Blir det fred på jorden om kvinnor styr?

Idag är det Internationella kvinnodagen för fred och nedrustning, ett evenemang som nog går de flesta förbi. Men de bosniska kvinnorna firar med en pjäs om kamp för ett värdigt och fredligt liv, Seven

Men det är knappast några bosniska kvinnor som står på scenen, de står bara som arrangör.
I rollistan märks Amelia Adamo, Alexandara Pascalidou och Louise Boije av Gennes!! Inga små duniga fågelungar direkt. Men tanken är att visa att kvinnor är starka och fulla av kamplusta för att uppnå mänskliga rättigheter och fred.
Inget fel i det.

Men det bloggaren alltid har frågat sig är varför man alltid kopplar fred med kvinnor. Vill inte också män ha fred?
Att det är män som går ut i krig beror på att de är fysiskt starkare än kvinnor och mer uthålliga. I krig blir könsrollerna väldigt påtagliga. Männen står för beskyddet utåt och kvinnorna tar hand om barnen och hemmet. Kvinnor och barn anses alltid som fredad zon. Det är därför det anses som så extra grymt att attackera de civila, d v s kvinnor och barn.

Men i dessa genustider så har naturligtvis begreppen vridits till oigenkännerlighet. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet skriver både drivet, kunnigt och engagerande om kvinnor i krig, men när de berör genusteoretiska resonemang som förklaringsmodell, blir det flummigt och kvasipsykologiskt.

Missiler är fallossymboler och vapen är designade för att ge intrycket av makt och styrka. Men den värsta delen av den upplevda maskuliniteten är beskyddet. Mannens föreställning om att beskydda sin familj och sitt land gör att kriget fortsätter.

Allt är alltså föreställningar och upplevd känsla, inte riktiga sådana. Det är ju detta som finns inprogrammerat i de patriarkala strukturerna.

Därför behövs genuspiloterna och genuscoacherna, att guida de förvirrade och vilseledda könsstrukturerna till absolut jämställdhet där inga skillnader finns. Detta kan vara en förutsättning för fred på jorden.

Men glappen i resonemanget är många. Är inte individer mer olika än vad grupper är? Finns det inga undergrupper av annat slag, för att inte tala om subkulturer även i den mest jämställda av världar? Människans egenskaper och karaktärsdrag skiljer sig åt, ibland så mycket att konflikter blir oundvikliga.
Och hur gör vi med de nationella och religiösa identiteterna? Ska alla dela även dessa identiteter?

Och kvinnor och män blir väl fortfarande kära i varandra? Eller blir kärleken könsneutral?

Kvinnors våld, både i nära relationer och överfallsvåld har ökat med 90% på mindre än tio år. Är det kanske en följd av en ökad jämställdhet det också?

Norrköpings Tidningar skriver här om det ökande kvinnliga våldet. Idag står kvinnor för 20% av allt våld, både mot män och kvinnor. Och då är det verbala våldet inte inräknat, vilket är kvinnans generella vapen.
Vårdnadstvister brukar locka fram kvinnors skicklighet på verbalt våld. Här råder en massiv ojämlikhet där kvinnan får vårdnaden nio ggr av tio.

Det brukar sägas att en penna kan döda. Detsamma borde gälla även med en tunga.
Kanske är det helt enkelt så att våldsbenägenheten egentligen är rätt lika kvinna mot man och vice versa. Det är bara metoderna som skiljer dem åt.

Att kvinnor vid makten skulle innebära färre krig är därför ganska tveksamt. I Sverige kan vi ju se statsfeminismens maktövertag som väldigt aggressiv.

Men ute på våra gator är både kvinnor och män offer för våldet oavsett vem som står på vilken sida.