade makten är helt enkelt farlig och tycks arbeta för vårt sönderfall. 

Makt sägs vara berusande. Men makt i fel händer blir patologisk och förgiftar det samhälle den är satt att tillvarata.