Det nya språket

I det nya Sverige finns det nu så många sätt att tala språket att man ibland inte förstår hur svenska en gång talades.

Eller som denna lilla bloggare menar här.

"Rinkebysvenska är en svensk folkmål med inslag från tungomål talade av invandrare, samt dialekten kallas även invandrarslang eller invandrarsvenska. Den bildades i begynnelse av 1980-talet."

Obs! Svenskt folkmål. Dvs ungefär som värmländska. Som då också alltså har inslag av tungomålet svenska.
Visst är dialekter beroende av ett visst mått av segregation. Men skillnaden är att värmlänningar är födda vanligtvis i Sverige och därför talar språket grammatiskt korrekt.

Och "tungomål"? Var befinner sig personen? På Livets Ord?

Och tungomål är något som uppkommer genom religiös extas. Eller psykos kan man också kalla det för. Är alltså då fundamentalister en typ av galningar? Ja, egentligen.

Är man avskuren från samhället och bara umgås med liksasinnade så blir ju resultatet att man blir lite världsfrånvänd och lätt hamnar i ett sammanhang där alla beter sig likadant.

Sedan har vi ju då den undermåliga SFI och hemspråksundervisningen i skolan. T o m om man är född i Sverige ska man gå och lära sig "hemspråk"

Herregud, var är hemmet om inte i Sverige? T o m Jan Guillio tycker det hela är "knäppt". Eller tyckte åtminstone. Man kan ju aldrig vara säker när det gäller Guillio.

Så här uttrycker sig Metamedia, "den alternativa encyklopedin" det:

"Rinkebysvenska, även kallad Shobresvenska, är en invandrardialekt som talas i Rinkeby och andra invandrartäta bostadsområden runtom i Sverige.


Rinkebysvenska innehåller en mängd låneord från arabiska, kurdiska, persiska, spanska, turkiska och andra invandrarspråk. Framträdande ord är "stjäla", "polisen", "göra inbrott", "knulla", "knulla din morsa", "kuk", "sperma", "din systers fitta", "hora", "bög", "marijuana" och liknande vilka uttrycker framträdande drag i talarnas kultur.


På senare år har Rinkebysvenskan hyllats av en svensk kulturelit som ett eget språk och ordböcker har getts ut i "språket". Man har även framfört idéer om att rinkebysvenska ska upphöjas till ett officiellt språk i Sverige, varmed invandrarna inte skulle behöva lära sig riktig svenska. "

Det är ju i och för sig skrivet med ett visst mått av ironi (minst sagt), men i det sista stycket hittar vi det verkligt intressanta.

Vi ska uppfatta det som "ett eget språk". Men hur väl synkar det med att det bara är en svensk dialekt? Är det ett eget språk så betyder det ju att det inte är svenska?

När man hör en del invandrarungdomar prata så förstår man att de flesta svenska familjer drar ifrån dessa förorter. Det finns en hel del svenska (jag menar etniskt svenska) barn och ungdomar som har anammat det aviga sättet att kombinera ord och meningar på. Bl a så uttalar man meningar och ord i fel ordning och blandar ihop olika genusformer och adjektivändelser (sk adverb).

Så här kan det låta:
"jag han känner för han har ett fin leende".

De svenska föräldrarna blir förtvivlade och det slutar med att man placerar barnet/ungdomen på en svensk skola.

Att tala baklänges är utmärkande för förortssvenska. Men när föräldrarna aldrig lär sig svenska trots kanske 20 år ilandet och man bara pratar sitt hemspråk hemma är det inte konstigt att man befinner sig så långt från det svenska samhället att inget initiativ behöver göras.

När sedan det nya språket blandas ur så till den grad med engelska så blir förvirringen ganska stor. Det slutar alltså med Rinkebysvenska; tala baklänges med engelska ord och uttryck mitt i.

"Yo man, do är bög, mammaknullare do fuck yourself".

Mmmhmr. Bloggaren är ingen mästare. Man kan pröva här hur bra man är på blattesvenska. Jag hade hälften rätt. Kanske finns det hopp för mig också i "det nya Sverige".