Staten och religionen

Mikael Wiehe skrev på 70-talet "Staten och kapitalet sitter i samma båt". Det var sant då när Wallenbergarna samarbetade i hemlighet med stat och regering (se t ex Ulf Nilsson "Sluten anstalt"). Idag vet väl ingen egentligen hur det ser ut, det går väl bara att spekulera. Vilket många gör.

Idag skulle man istället kunna skriva en text om att "staten och religionen sitter i samma båt".
Stat och svensk kristen kyrka är idag separerade. Åtminstone på papperet. I själva verket sitter politikerna kvar i det s k kyrkofullmäktige och dikterar verksamheten. Därför går svenska kyrkan i samma politiska ledband som resten av det svenska samhället.

Kristendomen är ingen politisk religion. Även om den manar till att följa Guds bud, så manar den inte till underkastelse. Tvärtom är väl kristendomen den mest frihetliga av världens religioner med sina påbud om att individen har rätt att leva sitt liv som hon vill - bara det inte skadar någon. Skyldigheterna innefattar att "älska och behandla sin nästa såsom sig själv". Individen är central inom kristendomen.

Det är inte så förvånande att socialdemokraterna såg kristendomen som en konkurrent om makten över människorna. Att socialisera svenskarna innebar att man tömde kristendomen på sitt religiösa innehåll och ersatte det med kollektivistiskt tänkande. Istället för att "varje individ har ett värde som Guds skapelse" blev det "allas lika värde". Inte riktigt samma sak. Här är det nämligen enligt statens definition vi är "lika".

Detta medförde att makten förflyttades från kyrkans sammanhållande funktion till statlig styrning över människors liv. Genom att förklara alla som "lika" underminerades människornas individualitet och därmed gemenskap. Det är en paradox men i "likhetens" samhälle lever vi mer och mer isolerade från varandra. Staten är ju vårt överhuvud, partner och förälder. Trygghet innebär att staten tar hand om oss och leder in oss på de "rätta" vägarna.

Genom den massiva importen av människor från muslimska länder, får staten inte bara ett samhällsansvar för svenskar, utan även en direkt koppling in i dessa människors hem. De är främmande i nytt land och kan inte svenska och blir beroende av den allomfattande svenska "godheten".

Samtidigt så fyller just muslimerna en alldeles speciell funktion. Islam betyder ju "underkastelse". Den förtrycker individen till förmån för kollektivet och dess förhistoriska dogmer.

Därför passar islam perfekt för den svenska statsapparaten. Lydiga medborgare som mer eller mindre tacksamt tar emot statens allmosor och som tack röstar på de som betalar ut mest, är statens säkraste kort för fortsatt maktinnehav. Utan konkurrens från organisationer med nya idéer. Samhället konservereras och stagnerar och frihetsberövar allt fler människor på bekostnad av de som fortfarande håller upp systemet.
Och det bästa av allt är att de frihetsberövade bara tackar och tar emot. A win-win- situation.

När staten och islam går ut i gemensam sak är samhällets grundvalar livsfarligt hotade. Och då menar bloggaren inte det politiska samhället utan människornas frihet att själv bestämma över sina liv.