Jag är kränkt!
I dessa dagar med en supermyndighet som heter DO ökar förvånansvärt antal kränkta människor efter en rent av kumulativ frekvens. Är man inte kränkt för att man måste betala bensinen i förskott (romer) så är man kränkt för att man blev underkänd i A-kursen i sociologi.
I alla kränkningsärenden är det de där "andra" som har felat. Att man själv har presterat så dåligt så att man inte kan få ett G är helt uteslutet. Man har blivit orättvist bedömd, heter det.
Romer har en tendens (jag skriver obs! tendens, inte att det är så) att smita ifrån mackarna med den fulltankade bilen utan att betala för sig. Om detta vittnar mången mackinnehavare.
Ändå blir man ack så "kränkt" när konsekvenserna innebär att alla pälsklädda, omfångsrikt utformade ställkjolar, blir avkrävda förskottsinbetalning. De anser att de blir "kollektivt bestraffade" och detta är en kränkning.
DO har idag satt sig över domstolarna genom att man allt som oftast kräver en förlikning av företag, kommuner, myndigheter etc etc, vilket brukar innebära saftiga skadestånd till de "kränkta".
Att bli tillsagd på badhuset att man inte får vistas där i stora, bylsiga klädsjok, föranleder en anmälan till DO om att man är "kränkt" p g a sin religiösa tillhörighet.
För att inte veta mycket om hur det svenska samhället fungerar, är det anmärkningsvärt att man vet så mycket om hur man pressar pengar på diverse sätt. Antagligen ingår det i SFI att ge information om just detta.
Nu vill bloggaren bekänna att hon känner sig kränkt och jag tänker anmäla det i ett oräkneligt antal punkter och sända över dem direkt till Katri Linna, den både huvudlösa och matfullkomliga översteprästinnan på DO.
Bloggaren känner sig bl a kränkt för:
1. Att kvinnor döljer sig för män genom stora klädsjuk, alternativt tätt åtsittande sjalett. För att inte bli våldtagna av de extremt hormonstinna hannarna är detta tydligen nödvändigt, enligt muslimskt påbud.
Detta strider mot allt jag står för om mäns och kvinnors samexistens på lika villkor. Dessutom att jag är ett presumtivt våldtäktsobjekt p g a mitt fritt flygande hår.
2. Jag känner mig kränkt av att min nationella identitet förnekas, förfulas, förlöjligas och föraktas av självutnämnda, offentliga åsiktspoliser och skitnödigt räddhågsna politiker som inte drar sig för att kasta den skiten på sitt eget folk. Förlåt, grupp; svenskar är ju inget folk.
3. Det politiskt korrekta diktatet som innebär censur och diktatur över det fria (oliktänkande) ordet.
4. Alla de kontrollmyndigheter som ser det som sin uppgift att se till att diktatet verkligen hålls och implementeras med hjälp av myriader av "åtgärdsprogram", coacher, integrerare, ledningsprogram, d v s hjärntvätt av den svenska gruppen.
5. Det matriarkala härskarstrået som lillgammalt och frökenaktigt anmärker på varje yttring av självbestämmande i kvinnors livsval. Att man bara räknar kvinnor som delaktiga om man arbetar. Att män är djur. Att kvinnor inte kan tänka själva (vilket väl också är ett uttryck för det patriarkala förtrycket). Att kvinnor bara har något värde om de gör en "manlig" karriär. Att könsskillnader är påhittade.
6. Alla "klimatsmarta" tips om hur vi begränsar och inskränker vårt aktuella sätt att leva våra liv. Alla skatter och avgifter som staten uppfinner för att klämma vårt samvete på pengar.
7. Att inte få bestämma över mitt boende utan att kommunen tvingar min bostyrelse att inhysa - på andra håll - icke önskvärda element ur vår befolkningsflora, just där jag har skuldsatt mig för livet för att bo.
Det sistnämnda är nog den värsta kränkningen av dem alla. Men som ingående i den svenska gruppen är jag maktlös. Jag räknas inte. Jag är bortkvoterad och därmed ointressant. Mina rättigheter väger lätt i jämförelse med min irakiske grannes.
Och den kränkningen i landet som tjatar om "allas lika värde" är så fulländat utstuderad och fientlig att vattnet snart fryser till is i "landet lagom".
Men det är ju vinter förstås. Problemet är att det nog inte blir någon vår...
I alla kränkningsärenden är det de där "andra" som har felat. Att man själv har presterat så dåligt så att man inte kan få ett G är helt uteslutet. Man har blivit orättvist bedömd, heter det.
Romer har en tendens (jag skriver obs! tendens, inte att det är så) att smita ifrån mackarna med den fulltankade bilen utan att betala för sig. Om detta vittnar mången mackinnehavare.
Ändå blir man ack så "kränkt" när konsekvenserna innebär att alla pälsklädda, omfångsrikt utformade ställkjolar, blir avkrävda förskottsinbetalning. De anser att de blir "kollektivt bestraffade" och detta är en kränkning.
DO har idag satt sig över domstolarna genom att man allt som oftast kräver en förlikning av företag, kommuner, myndigheter etc etc, vilket brukar innebära saftiga skadestånd till de "kränkta".
Att bli tillsagd på badhuset att man inte får vistas där i stora, bylsiga klädsjok, föranleder en anmälan till DO om att man är "kränkt" p g a sin religiösa tillhörighet.
För att inte veta mycket om hur det svenska samhället fungerar, är det anmärkningsvärt att man vet så mycket om hur man pressar pengar på diverse sätt. Antagligen ingår det i SFI att ge information om just detta.
Nu vill bloggaren bekänna att hon känner sig kränkt och jag tänker anmäla det i ett oräkneligt antal punkter och sända över dem direkt till Katri Linna, den både huvudlösa och matfullkomliga översteprästinnan på DO.
Bloggaren känner sig bl a kränkt för:
1. Att kvinnor döljer sig för män genom stora klädsjuk, alternativt tätt åtsittande sjalett. För att inte bli våldtagna av de extremt hormonstinna hannarna är detta tydligen nödvändigt, enligt muslimskt påbud.
Detta strider mot allt jag står för om mäns och kvinnors samexistens på lika villkor. Dessutom att jag är ett presumtivt våldtäktsobjekt p g a mitt fritt flygande hår.
2. Jag känner mig kränkt av att min nationella identitet förnekas, förfulas, förlöjligas och föraktas av självutnämnda, offentliga åsiktspoliser och skitnödigt räddhågsna politiker som inte drar sig för att kasta den skiten på sitt eget folk. Förlåt, grupp; svenskar är ju inget folk.
3. Det politiskt korrekta diktatet som innebär censur och diktatur över det fria (oliktänkande) ordet.
4. Alla de kontrollmyndigheter som ser det som sin uppgift att se till att diktatet verkligen hålls och implementeras med hjälp av myriader av "åtgärdsprogram", coacher, integrerare, ledningsprogram, d v s hjärntvätt av den svenska gruppen.
5. Det matriarkala härskarstrået som lillgammalt och frökenaktigt anmärker på varje yttring av självbestämmande i kvinnors livsval. Att man bara räknar kvinnor som delaktiga om man arbetar. Att män är djur. Att kvinnor inte kan tänka själva (vilket väl också är ett uttryck för det patriarkala förtrycket). Att kvinnor bara har något värde om de gör en "manlig" karriär. Att könsskillnader är påhittade.
6. Alla "klimatsmarta" tips om hur vi begränsar och inskränker vårt aktuella sätt att leva våra liv. Alla skatter och avgifter som staten uppfinner för att klämma vårt samvete på pengar.
7. Att inte få bestämma över mitt boende utan att kommunen tvingar min bostyrelse att inhysa - på andra håll - icke önskvärda element ur vår befolkningsflora, just där jag har skuldsatt mig för livet för att bo.
Det sistnämnda är nog den värsta kränkningen av dem alla. Men som ingående i den svenska gruppen är jag maktlös. Jag räknas inte. Jag är bortkvoterad och därmed ointressant. Mina rättigheter väger lätt i jämförelse med min irakiske grannes.
Och den kränkningen i landet som tjatar om "allas lika värde" är så fulländat utstuderad och fientlig att vattnet snart fryser till is i "landet lagom".
Men det är ju vinter förstås. Problemet är att det nog inte blir någon vår...
Kommentarer
Och vi kan kanske få till en grupptalan?
/Sofia
”Och att det finns ett samband mellan patriarkala maktstrukturer i samhället och våld mot kvinnor innebär inte att alla attityder, som stöder dessa maktstrukturer per automatik utgör riskfaktorer för att enskilda män ska göra sig skyldiga till partnervåld. Detta är en helt ovetenskaplig sammanblandning av samhällsnivå och mellanmänsklig nivå.”
”Bland resultaten framgår att kvinnomisshandlare ofta har ett påtagligt behov av att känna sig som ”herre på täppan” och förknippar manlighet med auktoritet, dominans och kontroll.”
[...]en av de mest centrala beståndsdelarna en generellt negativ kvinnosyn.
”Studien pekar också på att det finns stor variation mellan hur partnervåld betraktas i olika kulturella sammanhang. Klart är att våld i nära relationer är mer vanligt i miljöer där kvinnors sexuella dygd, trohet och tillgivenhet är avgörande för mäns heder.”
Hoppas du skrider till verket; genomför du detta ska jag också slänga in min anmälan!
Mkt väl utfört; blir vi tusentals kan vi nog få omkull denna rättsvidriga instituition kallad DO!
Ulle
Jag väntar med spänning på reaktionerna på din anmälan.
Butrix
Ställer helhjärtat upp på en grupptalan. Värt att notera är att idag behövs det 10% av befolkningen i en kommun för att få till stånd en folkomröstning. Tidigare var det 5%. :-(. Utecklingen går framåt. Men tillräckligt många namn på en namnlista kan inte kommunen ignorera. Så är det!
Bra research! Visst är det så, att det är en negativ kvinnosyn som ligger till grund för kvinnomisshandel. Men negativ kvinnosyn är i högsta grad kulturell och individuell och har inget att göra med en världsomspännande könsmaktsordning.
Och att kalla helt huvudlösa studier och rapporter om patriarkalet och kvinnor (som dessutom har visat sig falska) för vetenskap är en ren skymf mot alla misshandlade kvinnor.
Kvinnomisshandel har inget med politik att göra. Eller det faktum att män har bättre positioner i samhället är ju en konsekvens av att män är mer målinriktade och konkurrenstörstande än kvinnor.
Det är helt enkelt så enkelt att kvinnor och män är olika varandra. Därav skillnaderna.
Allt snack om patriarkala maktstrukturer har fått en så framskjuten position pga Gudrun Schyman som är mäktig i PK-världen.
Att hela begreppet missgynnar kvinnor och framställer dem som offer, bekymrar dock inga feminister. De sover trygga ändå i sina stora villor i Lidingö och Limhamn, alternativt Österlen.
Ulle