Skolan är sosseriets verkliga högborg
Den svenska skolan är lika extrem som vårt land i övrigt. Läraren har avauktoriserats så till den grad att eleverna styr lektionerna. Han/hon har inga befogenheter att ingripa i regelrätta slagsmål elever emellan, eller om han/hon blir attackerad själv (vilket allt oftare sker).
Elever sitter och pratar i mobiltelefoner när de inte pratar med varandra. Om läraren skulle försöka ta mobiltelefonen kan han/hon bli åtalad för misshandel. Eller om han berör eleven på "ett otillbörligt sätt", dvs då är han pedofil.
Kvinnliga lärare har det extra besvärligt. De små muslimska pojkarna vägrar ta order från en kvinna, det har man noga trimmats till.
Hon får höra okvädningsord, särskilt könsord, får saker kastade på sig och förudmjukas å det grövsta om hon står upp för sig själv.
De svenska tjejerna drabbas ännu värre. Förutom könsorden blir de tafsade på, knuffade och slagna.
Killarna bryr sig inte. De lägger mycket lite tid på skolan. Det är nämligen inte manligt nog att lägga manken till i skolan.
Riktig karl är man bara om man tar sig ett skjut på någon av skolans förstörda toaletter.
Varje vecka, ibland flera ggr i veckan, anläggs bränder i skolan. Mycket sällan ertappas någon eller några. Men det spelar ingen roll, om man får tag i mordbrännaren så händer inget mer än att han får ett förstående litet samtal hos skolkuratorn (om det finns någon).
Kommunen får stå för fiolerna.
Den svenska skolan är världens dyraste, har högst lärartäthet och flest speciallärare.
Det finns oerhört många verksamheter som skolan är inblandad i, antalet personer som sysselsätts med allehanda special-, jämställdhets-, kvalitets-, planerings-, elevstöds-, etc, uppgifter är otaliga och blir i mångkulturens paradis allt fler. De förökas genom delning.
Men den svenska skolan står sig dåligt jämfört med jämbördiga länder. Bland de sämsta i klassen är vi i naturvetenskap och matematik. Men allra sämst är vi i ordning, disciplin och skolmiljö.
Det är helt enkelt väldigt svårt att åtnjuta kunskapsinhämtning i skolan. Mer resurser har lagts på skolans sociala roll än något annat.
Skolan är helt enkelt sosseriets fostringsanstalt. Med allt vad det innebär.
Här ska ungarna fostras i sann socialistisk anda, med de "rätta" värderingarna.
Och visst har man lyckats!
Eftersom eleverna sedan 1970-talet har presterat allt sämre har ribban sänkts mer och mer för betyget godkänd.
Det var 40-talisterna som instiftade "den nya skolan" i slutet av 1960-talet. Jämlikhet och klassmedvetenhet var det som skulle dominera skolan.
Medlen till att uppnå målen var t ex att skjuta upp betygsdebuten till 8:e klass, vilket gör Sverige unikt i världen. Betygshetsen skulle motarbetas, eleverna skulle känna att alla var lika oavsett vad man presterade.
Det var inte viktigt att prestera bra kunskapsmässigt, det viktiga var att eleverna skulle bli bli "jämlika", ingen är ju bättre än någon annan, trumfades in.
I 70-talets början tog man t o m bort hemläxan, det ansågs vara för hetsande och dessutom ojämlikt eftersom en del hade bättre studiemiljö än andra.
Det var också vid denna tid som prestationerna i skolan började sjunka. Det är ju så solklart för alla sunda människor; Prestationer ökar kumulativt med kraven på individen. Men för sosseriet finns inga sådana samband.
Om alla är lika behöver vi ju inte hetsa de stackars barnen med något så hemskt som krav på prestation.
Kunskapsinhämtning kräver ansträngning och är inte gratis. Men just detta har trummats in: Kunskap får man genom att någon pratar och curlar en utan krav.
Eleverna i dagens skola är så "pratade med och curlade" att man ger upp för minsta möjliga mottstånd. Måste man anstränga sig slänger man datorn och tar upp mobilen.
Lärare jag känner blir alltmer förtvivlade. En uttryckte sig så här:
"Vad socialdemokraterna har gjort med den svenska skolan är brottsligt".
Samtidigt mår unga människor allt sämre. 80-talisterna är överrepresenterade på psykakuten. Kriserna kommer i regel när vuxenlivet börjar. När man blir varse att livet faktiskt inte är kravlöst och att man måste prestera och anstränga sig för att komma någon vart.
Rekordmånga 80-talister är redan förtidspensionerade, går på socialbidrag eller lever på föräldrarna.
Tjejer mår överlag mycket sämre än killar. Det börjar också redan under skoltiden, där skolan för många representerar helvetet på jorden.
Jan Björklund ska ha all heder för att han nu vill förändra skolan till sin verkliga roll: att förmedla kunskap. Det är inte en dag för tidigt.
Men 70-, 80- och -90-talisterna är för evigt förlorade.
Elever sitter och pratar i mobiltelefoner när de inte pratar med varandra. Om läraren skulle försöka ta mobiltelefonen kan han/hon bli åtalad för misshandel. Eller om han berör eleven på "ett otillbörligt sätt", dvs då är han pedofil.
Kvinnliga lärare har det extra besvärligt. De små muslimska pojkarna vägrar ta order från en kvinna, det har man noga trimmats till.
Hon får höra okvädningsord, särskilt könsord, får saker kastade på sig och förudmjukas å det grövsta om hon står upp för sig själv.
De svenska tjejerna drabbas ännu värre. Förutom könsorden blir de tafsade på, knuffade och slagna.
Killarna bryr sig inte. De lägger mycket lite tid på skolan. Det är nämligen inte manligt nog att lägga manken till i skolan.
Riktig karl är man bara om man tar sig ett skjut på någon av skolans förstörda toaletter.
Varje vecka, ibland flera ggr i veckan, anläggs bränder i skolan. Mycket sällan ertappas någon eller några. Men det spelar ingen roll, om man får tag i mordbrännaren så händer inget mer än att han får ett förstående litet samtal hos skolkuratorn (om det finns någon).
Kommunen får stå för fiolerna.
Den svenska skolan är världens dyraste, har högst lärartäthet och flest speciallärare.
Det finns oerhört många verksamheter som skolan är inblandad i, antalet personer som sysselsätts med allehanda special-, jämställdhets-, kvalitets-, planerings-, elevstöds-, etc, uppgifter är otaliga och blir i mångkulturens paradis allt fler. De förökas genom delning.
Men den svenska skolan står sig dåligt jämfört med jämbördiga länder. Bland de sämsta i klassen är vi i naturvetenskap och matematik. Men allra sämst är vi i ordning, disciplin och skolmiljö.
Det är helt enkelt väldigt svårt att åtnjuta kunskapsinhämtning i skolan. Mer resurser har lagts på skolans sociala roll än något annat.
Skolan är helt enkelt sosseriets fostringsanstalt. Med allt vad det innebär.
Här ska ungarna fostras i sann socialistisk anda, med de "rätta" värderingarna.
Och visst har man lyckats!
Eftersom eleverna sedan 1970-talet har presterat allt sämre har ribban sänkts mer och mer för betyget godkänd.
Det var 40-talisterna som instiftade "den nya skolan" i slutet av 1960-talet. Jämlikhet och klassmedvetenhet var det som skulle dominera skolan.
Medlen till att uppnå målen var t ex att skjuta upp betygsdebuten till 8:e klass, vilket gör Sverige unikt i världen. Betygshetsen skulle motarbetas, eleverna skulle känna att alla var lika oavsett vad man presterade.
Det var inte viktigt att prestera bra kunskapsmässigt, det viktiga var att eleverna skulle bli bli "jämlika", ingen är ju bättre än någon annan, trumfades in.
I 70-talets början tog man t o m bort hemläxan, det ansågs vara för hetsande och dessutom ojämlikt eftersom en del hade bättre studiemiljö än andra.
Det var också vid denna tid som prestationerna i skolan började sjunka. Det är ju så solklart för alla sunda människor; Prestationer ökar kumulativt med kraven på individen. Men för sosseriet finns inga sådana samband.
Om alla är lika behöver vi ju inte hetsa de stackars barnen med något så hemskt som krav på prestation.
Kunskapsinhämtning kräver ansträngning och är inte gratis. Men just detta har trummats in: Kunskap får man genom att någon pratar och curlar en utan krav.
Eleverna i dagens skola är så "pratade med och curlade" att man ger upp för minsta möjliga mottstånd. Måste man anstränga sig slänger man datorn och tar upp mobilen.
Lärare jag känner blir alltmer förtvivlade. En uttryckte sig så här:
"Vad socialdemokraterna har gjort med den svenska skolan är brottsligt".
Samtidigt mår unga människor allt sämre. 80-talisterna är överrepresenterade på psykakuten. Kriserna kommer i regel när vuxenlivet börjar. När man blir varse att livet faktiskt inte är kravlöst och att man måste prestera och anstränga sig för att komma någon vart.
Rekordmånga 80-talister är redan förtidspensionerade, går på socialbidrag eller lever på föräldrarna.
Tjejer mår överlag mycket sämre än killar. Det börjar också redan under skoltiden, där skolan för många representerar helvetet på jorden.
Jan Björklund ska ha all heder för att han nu vill förändra skolan till sin verkliga roll: att förmedla kunskap. Det är inte en dag för tidigt.
Men 70-, 80- och -90-talisterna är för evigt förlorade.
Kommentarer