Staten och religionen
Mikael Wiehe skrev på 70-talet "Staten och kapitalet sitter i samma båt". Det var sant då när Wallenbergarna samarbetade i hemlighet med stat och regering (se t ex Ulf Nilsson "Sluten anstalt"). Idag vet väl ingen egentligen hur det ser ut, det går väl bara att spekulera. Vilket många gör.
Idag skulle man istället kunna skriva en text om att "staten och religionen sitter i samma båt".
Stat och svensk kristen kyrka är idag separerade. Åtminstone på papperet. I själva verket sitter politikerna kvar i det s k kyrkofullmäktige och dikterar verksamheten. Därför går svenska kyrkan i samma politiska ledband som resten av det svenska samhället.
Kristendomen är ingen politisk religion. Även om den manar till att följa Guds bud, så manar den inte till underkastelse. Tvärtom är väl kristendomen den mest frihetliga av världens religioner med sina påbud om att individen har rätt att leva sitt liv som hon vill - bara det inte skadar någon. Skyldigheterna innefattar att "älska och behandla sin nästa såsom sig själv". Individen är central inom kristendomen.
Det är inte så förvånande att socialdemokraterna såg kristendomen som en konkurrent om makten över människorna. Att socialisera svenskarna innebar att man tömde kristendomen på sitt religiösa innehåll och ersatte det med kollektivistiskt tänkande. Istället för att "varje individ har ett värde som Guds skapelse" blev det "allas lika värde". Inte riktigt samma sak. Här är det nämligen enligt statens definition vi är "lika".
Detta medförde att makten förflyttades från kyrkans sammanhållande funktion till statlig styrning över människors liv. Genom att förklara alla som "lika" underminerades människornas individualitet och därmed gemenskap. Det är en paradox men i "likhetens" samhälle lever vi mer och mer isolerade från varandra. Staten är ju vårt överhuvud, partner och förälder. Trygghet innebär att staten tar hand om oss och leder in oss på de "rätta" vägarna.
Genom den massiva importen av människor från muslimska länder, får staten inte bara ett samhällsansvar för svenskar, utan även en direkt koppling in i dessa människors hem. De är främmande i nytt land och kan inte svenska och blir beroende av den allomfattande svenska "godheten".
Samtidigt så fyller just muslimerna en alldeles speciell funktion. Islam betyder ju "underkastelse". Den förtrycker individen till förmån för kollektivet och dess förhistoriska dogmer.
Därför passar islam perfekt för den svenska statsapparaten. Lydiga medborgare som mer eller mindre tacksamt tar emot statens allmosor och som tack röstar på de som betalar ut mest, är statens säkraste kort för fortsatt maktinnehav. Utan konkurrens från organisationer med nya idéer. Samhället konservereras och stagnerar och frihetsberövar allt fler människor på bekostnad av de som fortfarande håller upp systemet.
Och det bästa av allt är att de frihetsberövade bara tackar och tar emot. A win-win- situation.
När staten och islam går ut i gemensam sak är samhällets grundvalar livsfarligt hotade. Och då menar bloggaren inte det politiska samhället utan människornas frihet att själv bestämma över sina liv.
Idag skulle man istället kunna skriva en text om att "staten och religionen sitter i samma båt".
Stat och svensk kristen kyrka är idag separerade. Åtminstone på papperet. I själva verket sitter politikerna kvar i det s k kyrkofullmäktige och dikterar verksamheten. Därför går svenska kyrkan i samma politiska ledband som resten av det svenska samhället.
Kristendomen är ingen politisk religion. Även om den manar till att följa Guds bud, så manar den inte till underkastelse. Tvärtom är väl kristendomen den mest frihetliga av världens religioner med sina påbud om att individen har rätt att leva sitt liv som hon vill - bara det inte skadar någon. Skyldigheterna innefattar att "älska och behandla sin nästa såsom sig själv". Individen är central inom kristendomen.
Det är inte så förvånande att socialdemokraterna såg kristendomen som en konkurrent om makten över människorna. Att socialisera svenskarna innebar att man tömde kristendomen på sitt religiösa innehåll och ersatte det med kollektivistiskt tänkande. Istället för att "varje individ har ett värde som Guds skapelse" blev det "allas lika värde". Inte riktigt samma sak. Här är det nämligen enligt statens definition vi är "lika".
Detta medförde att makten förflyttades från kyrkans sammanhållande funktion till statlig styrning över människors liv. Genom att förklara alla som "lika" underminerades människornas individualitet och därmed gemenskap. Det är en paradox men i "likhetens" samhälle lever vi mer och mer isolerade från varandra. Staten är ju vårt överhuvud, partner och förälder. Trygghet innebär att staten tar hand om oss och leder in oss på de "rätta" vägarna.
Genom den massiva importen av människor från muslimska länder, får staten inte bara ett samhällsansvar för svenskar, utan även en direkt koppling in i dessa människors hem. De är främmande i nytt land och kan inte svenska och blir beroende av den allomfattande svenska "godheten".
Samtidigt så fyller just muslimerna en alldeles speciell funktion. Islam betyder ju "underkastelse". Den förtrycker individen till förmån för kollektivet och dess förhistoriska dogmer.
Därför passar islam perfekt för den svenska statsapparaten. Lydiga medborgare som mer eller mindre tacksamt tar emot statens allmosor och som tack röstar på de som betalar ut mest, är statens säkraste kort för fortsatt maktinnehav. Utan konkurrens från organisationer med nya idéer. Samhället konservereras och stagnerar och frihetsberövar allt fler människor på bekostnad av de som fortfarande håller upp systemet.
Och det bästa av allt är att de frihetsberövade bara tackar och tar emot. A win-win- situation.
När staten och islam går ut i gemensam sak är samhällets grundvalar livsfarligt hotade. Och då menar bloggaren inte det politiska samhället utan människornas frihet att själv bestämma över sina liv.
Kommentarer
En grundbult i Moderaternas ideologi. Varför har dom övergivit den? Jag förstår intet längre...
När ska människorna förstå skillnaden mellan olika idéer och inse att man msåte välja; allt är inte lika bra. Allt leder inte till samma mål eller samhälle.
Kristendomen är vårt hopp att besegra materialismen, protestantismen för individens rättigheter till sitt liv, sin vilja/tanke/känsla och friheten som varje människa kräver.
Detta samhälle vi lider under har mer med tyrannernas 1900-tal att göra än ett modernt och humant samhälle.
Ulle
16830911
Moderaterna avsäger sig individualismen. Sossarna sin solidaritet och rättvise framtoning. Vänstern avsäger sig feminismen och kvinnors lika rättigheter. Svenska Kyrkan står beredda att bjuda in alla religioner (främst Islam)för diskussioner angående kyrkans framtid,trons utformning med mera.
Islam är ingen religion utan en politisk ideologi och därför borde våra makthavare se dess utbredning som ett hot liksom de gjorde med kommunismen och faschismen.
Religion är en privatsak och kan vara det pga den indivdualistiska protestantism som byggt detta samhälle.
Att praktisera islam i hemmet är givetvis just en sådan privatsak men offentligt bör det ses som en politisk rörelse med teokrati som ett självklart mål.
Ulle