Individen viktigast - fast inte alltid

Mänskligheten har sedan tidernas begynnelse varit fixerad vid gruppindelningar. Visst, det skapar struktur och ordning att ha var sak på sin plats. Tänk bara på ett oorganiserat och ostädat hem, kaos.

När det gäller människor så ger vi alltid dem en gruppidentitet. Men lär vi känna en individ i ett annat kollektiv spelar helt plötsligt gruppidentiteten ingen större roll.

Kön, ålder, nationella och religiösa identiteter är nog de som har den starkaste förankringen i grupptillhörighet. På detta sätt är det svårare att avskilja individen ifrån dennes gruppidentiet.

Men vartefter en relation utvecklas mellan två individer från var sin grupp, ju mindre viktigt är ovanstående, förutom möjligen kön då.

Man kan ha förprogrammerade känslor inför grupper, men inte så mycket för individer.  Förprogrammerade känslor brukar man kalla för fördomar. Men ibland kan det visa sig att fördomarna bekräftas. Då blir det svårare i fortsättningen att göra sig av med sina fördomar.

En muslimsk kvinna bärande fotsida sjok och med tätt åtsittande huckle gör vi oss genast föreställningar om. Hon är vilseledd i en destruktiv och våldsbejakande religion, bor i Gottsunda, kan just ingen svenska, har 5-7 barn, inget jobb och lever på socialbidrag.

Kanske stämmer det, kanske inte. Helt klart är i alla fall att några av dina förprogrammerade idéer kommer på skam om du av en tillfällighet i något sammanhang kommer att möta henne för något ni gör gemensamt. Det vi gör tillsammans med andra är det som skapar broar mellan både olika åldrar, kön, nationer och religioner.
Du kommer att lära känna dem som individer och då spelar det andra ingen roll.

Bloggaren skriver det här för att jag av vissa blir dömd för att vara rasist. Det är inte sant. När vi träffar människor som individer så spelar våra gruppidentiteter inte så stor roll. Den känslan tror jag att jag delar med de flesta.

Ni som läser det här väntar nu på ett "men". Och här kommer det.

Men det finns de gruppidentiteter som överskuggar den personliga. Man får kraft att ingå i kollektiv därför att man har ett så klart gemensamt definierat mål. Oftast är det kamp för egen makt och inflytande. Lika ofta drivs man av ett gemensamt hat mot en klart definierad fiende. Och man tar ofta till våld för att uppnå sina syften.

Jag tänker på tre stora kollektiv som dessutom står varandra nära eftersom de har en gemensam fiende:
Vänsterextremisterna, nazisterna och islamisterna.

De demonstrerar tillsammans, slåss tillsammans och misshandlar oliktänkande. De säger sig stå upp för demokratin dvs i formen "allas lika värde". Inget kan vara mera fel. De är de som är anti-demokraterna och en fara för ett samhälles stabilitet.

Här är det svårt att känna en samhörighet även på individnivå helt enkelt av den anledningen att individen är underordnad och helt hjärntvättad av kollektivets dogmatiska ideologi.

Och människor som är uppslukade av sådana här kollektiv blir alltid farliga, även ensamma. Tänk på självmordsbombarna.

Kommentarer

Anonym sa…
Var igår till enklaven Gottsunda i ett ärende och visst är svenskar i minoritet i vissa delar av området. Att det kommer att bestå som enklav är säkert om man jämför med liknande områden i andra städer runt om i världen. Men visst finns det hopp, jag mötte en somalisk fader med sin ca 5 årige son. Pojen tappade ett godis papper men han plockade ordentligt upp det och sprang till papperskorgen och slängde det. Att arbete och sysselsättning är lösningen väcker frågor hos mig uppväxt i Lasseby, Uppsalahems första område. På 50 talet vimlade det av barn där ca 12 st i varje trappuppgång med 6 lägenheter totalt omkring 180 st. Några flyktingar kom efter Ungern kravallerna och sattes genast i arbete. Det fanns hobbyrum, ungdomsgård, Unga Örnar där jag inte fick gå men var där ändå. Min far sa att det var Sossejugend. Isbana för spel fixade ungdomarna själva till.
Ingen skjutsade till fotbollsträning bara 2 familjer hade egen bil innan 1955. Fotboll spelades på gräsmattorna. Alla familjer arbetade och så fort man slutade skolan var man i jobb. Trots bra förhållanden så kom en del barn på andra sidan lagen. De jobbade på dagen och gjorde inbrott och misshandlade folk på kvällarna. Denna klick av killar kallades Birkaligan och skapade rädsla hos många i Uppsala. De flesta av dem bildade familjer och blev vanligt laglydigt folk med tiden.
Fattigt var det, vid jul delades kläder ut till familjerna med många barn. Nära i Kåbo bodde på den tiden stadens välbärgade akademiker i stora villor. Vi gick i samma skola men träffades aldrig på fritiden. Inte blev de rånade heller för de hade samma blåa gympadojor från Trelleborg som vi. Några mobiler fanns inte heller att stjäla på den tiden och inget annat heller. Det gick snett även för några av de välbärgade barnen också med alkolism o kriminalitet. Alla från Kåbo kom in på läroverket även de som inte var så smarta. Från Lasseby endast ett fåtal fast flera hade toppbetyg. En del pluggade dock ikapp senare i livet.
Men att lösningen är så enkel som arbete åt alla tror jag inte på en del hamnar alltid utanför.
Var ska en somalisk kvinna bli accepterad om hon inte klär sig som vanligt folk. Om denna utveckling får fortsätta så får vi kanske se ett nytt Jugoslavien. Redan idag vill man inte se svennar i sina enklaver. Eller som min granne som är invandrad flykting sa. Det är synd om svenskarna som de behandlas av sina styrande.
Maj Grandmo sa…
Känner igen mig i din beskrivning av 50-talet. Fast jag växte inte upp i Uppsala utan i hålan Hallstahammar. Bruksmentaliteten genomsyrade samhället. Varje morgon tog karlarna sina cyklar och styrde åt samma håll, mot Bulten och Kanthal.
De välbärgade bodde i Näs och Trollebo, kommer inte ihåg så noga. Och så hade vi förstås Disponenten i sitt slott på andra sidan sjön.

De kvinnor som jobbade var finskor och senare jugoslaver och italienskor.

Det fanns också en zigenar- och tattargrupp uppe på kullen bakom Bulten. De jobbade inte. Vi barn blev varnade för att gå dit.

Somaliska kvinnor är svårintegererade därför att de ofta är analfabeter. Fast när jag var med i en förening som hjälper läkemedelsberoende så låg somaliska föreningen vägg i vägg. Vi delade kök med dem. De var så mån om att inte förarga oss genom att inte genast diska efter sig så de nästan bad om ursäkt för att vara där.
Männen var lätt att få kontakt med, det var svårt med kvinnorna för de kunde ingen svenska.
Och däri ligger svårigheten. När man inte kan kommunicera.

Många invandrare som bott här i många år tycker att dagens situation är horribel. De skäms och är förbannade över att så många beter sig så illa i Sverige. Dessutom anser de att det är alltför många som kommer. Vilket är det stora problemet. Men när man sjunger i änglakören ser man aldrig problemen.

Och visst blir vi svenskar behandlade som sekunda varor som man kan behandla hur som helst. Men vi borde inte finna oss i det. För att leva i en demokrati så är det konstigt hur lite upplysta vi är om de möjligheter som finns att påverka makten.
Grundlagen har ju urholkats så det numera krävs 10% av en kommuns befolkning för att få igenom en folkomröstning. Förut var det 5%.
Men ger man sig fan på att genomdriva en kommunal folkomröstning i t ex frågan om hur många flyktingar kommunen ska ta emot, så går det.
Uppsalapolitikerna är dessutom så korkade och fulla av grandiosa projekt de ska genomdriva, så de uppfyller nog folkets sketna krav.

På riksnivå är det tyvärr svårt att tränga igenom det kompakta mörkret som kringgärdar dem. Att bomba regeringens rådgivares e-postlådor väcker i alla fall någonting. Adresser borde finnas på riksdagssidan.
Utlandssvensk sa…
"Man kan ha förprogrammerade känslor inför grupper, men inte så mycket för individer. Förprogrammerade känslor brukar man kalla för fördomar. Men ibland kan det visa sig att fördomarna bekräftas. Då blir det svårare i fortsättningen att göra sig av med sina fördomar"

Ja, tänk t.ex om man var en jude på 40 talet. Vilka hemska fördomar man måste ha haft mot folk i SS uniformer......

Det är fullständigt absurt att kalla ogillande av eller rädsla för muslimer för "fördomar", minst lika absurt som att hävda att indianerna hade fördomar mot de europeiska invandrarna i USA. Att de fanns en del trevlig vita personer som blev personliga vänner med indianer förändrade ju inte direkt bilden....

Islam har spridits under 1400 år och överallt där man inte har slagigts tillbaka med militär har man över tiden fullständigt utplånat ursprungsinnevånarnas kultur och i många fall dessutom mördat eller fördrivit de som vägrat att konvertera. Se bara på de kristna och judarna i Nordafrika. Hela området var kristet en gång i tiden. Nu är de en liten minoritet. Ser framtiden ljus ut för de de få som är kvar?

Om man INTE ogillar och/eller fruktar muslimer då är man inte upplyst eller befriad från fördomar. Då är man korkad. Riktigt korkad.

Sen innebär inte detta att jag påstår att vi på något vis har ett bättre "track-record" än muslimer de senaste 1400 åren. Tvärtom, de har också haft goda skäl att ha "fördomar" om oss....
Utlandssvensk sa…
"Men det finns de gruppidentiteter som överskuggar den personliga"

Min uppfattning är att detta är det normala i de flesta kulturer. Den västerländska kulturen märker ut sig genom betoningen på individuell identitet.

Lite att läsa från NYT:

"Harris goes on to argue that the Muslim world, since it is governed by the law of the jungle, makes group survival paramount. This explains in part the willingness of Muslims to become martyrs for the larger community, the umma — uniting peoples separated by geographical boundaries, with different cultures, heritages and languages. According to Harris, this sense of solidarity is sustainable only with the weapon of fanaticism, which obligates each member of the umma to convert infidels and to threaten those who attempt to leave with death. That is, the aim of Muslim culture, so different from that of the West, is both to preserve and to convert, and this is what enables it to spread across the globe"

http://www.nytimes.com/2008/01/06/books/review/Ali-t.html?ex=1357275600&en=0a58401d26a1da67&ei=5090&partner=rssuserland&emc=rss&pagewanted=all
Maj Grandmo sa…
Muslimerna är ändå ingen homogen grupp. Det finns sekulära, de finns de som visserligen firar de muslimska högtiderna men annars inte är speciellt religiösa.

Det är ju de som stenhårt håller fast vid sina sedvänjor som är både ointegrerbara och ointresserade av vår livsstil. Det är ju dessa som är kravmaskinerna som vill ha moskéer i varje stad, könssegregering, egna vårdcentraler och äldreboenden, halalslaktat kött mm.

Det gäller ju att inte ge efter för kraven utan att de helt enkelt får nöja sig med det samhälle vi har. Tyvärr är ju den svenska flatheten och eftergifterna så stora att det blir problematiskt. Vi måste stå upp för vår egen livstil och inte göra avkall på våra egna behov av vårt samhälle och vår kultur.

Det mest problematiska och som mest hotar vårt samhälle är att våra styrande gör just detta. Lägger sig platta inför alla krav och gör avkall och förnedrar sitt eget folk. Man t o m säger att vi inte finns.

Men en muslimsk konspiration för att ta över världen är inte mer sannolik än den judiska. Muslimerna är för outbildade och dåligt rustade på alla plan för att göra en total samhällsförändring.

Det största hotet kommer istället ifrån våra egna ledare. De är beredda att gå till vilka eftergifter som helst.
Utlandssvensk sa…
Maj,
Om du har tid och ork kan du ju läsa boken som omnämns i NYT artikeln som jag länkade till.

Dina observationer om muslimer tyder, enligt mig, på ganska sedvanlig svensk naivitet och historielöshet.
Muslimerna är 1.5 miljarder, judarna är kring 15 miljoner.

Visst är muslimerna "outbildade och dåligt rustade på alla plan" men att på basen av detta hävda att de INTE kan ta över nya länder förutsätter att vi är villiga att använda vår förmåga för att med våld hindra dem. Verkar det troligt? Kommer vi att öppna eld med boforskanoner och JAS plan när Malmö eller Skåne utropar sig som muslimsk stat?

Varför har muslimerna i Kosovo och Libanon lyckats att driva ut den tidigare kristna befolkningen de senaste 30-50 åren? Varför skulle muslimerna i Malmö ha sämre förmåga?
Maj Grandmo sa…
Jag har skrivit två tidigare kommentarer men har inte kommit in på min egen blogg!

Hur som helst så skrev jag angående muslimskt inflytande och övertagande av makt, att det är väl samma sak som med kristendomen. Mission har alltid varit det medel med vilket man har gjort många länder kristna.

Problemet med den liknelsen är emellertid att befolkning i olika afrikanska länder som i och med kristnandet, har fått en bättre tillvaro, färre krig och en viss standardökning.

Det skulle vi inte få med en muslimsk styrelseform. Tvärtom, vi skulle få stagnation och arbetslöshet. Därför är det inte troligt att muslimer kan ta makten, folket har helt enkelt ingenting att vinna på det.

Men de enklaver som har bildats fungerar ju precis så. Och därifrån flyr ju svenskarna.

Drömmen om ett globalt maktövertagande på en politisk nivå, kan man ju jämföra med kolonisation, eller varför inte Tredje Riket.
Rejält obehagligt med andra ord.

Alla ideologier kämpar ju på något sätt om nytt revir och nya områden att erövra.

Den stora faran med ett stort muslimskt inflytande är en allt större population och våra ledares flathet och tillmötesgående dessa kravmaskiner.
Utlandssvensk sa…
Jo, jag håller i stort med.

"Därför är det inte troligt att muslimer kan ta makten, folket har helt enkelt ingenting att vinna på det."

Detta tycker jag dock är ett väldigt dåligt argument, helt utan empiriskt stöd. Muslimer tenderar att ta över när de blir tillräckligt många. Punkt. Ofta innebär detta att de flesta förlorar, åtminstonde materiellt, men det bekymmrar dem knappast. Lika lite som det bekymmrade vita kolonisatörer i t.ex Sydamerika vad ursprungsbefolkningen hade att "vinna".

Det kulturella självförtoendet är lågt i stora delar äv västvärlden och helt obefintligt i Sverige. Muslimer däremot är nu fyllda av självförtroende, ungefär som europeer på t.ex 1800 talet. Om man inte är villig att försvara sig spelar ens förmåga knappast någon roll. Att dagens svenskar skulle kunna ta en väpnad konflikt med de muslimer som redan finns i landet, varav många kommer från de absolut hårdaste miljöerna på planeten, förefaller inte direkt troligt. Däremot kan andra immigranter, dvs. främst kristna från MENA länderna, kanske vara villiga att ta striden. Vill du verkilgen sitta mitt i något sådant?

Malmö idag har ungefär samma demografi som Libanon 1975 och kommer att se ut som Gaza om 10-20 år. De flesta andra städer kommer då att vara som dagens Malmö.

Återigen, läs boken som jag länkade till. Den är mycket seriös och jag kan lova att den kommer att öppna din ögon rejält.
Utlandssvensk sa…
En av många märkliga paradoxer i det mångkulturella lyckobygget i Sverige är att det är mycket vanligt att de som föespråkar mångkultur samtidigt utgår från att alla innerst inne vill leva precis som svenskar och har samma grundvärderingar, t.ex att framgång till stora delar definieras av materiell standard.

Om det inte var så sorgligt skulle man faktiskt kunna gapskratta åt en så pass märklig och fullständigt verklighetsfrämmande uppfattning.
Utlandssvensk sa…
Här har jag skrivit lite om begreppet "kolonisering":

http://mopsen.wordpress.com/2010/06/12/rally-round-the-flag/

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"