Alla människors lika värde
Det är lite uttjatat, jag vet, men faktum är att den s k värdegrunden är det som kväser det fria tänkandet i Sverige. Allt går nämligen att vederlägga om makteliten inte anser att det tillhör värdegrunden.
Yttrandefriheten går på sparlåga medan värdegrunden blossar som en julgran. Värdegrunden är ett sätt för makteliten att implementera sin egen dagordning ut i kommuner, landsting och media. Att tycka "fel" är att gå en långsam social död till mötes.
Så vad innebär då värdegrunden rent konkret. Jo, att vi ska älska alla lika mycket oavsett ursprung, religion, politisk hemvist, sexuell preferens, social tillhörighet och hud-hårfärg.
Är det någon som talar emot?
Men kan då muslimer älska judar? Kan svarta älska Ku Klux Klan? Kan genusforskare älska vita heterosexuella män?
Och kan de (vänster) politiskt korrekta älska frihetssinnande höger? Kan S älska SD?
Nehej, säger ni. Det handlar inte om att älska oliktänkande, det handlar om att respektera dem.
Gör man då verkligen det?
Enligt egna surt förvärvade erfarenheter vet jag att så inte är fallet. De politiskt korrekta behöver inte försvara sina åsikter. Därför att de anses vara sanningen och intet annat än sanningen. Till skranket domderas istället alla vi som inte håller med. Vi ska finna oss i en total genomlysning av oss och våra liv utan att knota. Och utan att få ett uns respekt, tvärtom. Har t o m hört att det skulle vara synd om oss.
Så värdegrunden är alltså bara giltig så länge man står på samma sida, har samma religion, har samma sexualitet och samma hud-hårfärg?
Det är inte en värdegrund värt ens första bokstaven som vi talar om. I den skenbara demokratins namn sker inget åsiktsutbyte värt namnet, inte några vassa förändringsförslag, inte några obehagliga sanningar, inte några erkännanden av bekräftade fakta, inte några fria öppna disussioner, inte något som bara andas kontroversiellt.
Allt är perfekt i fridens boning Sverige där värdegrunden ensam härskar.
Det är den som är plankan som slås i huvudet på alla som upplåter ett: "jamen..." Därför då måste vederbörande försvara sina, av makteliten kallat, odemokratiska åsikter. Så de som sammanstrålar med makten är demokrater, annars är man det inte. Klart som korvspad.
Jag önskar att någon gång ögonlocken rycker till på någon makthavare mitt i den ljuva Imovane-sömnen och att han/hon vaknar upp och frågar sig: Vad har jag gjort?
Yttrandefriheten går på sparlåga medan värdegrunden blossar som en julgran. Värdegrunden är ett sätt för makteliten att implementera sin egen dagordning ut i kommuner, landsting och media. Att tycka "fel" är att gå en långsam social död till mötes.
Så vad innebär då värdegrunden rent konkret. Jo, att vi ska älska alla lika mycket oavsett ursprung, religion, politisk hemvist, sexuell preferens, social tillhörighet och hud-hårfärg.
Är det någon som talar emot?
Men kan då muslimer älska judar? Kan svarta älska Ku Klux Klan? Kan genusforskare älska vita heterosexuella män?
Och kan de (vänster) politiskt korrekta älska frihetssinnande höger? Kan S älska SD?
Nehej, säger ni. Det handlar inte om att älska oliktänkande, det handlar om att respektera dem.
Gör man då verkligen det?
Enligt egna surt förvärvade erfarenheter vet jag att så inte är fallet. De politiskt korrekta behöver inte försvara sina åsikter. Därför att de anses vara sanningen och intet annat än sanningen. Till skranket domderas istället alla vi som inte håller med. Vi ska finna oss i en total genomlysning av oss och våra liv utan att knota. Och utan att få ett uns respekt, tvärtom. Har t o m hört att det skulle vara synd om oss.
Så värdegrunden är alltså bara giltig så länge man står på samma sida, har samma religion, har samma sexualitet och samma hud-hårfärg?
Det är inte en värdegrund värt ens första bokstaven som vi talar om. I den skenbara demokratins namn sker inget åsiktsutbyte värt namnet, inte några vassa förändringsförslag, inte några obehagliga sanningar, inte några erkännanden av bekräftade fakta, inte några fria öppna disussioner, inte något som bara andas kontroversiellt.
Allt är perfekt i fridens boning Sverige där värdegrunden ensam härskar.
Det är den som är plankan som slås i huvudet på alla som upplåter ett: "jamen..." Därför då måste vederbörande försvara sina, av makteliten kallat, odemokratiska åsikter. Så de som sammanstrålar med makten är demokrater, annars är man det inte. Klart som korvspad.
Jag önskar att någon gång ögonlocken rycker till på någon makthavare mitt i den ljuva Imovane-sömnen och att han/hon vaknar upp och frågar sig: Vad har jag gjort?
Kommentarer
Ulle
butter