Det platta landskapet
Genusvetarna går från klarhet till klarhet. I idioti. Det här är Tanja Bergkvists specialämne så jag nöjer mig med att koncentera mig på konsekvenserna av detta vansinne ur ett annat perspektiv.
Som Tanja har påpekat många gånger: Genusvetarna är verkligen experter. På att skaffa jobb åt sig själva. De kan konsten att krama bidrag ur staten, ja helt vettlösa summor, på sina "projekt" som man ska frälsa världen med. De sitter med förstoringsglas över informationsskyltar, riktningspilar och köbilder för att spåra manliga strukturer och könsmaktsförtryck.
Seriöst, vad är det för fel på dem?
Med tanke på att det är sådana som Eva Lundgren, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg som har initierat begreppet könsmaktsordning, så får man förstå att det har lite militärisk touch över sig.
Eva Lundgrens rykte blev ordentligt skamfilat när hon påstod att en rad ritualmord hade begåtts på barn av satanister utan att något belägg fanns för det.
Tina Rosenberg är väl mest känd för att hon hävdar att det inte finns några kön, bara sociala konstruktioner av kön. Hon har också varit i blåsväder genom olika famösa uttalanden plus att hon misstänktes för att snott fyra meningar från en annan forskningsrapport i sin egen bok.
Gemensamt för dessa är att de tillhör den absoluta extremvänstern. Med tanke på att denna gren av svensk politik inte har någon större förankring hos det svenska folket, så är det anmärkningsvärt att dessa individer har rotat sig så djupt i den svenska jorden. (OBS!, Jag skrev "individer" för att inte poängtera könstillhörigheten!).
Till stora delar består extremfeminismen av gamla 68-romantiker som saknar den gamla vilda tiden när man slogs med snuten och ockuperade kårhus.
Man har alltid åtrått makten, men sett sig själva som frälsare och ifrågasättare av denna makt snarare än de kravmaskiner och självuppfyllare som de faktiskt är.
Jämställdhet i alla ära, det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Men millimeterlinjaler och krav på att pojkar också ska ha rosa kjolar har inget med jämställdhet att göra. Det är desperata och osunda överlevnadsmetoder för folk som ser att deras samhällspåverkande tid går mot sitt slut (och att de har för lite att göra). Det här är helt enkelt 40-talisternas dödsryckningar.
Fixerade vid att behålla makten till varje pris förbehåller man bara sig själva. Denna högljudda grupp har även konstruerat "de platta organisationerna". De gamla hierakierna dömdes ut på 70-talet som icke-jämlika och därmed odemokratiska.
I de platta organisationerna skulle ALLA bestämma, chefens uppgift var att delegera.
Vi har i många år sett effekterna av de platta organisationerna. Ingen, absolut ingen har någonsin något ansvar för någonting. Man skyller istället på varandra.
Arbetsklimatet har sedan 80-talet kraftigt försämrats. Människor mår dåligt att vara jobba i en kaotisk miljö utan avgränsade arbetsuppgifter. Mobbing, intrigrerande, gruppbildningar och självutnämda småpåvar. Och svaga chefer som ser sin uppgift som hopplös.
Det går inte att hålla trådarna på plats om det inte finns några. Löjliga chefsutbildningar som bara syftar till ytterligare eftergifter åt genuskonsulter och LEAN-projekt.
Genusvetenskapen är i mångt och mycket inspirerat av organisationspsykologi. Att platta till och smeta ut till konturlöshet i motsats till "pyramiderna", rätt man på rätt plats (förlåt, rätt människa ska det vara) och där man har ansvar för respektive domän. En chef på topp, två eller flera mellanchefer på nästa nivå osv.
Men uppdelningar av den här typen är alltså ojämlik och därmed odemokratisk. Men Sverige har upphört att vara en demokrati i ordets verkliga betydelse. Vårt land är en Demokratur. Konsensusstat. (Jäm)likhetens diktatur.
Men genusvetarna - konsulterna har på något sätt rätt: Vi lider under maktstrukturer. Deras maktstrukturer. Maktens klåfingriga petande ända in i sovrummet och på toaletten; det står de för. De sitter som forskare och professorer och bara sprutar ut nya förhållningsorder till i stort sett varje por i samhället.
Genushysterin är maktens galna redskap att genomdriva sina egna vanföreställningar på ett helt folk. Och de blir rikt belönade genom denna, sin insats. Och de får bli bekräftade genom att sitta på de högsta chefsstolarna i det kaotiska plattlandskap de själva har skapat. Mission completed.
Som Tanja har påpekat många gånger: Genusvetarna är verkligen experter. På att skaffa jobb åt sig själva. De kan konsten att krama bidrag ur staten, ja helt vettlösa summor, på sina "projekt" som man ska frälsa världen med. De sitter med förstoringsglas över informationsskyltar, riktningspilar och köbilder för att spåra manliga strukturer och könsmaktsförtryck.
Seriöst, vad är det för fel på dem?
Med tanke på att det är sådana som Eva Lundgren, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg som har initierat begreppet könsmaktsordning, så får man förstå att det har lite militärisk touch över sig.
Eva Lundgrens rykte blev ordentligt skamfilat när hon påstod att en rad ritualmord hade begåtts på barn av satanister utan att något belägg fanns för det.
Tina Rosenberg är väl mest känd för att hon hävdar att det inte finns några kön, bara sociala konstruktioner av kön. Hon har också varit i blåsväder genom olika famösa uttalanden plus att hon misstänktes för att snott fyra meningar från en annan forskningsrapport i sin egen bok.
Gemensamt för dessa är att de tillhör den absoluta extremvänstern. Med tanke på att denna gren av svensk politik inte har någon större förankring hos det svenska folket, så är det anmärkningsvärt att dessa individer har rotat sig så djupt i den svenska jorden. (OBS!, Jag skrev "individer" för att inte poängtera könstillhörigheten!).
Till stora delar består extremfeminismen av gamla 68-romantiker som saknar den gamla vilda tiden när man slogs med snuten och ockuperade kårhus.
Man har alltid åtrått makten, men sett sig själva som frälsare och ifrågasättare av denna makt snarare än de kravmaskiner och självuppfyllare som de faktiskt är.
Jämställdhet i alla ära, det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Men millimeterlinjaler och krav på att pojkar också ska ha rosa kjolar har inget med jämställdhet att göra. Det är desperata och osunda överlevnadsmetoder för folk som ser att deras samhällspåverkande tid går mot sitt slut (och att de har för lite att göra). Det här är helt enkelt 40-talisternas dödsryckningar.
Fixerade vid att behålla makten till varje pris förbehåller man bara sig själva. Denna högljudda grupp har även konstruerat "de platta organisationerna". De gamla hierakierna dömdes ut på 70-talet som icke-jämlika och därmed odemokratiska.
I de platta organisationerna skulle ALLA bestämma, chefens uppgift var att delegera.
Vi har i många år sett effekterna av de platta organisationerna. Ingen, absolut ingen har någonsin något ansvar för någonting. Man skyller istället på varandra.
Arbetsklimatet har sedan 80-talet kraftigt försämrats. Människor mår dåligt att vara jobba i en kaotisk miljö utan avgränsade arbetsuppgifter. Mobbing, intrigrerande, gruppbildningar och självutnämda småpåvar. Och svaga chefer som ser sin uppgift som hopplös.
Det går inte att hålla trådarna på plats om det inte finns några. Löjliga chefsutbildningar som bara syftar till ytterligare eftergifter åt genuskonsulter och LEAN-projekt.
Genusvetenskapen är i mångt och mycket inspirerat av organisationspsykologi. Att platta till och smeta ut till konturlöshet i motsats till "pyramiderna", rätt man på rätt plats (förlåt, rätt människa ska det vara) och där man har ansvar för respektive domän. En chef på topp, två eller flera mellanchefer på nästa nivå osv.
Men uppdelningar av den här typen är alltså ojämlik och därmed odemokratisk. Men Sverige har upphört att vara en demokrati i ordets verkliga betydelse. Vårt land är en Demokratur. Konsensusstat. (Jäm)likhetens diktatur.
Men genusvetarna - konsulterna har på något sätt rätt: Vi lider under maktstrukturer. Deras maktstrukturer. Maktens klåfingriga petande ända in i sovrummet och på toaletten; det står de för. De sitter som forskare och professorer och bara sprutar ut nya förhållningsorder till i stort sett varje por i samhället.
Genushysterin är maktens galna redskap att genomdriva sina egna vanföreställningar på ett helt folk. Och de blir rikt belönade genom denna, sin insats. Och de får bli bekräftade genom att sitta på de högsta chefsstolarna i det kaotiska plattlandskap de själva har skapat. Mission completed.
Kommentarer