Nationalism och värdegrund

Kristdemokraterna har hamnat på obestånd. Endast c:a 3% stöder partiet idag. Inte så konstigt, partiet har tappat sin kärna och inriktning som det värdekonservativa alternativet.

Moderaterna är så totalt dominerande i Alliansen att de andra får hänga på som små råttsvansar. F ö är det inte mycket som skiljer moderaterna från sossarna. Allt handlar om socialförsäkringssystem och värdegrund. Fast det är arbetslinjen som skiljer dem åt. I sossarnas värld är det de som inte jobbar som premieras.

De värdekonservativa kristemokraterna kunde vända den negativa spiralen om man tydligt visade vad man egenligen står upp för.
De borde deklarera vad det egenligen innebär att vara värdekonservativ. Det är ju fråga om att behålla kulturarv och den ursprungliga värdegrunden som vårt samhälle vilar på. Och det är den kristna värdegrunden som ligger till grund för uppbyggnaden av t ex rättssystem, svensk kultur och att den tas till vara. Historia är viktigt för att se hur vårt samhälle utvecklades från envåldshärskare och feodalherrar till en levande demokrati där alla de grundläggande värderingarna från kristendomen finns med.

Man behöver inte vara kristen för att konstatera att vårt kulturarv är starkt förknippat i kristendomen.

Men om Kd skulle framföra sin värdekonservativa ståndpunkt, skulle de idag bli anklagade för att vara nationalister. Och detta är en total omöjlighet i det nuvarande samhällsklimatet.

De senaste tio åren har det förnekats att vi överhuvud taget har en historia. I alla fall inte en svensk historia. Maud Olofsson har ju yttrat något i stil med att "Sverige byggdes helt av invandrare". Medan andra nöjer sig med att svenskar har funnits i ungefär 100 år.

En som dock framhåller vikten av att hålla fast vid vårt kulturarv och den kristna värdegrunden är istället Jan Björklund. Men kritiken har varit massiv från vänsterhåll. De ser ju helst att vår gemensamma historia utplånas i gammal god kommunistisk anda för att ersätta det med "när mångkulturen föddes i Sverige".

Att utplåna dett lands historia är typiskt för fascismen och kommunismen. Genom att beröva människorna från sitt kulturarv kan man lugnt ersätta det med något annat. Och om någon misstycker och protesterar blir man oskadliggjord genom sjukdomsförklaring och/eller placerad på arbetsläger.

I Sverige har vi kommit så långt att vi sjukförklarar kritiker av det som pågår i förintandet av vår egen kultur.

Att vilja bevara den svenska kulturen anses vara nationalism, ett epitet som syftar till att oskadliggöra och marginalisera dessa strömningar. De hör nämligen inte hemma i ett mångkulturellt samhälle.
Bara det av vi numera inte ens kallas för svenskar utan för "majoritetsbefolkningen" säger med all önskad tydlighet vad det hela handlar om.
En långsam utmanövrering av den svenska själen och det svenska uttryckssättet.

I den nya konstsitutionen, den som svenska folket inte ens visste att den skulle drivas igenom, är det yttersta steget bort från den svenska självständigheten.
Man behöver inte ens vara svensk medborgare för att ingå i såväl riksdag som regering. Utländska medborgare kan i fortsättningen ta plats i samhällets samtliga nivåer.

Att tycka att detta är både extremt och rent ut sagt ett avlivande av den svenska egenmakten, är att vara nationalist.

Och så får man värdegrunden kastad i ansiktet: "Så du tror inte på alla människors lika värde?"

Kvotering, positiv särbehandling och specialinstitutioner för att dessa följs är ju ett sätt att visa att alla faktiskt inte är lika mycket värda.
Om en invandrare och en svensk söker samma jobb anställer man invandraren för att få en jämn etnisk fördelning. Då är ju faktiskt svensken mindre värd i sin egenskap av att vara svensk.

Värdegrunden är i själva verket ett sätt att kasta i ansiktet på meningsmotståndare att han är rasist, sexist, odemokratisk och en skam. Och som sådan är man också mindre värd än de som besitter den oändliga godheten och också sanningen.

Och värdegrunden är det definitva redskapet för att hålla oss på mattan.