Partiledardebatt
Jag hörde ungefär en timme av partiledardebatten igår som utvecklades till en riktigt intressant föreställning.
Mona Sahlin startade showen med en, även för henne, ovanligt tårdrypande inlägg om Situation Malmö. Det verkar som problemet Malmö helt plötsligt har blivit en riksangelägenhet när några invandrare till synes oförklarligt har blivit skjutna. Att svenskar misshandlas, rånas och våldtas i princip varje dag är däremot inget man behöver bry sig om. Inte Södertälje heller.
Inte oväntat var udden riktad mot Sverigedemokraterna (ja, de är säkert sverigedemokrater som ligger i buskarna med gevären i högsta hugg). Hon krumbuktade sig igenom alfabetets samtliga socialistiska ord och begrepp om "lika värde", "rasism", "internationell solidaritet", "utsatta", "svaga grupper" osv.
Bloggaren tror faktiskt inte Mona mår speciellt bra. Hon går på tomgång, har tappat all sin tidigare gnista och humor som hon en gång hade. Nu är hon bara en trött stand-in för alla de som hade varit lämpligare, men tackade nej till att bli partiledare.
Mitt i sina svaveldoftande missilangrepp på Jillie Åkesson kom det. Direkt dödande från SD-ledaren: "Det var inte mitt parti som gjorde rasbiologisk forskning eller utförde tvångssteriliseringar - det var ditt, Mona Sahlin".
Efter detta var Mona rätt spak och tagen på sängen.
Annars är ju svenska partiledardebatter förutsägbara och trista föreställningar när de sju systrarna ska låtsas som om de har helt väsensskilda uppfattningar om hur ett samhälle ska fungera. Det är ju ett sätt att hålla skendemokratin vid liv.
Hur ser då en riktig demokrati ut? Bloggaren tycker att Schweiz har Europas bäst fungerande demokrati. Här tillfrågas verkligen folket om sina uppfattningar i olika frågor, sedan röstar man.
USA har ett liknande system, fast med namninsamlingar. Om tillräckligt många skriver på en namnlista angående allt från vilka träd som ska planteras till äktenskapslagstiftning, så går ärendet till omröstning.
Sverige har som bekant glest med folkomröstningar. Vi har ju Representativ Demokrati. Det är tänkt att "våra" företrädare i riksdagen ska föra vår talan. Smärtsamt måste man konstatera att det är 40 år sedan det fungerade så.
Idag finns mycket liten förankring mellan folket och makten. Därför är Sverige en demokrati bara till namnet. Eller en "demokratisk enpartistat" som Financial Times beskrev Sverige som.
Men Jimmie Åkesson rörde om i Riksdagshuset igår. Oavsett vad man anser om SD som parti så måste alla tillstå att det har blivit lite mer spännande nu än det tidigare tugget i maktens tempel.
Mona Sahlin startade showen med en, även för henne, ovanligt tårdrypande inlägg om Situation Malmö. Det verkar som problemet Malmö helt plötsligt har blivit en riksangelägenhet när några invandrare till synes oförklarligt har blivit skjutna. Att svenskar misshandlas, rånas och våldtas i princip varje dag är däremot inget man behöver bry sig om. Inte Södertälje heller.
Inte oväntat var udden riktad mot Sverigedemokraterna (ja, de är säkert sverigedemokrater som ligger i buskarna med gevären i högsta hugg). Hon krumbuktade sig igenom alfabetets samtliga socialistiska ord och begrepp om "lika värde", "rasism", "internationell solidaritet", "utsatta", "svaga grupper" osv.
Bloggaren tror faktiskt inte Mona mår speciellt bra. Hon går på tomgång, har tappat all sin tidigare gnista och humor som hon en gång hade. Nu är hon bara en trött stand-in för alla de som hade varit lämpligare, men tackade nej till att bli partiledare.
Mitt i sina svaveldoftande missilangrepp på Jillie Åkesson kom det. Direkt dödande från SD-ledaren: "Det var inte mitt parti som gjorde rasbiologisk forskning eller utförde tvångssteriliseringar - det var ditt, Mona Sahlin".
Efter detta var Mona rätt spak och tagen på sängen.
Annars är ju svenska partiledardebatter förutsägbara och trista föreställningar när de sju systrarna ska låtsas som om de har helt väsensskilda uppfattningar om hur ett samhälle ska fungera. Det är ju ett sätt att hålla skendemokratin vid liv.
Hur ser då en riktig demokrati ut? Bloggaren tycker att Schweiz har Europas bäst fungerande demokrati. Här tillfrågas verkligen folket om sina uppfattningar i olika frågor, sedan röstar man.
USA har ett liknande system, fast med namninsamlingar. Om tillräckligt många skriver på en namnlista angående allt från vilka träd som ska planteras till äktenskapslagstiftning, så går ärendet till omröstning.
Sverige har som bekant glest med folkomröstningar. Vi har ju Representativ Demokrati. Det är tänkt att "våra" företrädare i riksdagen ska föra vår talan. Smärtsamt måste man konstatera att det är 40 år sedan det fungerade så.
Idag finns mycket liten förankring mellan folket och makten. Därför är Sverige en demokrati bara till namnet. Eller en "demokratisk enpartistat" som Financial Times beskrev Sverige som.
Men Jimmie Åkesson rörde om i Riksdagshuset igår. Oavsett vad man anser om SD som parti så måste alla tillstå att det har blivit lite mer spännande nu än det tidigare tugget i maktens tempel.
Kommentarer
I ett sådant samhälle får Mona försörja sina muslimer, Leissner sina zigenare och andra som inte har ngn lust med detta slipper! Osså slipper vi alla dessa "partiledardebatter"; yippii!!
Ulle