Det förgängliga...
Vi är nog många som blev bestörta då vi fick veta att chefredaktörer för Politiskt Inkorrekt; Gustaf Jansson hade avlidit enbart 57 år gammal. PI
Han gick bort efter sviterna av en lunginflammation. Men PI kämpar på som vanligt, men det är klart att Gustaf lämnar ett stort tomrum efter sig med sitt stora nätverk och sitt tekniska kunnande.
Bloggaren hittade PI för c:a ett år sedan och blev imponerad över hur man kom över till synes väl bevarade hemligheter om mångkultur, brottslighet och politiskt rävspel. PI ger den grävande journalistiken ett riktigt ansikte, inte en förvriden mask. Jämfört med gammelmedia så är PI överlägset.
I en värld av kaos, naturkatastrofer och krig är det viktigt att också inte sanningen dör. Tyvärr är detta precis vad som brukar ske. Det första som dör i ett krig är sanningen.
Efter Tjernobyl-katstrofen var rapporteringen inte helt sanningsenlig om hur mycket radioaktivt nedfall som drabbade Sverige, från Uppland och uppåt ostkusten.
I början av 90-talet träffade jag en amerikansk forskare som studerade de efterföljande konsekvenserna av detta nedfall.
Han berättade om att han och hans kolleger hade genomsökt mängder av material som avslöjade att hundratals missfall hade uppstått som en direkt följd av strålningen. Cancerfrekvenser hade man ännu inte kunnat utforska då för kort tid hade gått sedan olyckan.
Han hade kontaktat media, Aftonbladet och Rapport, och blivit intervjuad. Ingen av dem tog upp detta.
Det var väl då någonstans jag började förstå att media inte gick att lita på. Om med alltmer kritiska ögon började jag sedan läsa tidningar å ena sidan för att kontrollera uppgifterna i böcker och utlandsmedia å den andra.
Författare som jag bl a fastnade för var Richter, Alice Miller, Freud, Erich Fromm, Anders Isaksson, Ulf Nilsson, Per Ahlmark och faktiskt Fredrik Reinfeldt! Jorå, hundlokan blomstrade en gång i tiden. Hans bok "Det sovande folket" var en rejäl uppgörelse med sosseriets passiviserande och ödestigra inverkan och en statsapparat som höll på att sprängas av sin egen tyngd.
Idag är han en trött och bitter lögnare sittande i sitt glashus utan annan väg ut än självmord. Politiskt självmord har han redan gjort. Förtigande av sanningen och att lägga sig med fienden är alltid att begå självmord på sin egen själv.
Det är sorgerligt att se. Men inte minst är det hans eget fel.
Det är p g a den sammanlagda förljugenheten och hyckleriet som håller på att äta upp vårt land som förlusten av Gustaf Jansson är ett extra hårt slag. Det är helt enkelt inte rättvist.
Men livet är å andra sidan inte rättvist. Tvärtom är det kampen mot orättvisorna som för oss framåt.
Han gick bort efter sviterna av en lunginflammation. Men PI kämpar på som vanligt, men det är klart att Gustaf lämnar ett stort tomrum efter sig med sitt stora nätverk och sitt tekniska kunnande.
Bloggaren hittade PI för c:a ett år sedan och blev imponerad över hur man kom över till synes väl bevarade hemligheter om mångkultur, brottslighet och politiskt rävspel. PI ger den grävande journalistiken ett riktigt ansikte, inte en förvriden mask. Jämfört med gammelmedia så är PI överlägset.
I en värld av kaos, naturkatastrofer och krig är det viktigt att också inte sanningen dör. Tyvärr är detta precis vad som brukar ske. Det första som dör i ett krig är sanningen.
Efter Tjernobyl-katstrofen var rapporteringen inte helt sanningsenlig om hur mycket radioaktivt nedfall som drabbade Sverige, från Uppland och uppåt ostkusten.
I början av 90-talet träffade jag en amerikansk forskare som studerade de efterföljande konsekvenserna av detta nedfall.
Han berättade om att han och hans kolleger hade genomsökt mängder av material som avslöjade att hundratals missfall hade uppstått som en direkt följd av strålningen. Cancerfrekvenser hade man ännu inte kunnat utforska då för kort tid hade gått sedan olyckan.
Han hade kontaktat media, Aftonbladet och Rapport, och blivit intervjuad. Ingen av dem tog upp detta.
Det var väl då någonstans jag började förstå att media inte gick att lita på. Om med alltmer kritiska ögon började jag sedan läsa tidningar å ena sidan för att kontrollera uppgifterna i böcker och utlandsmedia å den andra.
Författare som jag bl a fastnade för var Richter, Alice Miller, Freud, Erich Fromm, Anders Isaksson, Ulf Nilsson, Per Ahlmark och faktiskt Fredrik Reinfeldt! Jorå, hundlokan blomstrade en gång i tiden. Hans bok "Det sovande folket" var en rejäl uppgörelse med sosseriets passiviserande och ödestigra inverkan och en statsapparat som höll på att sprängas av sin egen tyngd.
Idag är han en trött och bitter lögnare sittande i sitt glashus utan annan väg ut än självmord. Politiskt självmord har han redan gjort. Förtigande av sanningen och att lägga sig med fienden är alltid att begå självmord på sin egen själv.
Det är sorgerligt att se. Men inte minst är det hans eget fel.
Det är p g a den sammanlagda förljugenheten och hyckleriet som håller på att äta upp vårt land som förlusten av Gustaf Jansson är ett extra hårt slag. Det är helt enkelt inte rättvist.
Men livet är å andra sidan inte rättvist. Tvärtom är det kampen mot orättvisorna som för oss framåt.
Kommentarer