Ljuger gör bara svenskar

Bloggaren såg Debatt igår kväll med den ytterst korkade Belinda Olsson. Ena halvan av programmet ägnades åt terrorhotet i Göteborg, men inte på det sättet man skulle ha önskat. Istället för att få mer information om vad som faktiskt hände i helgen, ställde man en av de gripna (den s k 39-åringen) bakom ett skynke och lät honom utgöta sin tårdrypande berättelse om hur förfärligt "hårt och brutalt" han hade blivit behandlad av polisen vid gripandet.

I vanlig ordning gör den misstänkte förövaren sig själv till ett offer. Belinda Olsson stod och nickade belåtet över att uppvisa en så "kränkt man" för det svenska rättssystemet och för TV-kamerorna. Hon ställde också frågan till polisen om det inte var på sin plats med en "ursäkt".

Jodå, den gripna 39-årigen är palestinier och kan nog förvänta sig ett saftigt skadestånd för sin "kränkande behadling". Han är för övrigt inkallad som vittne till rättegången.

Alla de gripna är palestinier och maktelitens silkesvantar kommer att fria dem långt innan rättegången ens börjar när de anklagade gråter ut i pressen om hur "oskyldiga" de är och att polisen är "omänskliga". Och naturligtvis kommer rasistkortet dras fram. Säkert också att det är SD som har påverkat polisen till att behandla invandrare allt sämre.

Bloggaren mår illa. Polisen har gjort sitt jobb när det gäller att hantera ett allvarligt hot mot samhällets säkerhet. Så gör man med alla brott, oavsett vilka de är. Rättare sagt, de gör vad de kan i ett orimligt arbetsklimat bland socialistiska domherrar som verkar för en "human" kriminalvård.

Allt detta human-snack borde göra vem som helst misstänksam. Det finns ingen humanitet som blir över när det gäller brottsoffer av alla de slag. När det gäller det allt otryggare samhället där ligor medvetet förstör bostadsområde efter bostadsområde, finns ingen humanism.

Vore man verkligt humana skulle man göra allt för att stoppa den pågående samhällsutvecklingen. Nej, "humanismen" ifråga bygger på rädsla: Man inbillar sig att vara garanterad säkerhet om man smeker brottsligheten medhårs. "Ingen kan väl våldta mig när jag har visat att jag står på hans sida". För att dra det ett stycke längre.

Men att offerförklara brottslingar är kontraindicerat. Det blir ett slags överbeskyddande av de mest destruktiva, de mest samhällsförstörande vi har.

Invandrare, framför allt muslimska och alldeles speciellt palestinska invandrare, har offermentaliteten inympad med bröstmjölken. Det är alltid någon annans fel. Allt destruktivt, våldsamt och brottsligt handlande, rättfärdigas genom att man skyller på någon eller något.
DO (Diskrimineringsombudsmannen) bokstavligen drunknar i kränkta invandrare (främst muslimer).
Hur kan det komma sig att man stannar i Sverige när man blir sååå illa behandlade här?

Varför frågas det aldrig, jag menar aldrig, om sanningshalten i vad invandrare berättar? Jag kan inte tänka mig att någon inte bollar i huvudet mellan olika alternativa förklaringar för att sätta ihop det man hör/ser.

Nej, det ifrågasätts aldrig därför att invandrare alltid är offer. Offer kan inte ljuga. De kan överhuvud taget ingenting. Bara ta emot vår allsmäktiga godhet. Att de sedan inte är tacksamma spelar ingen roll. Det betyder bara att vi måste ge ännu mer eftersom offren blir alltmer "kränkta" ju längre de bor här.

Att göra människor till offer är i grunden en egoistisk handling, skriver Julia Caesar i boken "Världsmästarna". Man gör det för att få boosta sin egen självkänsla. Att vara "god" är ett sätt att få tuppkammen att växa rejält. Därför är den svenska "godheten" i grunden patologisk, skriver hon.

Offer ljuger aldrig, begår inga brott och lever i harmoni med allt och alla. Så är det inte. Att offerförklara en människa är att egentligen säga till denna att hon/han inte duger något till. D v s inte utan vår outsägeliga godhet.

Svenskar däremot, är en hög med patologiska lögnare och egoister som bara ser till sitt eget bästa. Att de sedan jobbar för det, måste vara det allra värsta.