Idiokratin och dumhetens seger

Bloggaren lyssnade på Snillen Spekulerar på SVT Play ikväll. Och så naturligtvis Fysikpristagaren Andre Geims underbara utskåpning av det politiskt korrekta i sitt tal på Nobelfesten.

Såväl Geim som litteraturpristagaren Mario Vargas Llosa talade om kulturens och politikens förfall och att de följs åt, hand i hand. Geim döper den nuvarande tiden till idiokrati och Vargas Llosa menar att de gamla värdena har ersatts av det banala och triviala. "Människor idag kan inte skilja på det som är fult och det som är vackert", menar han

Det hävdas ju som bekant att skönheten (eller fulheten) ligger i betraktarens öga. Men vem kan tycka att en obäddad säng är vacker konst? Det är i alla fall en installation i tiden av Tracey Emin. Vad säger oss denna? Jo, vi blir irriterade. Att en människa ska bli utställd, publicerad, omskriven och belönad för att hon ställer ut sin obäddade säng är ett hån mot alla som arbetar hårt.

På axess.se (utmärkt tv-kanal och site förresten) diskuterar man i samma anda. Kulturen är det som egentligen gör människan civiliserad. Att Europa har utvecklat ett så stort välstånd är i mångt och mycket beroende av en högtstående kultur. I konsten, musiken, litteraturen upplever människan de eviga värdena och poetisk beskrivet, sanning. Friheten i upplevelsen har vi alla varit med om, och den upplevelsen är för oss helt och fullständigt sann.

När kulturen börjar ägna sig rent spekulativt skandalskapande förlorar den också sig i otydligheter och lögner. Jag tänker t ex på Anna Odells psykbryt som kostade den magra psykvården tusentals svettiga kronor. För att inte tala om killen som förstörde en hel T-banevagn för tiotusentals kronor och kallade det för ett konstverk.

Detta är menat att vara provocerande och konst kanske ska vara provocerande, men i de här fallen jag har beskrivit så är det ett missbruk av friheten i att skapa. Man har missbrukat skattepengar och förstört för och skadat andra. Detta är knappast vad kulturen ska stå för.

Den andliga dimensionen är människans livsluft, lika viktigt som syre. Människans sanna väsen är inte genomgående vacker, men på den andliga nivån i tillvaron kommer alla de positiva egenskaperna fram.
Kulturens alla uttrycksformer är därför viktiag för vår andliga utveckling och... samtidigt vår förmåga att tänka rimligt och logiskt.

En civilisation kräver kultur. Människans förmåga att utvecklas är - om inte oändlig - så åtminstone stor. En intellektuell utveckling är beroende av en vid verklighetsuppfattning. Där finns också den andliga dimensionen med som en hög faktor. Utan den är vi mer som vilka djur som helst.

När kulturen förfulas, eller mer som idag, man inte ens vet vad det är, då går samhället sakta mot sin upplösning. Utan kulturen som inspirationskälla rasar också de politiska ställningarna.
Det triviala och banala som genomsyrar samhället av idag drabbar rakt igenom. Vi lever i ett medelmåttans universum där dumhet och aningslöshet premieras. Alla ribbor sänks, kraven på kvalitet sjunker som stenar. Och med det människornas medvetande.

"Idiokrati", döpte Andre Geim det till. Det verkar som om han redan har befunnit sig länge i Sverige, idiokratins verkliga hemland.