Tänk om...
Rättvisa är något subjektivt. Att jag inte har lika mycket på tallriken som du är orättvist! Att jag inte får MVG i matte när du har det är orättvist!
Det finns mycket som inte är rättvist. Det finns mycket som inte är jämlikt. Det finns mycket som degraderar människan till ett slags väsen utan egen vilja. Det finns överhuvud taget mycket som inte är rätt sätt att behandla människor på.
Men rättvisa är ändå något subjektivt. Det är en egen upplevelse att någon annan har en fördel jämt emot mig.
Låt oss därför ta en tripp upp till rättvisans underbara blå himmel. Förlåt, i vissa regioner är ju himlen grå, hmpr.
Hur som helst tar vi en grupp människor, låt oss säga 1000 st. Och så delar vi ut en mille till var och en av dem (Obs det är inte skattebetalarnas pengar, det vore ju orättvist!). Efter ett år checkar vi ut dem. Har de lika mycket kvar. Ack nej. En del har spenderat allt på vrålkärror, kvinnor, vin och sång. Andra har seglat världen runt och ytterligare andra har levt ett tryggt Svenneliv och investerat pengar på aktiemarknaden.
Följdaktligen har inte alla lika mycket pengar efter ett år. Är detta då orättvist?
Antag vidare att vi har ett folk, homogent och sammansvetsat, som vi droppar ner 1 miljon utomjordingar på. Hur ska man hantera situationen? Krig eller fred? Samordning eller kaos?
Jag tror vi alla väljer det förstnämnda: Samordning och samexistens. Men ponera nu att vi har en galen kung som skriker att vi ska leva som vi alltid gjort, men sida vid sida. Utomjordingarna blir förvirrade, skulle vi inte beblanda oss med dom där? Ursprungsbefolkningen blir förvirrat, skulle vi inte beblanda oss med dom där?
Kungen ändrade då sig och lät utomjordingarna ta del av ursprungsbefolkningens kultur. Ingen blev ledsen. Och ingen blev orättvist behandlad.
Bloggaren drar den slutsatsen om det är åtskiljande av kulturer som skapar orättvisor (subjektiva sådana). DO med sina 90 anställda och sina 93 miljoner, har verkligen drag under galoscherna i dessa dagar. Aldrig förut i historien har så många varit så kränkta och missförstådda. Aldrig förut har segregation blivit ett begrepp på allas läppar.
Mångkulturen är en eftergift vi har blivit tvungna att acceptera. Och då menar jag verkligen tvungna. För att inte kalla det för det starkare TVINGADE.
Ingen talade om mångkultur på 60-talet. Skulle någon ha föreslagit något sådant skulle han ha ansetts som lite underlig.
För hur är det möjligt att förvandla ett homogent folk med gemensamma rötter till ett splittrat, underutvecklat och förvirrat spektrum i kaos? Stora klyftor, könsförtryck och enklaver.
Den riktiga lösningen på rättviseproblematiken är naturligtvis att blanda befolkningen på gott och ont. Låt den dominerande kulturen fortsätta att vara dominerande. Det är inte orättvisa att anpassa sig till det folk som har tagit emot en. Det är snarare rättvisa mot alla. För om utomjordingar kan anpassa sig till vår kultur så måste ju även fåraherdar från Irak och mattknytare från Afghanistan kunna dela den.
Blandning av folk har alltid förekommit. Och det är alltid i den högst utvecklade kulturen som detta har kunnat genomföras utan några större problem.
Men mångkulturen förutsätter något helt annat. Något konstruerat av maktgiriga sociala ingenjörer som vill experimentera på hög nivå för sitt blotta nöjes skull. Folk som lever åtskilda i sina egna världar, regler och värderingar. Kan det verkligen fungera?
Det är i alla fall så det inte verkar. Man försöker inte ens få det att fungera. Orättvisa är idag att inte få ledigt p g a Ramadan. Skilda folk, skilda kulturer, skilda normer, skilda religioner. Ingenting blir bättre av att DO dränks av alla "orättvist bemötta" och "diskrimenerade".
Som sagt, rättvisa är något subjektivt.
Det finns mycket som inte är rättvist. Det finns mycket som inte är jämlikt. Det finns mycket som degraderar människan till ett slags väsen utan egen vilja. Det finns överhuvud taget mycket som inte är rätt sätt att behandla människor på.
Men rättvisa är ändå något subjektivt. Det är en egen upplevelse att någon annan har en fördel jämt emot mig.
Låt oss därför ta en tripp upp till rättvisans underbara blå himmel. Förlåt, i vissa regioner är ju himlen grå, hmpr.
Hur som helst tar vi en grupp människor, låt oss säga 1000 st. Och så delar vi ut en mille till var och en av dem (Obs det är inte skattebetalarnas pengar, det vore ju orättvist!). Efter ett år checkar vi ut dem. Har de lika mycket kvar. Ack nej. En del har spenderat allt på vrålkärror, kvinnor, vin och sång. Andra har seglat världen runt och ytterligare andra har levt ett tryggt Svenneliv och investerat pengar på aktiemarknaden.
Följdaktligen har inte alla lika mycket pengar efter ett år. Är detta då orättvist?
Antag vidare att vi har ett folk, homogent och sammansvetsat, som vi droppar ner 1 miljon utomjordingar på. Hur ska man hantera situationen? Krig eller fred? Samordning eller kaos?
Jag tror vi alla väljer det förstnämnda: Samordning och samexistens. Men ponera nu att vi har en galen kung som skriker att vi ska leva som vi alltid gjort, men sida vid sida. Utomjordingarna blir förvirrade, skulle vi inte beblanda oss med dom där? Ursprungsbefolkningen blir förvirrat, skulle vi inte beblanda oss med dom där?
Kungen ändrade då sig och lät utomjordingarna ta del av ursprungsbefolkningens kultur. Ingen blev ledsen. Och ingen blev orättvist behandlad.
Bloggaren drar den slutsatsen om det är åtskiljande av kulturer som skapar orättvisor (subjektiva sådana). DO med sina 90 anställda och sina 93 miljoner, har verkligen drag under galoscherna i dessa dagar. Aldrig förut i historien har så många varit så kränkta och missförstådda. Aldrig förut har segregation blivit ett begrepp på allas läppar.
Mångkulturen är en eftergift vi har blivit tvungna att acceptera. Och då menar jag verkligen tvungna. För att inte kalla det för det starkare TVINGADE.
Ingen talade om mångkultur på 60-talet. Skulle någon ha föreslagit något sådant skulle han ha ansetts som lite underlig.
För hur är det möjligt att förvandla ett homogent folk med gemensamma rötter till ett splittrat, underutvecklat och förvirrat spektrum i kaos? Stora klyftor, könsförtryck och enklaver.
Den riktiga lösningen på rättviseproblematiken är naturligtvis att blanda befolkningen på gott och ont. Låt den dominerande kulturen fortsätta att vara dominerande. Det är inte orättvisa att anpassa sig till det folk som har tagit emot en. Det är snarare rättvisa mot alla. För om utomjordingar kan anpassa sig till vår kultur så måste ju även fåraherdar från Irak och mattknytare från Afghanistan kunna dela den.
Blandning av folk har alltid förekommit. Och det är alltid i den högst utvecklade kulturen som detta har kunnat genomföras utan några större problem.
Men mångkulturen förutsätter något helt annat. Något konstruerat av maktgiriga sociala ingenjörer som vill experimentera på hög nivå för sitt blotta nöjes skull. Folk som lever åtskilda i sina egna världar, regler och värderingar. Kan det verkligen fungera?
Det är i alla fall så det inte verkar. Man försöker inte ens få det att fungera. Orättvisa är idag att inte få ledigt p g a Ramadan. Skilda folk, skilda kulturer, skilda normer, skilda religioner. Ingenting blir bättre av att DO dränks av alla "orättvist bemötta" och "diskrimenerade".
Som sagt, rättvisa är något subjektivt.
Kommentarer