Bostäder och integration
Bostadspolitik är en gammal gren på det ännu äldre socialistiska trädet. Politiker har i femtio år bestämt hur och var man bygger bostäder, även sammansättningen av dessa. Tidigare har mer frisinnade och konservativa politiker protesterat mot detta, genom att helt enkelt påpeka att människor måste få bestämma själva på vilket sätt de vill bo.
Men nu har perspektivet förändrats. De nya moderaterna, liberalerna och de konservativa har helt anammat den socialistiska bostadsideologin.
Förklaringen finns bl a i det mångkulturella utanförskapet. Eftersom dessa människor väljer att bo tillsammans i nergrodda förorter som svenskarna har övergivit, känner sig makteliten nu tvingad att tvinga fram en bostadsintegration.
Sverige har alltid varit intresserat av att spela för gallerierna, om man kan visa fram bostadsområden där alla sorters människor bor så har man "lyckats".
Därför byggs nu blandade bostadsområden på politikernas kommando. Villor, bostadsrätter och hyresrätter; allt ska existera i samma område i, som man tror, lycklig harmoni.
Vad politiker tvingar fram blir sällan positivt. Utvecklingen måste få gå i sin egen takt. Det är därför det är så fel med positiv särbehandling och kvotering, det blir en ovanifrån styrd förändring som i praktiken kan slå väldigt fel. Vi har sett det på t ex uttagningen till högre utbildningar, där underrepresenterade grupper går före de som är överrepresenterade även om dessa har bättre betyg och kompetens.
Uppsala universitet har blivit släpat till domstol och förlorat flera processer som handlar om köns- och etnodiskriminering. Och det är kvinnor och svenskar som har blivit förfördelade i högre grad.
Så varför skulle det vara annorlunda i fråga om påtvingad bostadsintegrering? Bloggaren bor själv i ett sådant "idealområde" i en bostadsrättsförening inklämd mellan två hyresområden. Dessutom har Uppsala kommun mage att även köpa till sig av våra bostadsrätter (för skattepengar) till socialfall och multikulti.
Effekten blir att vårt bostadsrättsområde har blivit som vilken förort som helst. Varför ska man då skuldsätta sig för livet för att få en egen lägenhet där man tror att man kan påverka och ha kontroll över sitt boende?
Bloggaren flyttar nu till ett "säkrare" område, men också där har man byggt in hyreshus med skyhöga hyror (området är nästan nybyggt), så där har bara araber och somalier råd att bo (= socialen betalar).
Detta är alltså så integrationen ska gå till enligt politikerna. Som vanligt är det den svenska jämlikheten som tas som alibi för dessa vansinnigheter. För var finns rättvisan och valfriheten i ett sådant system?
Men som vanligt är det de man offrar i jämlikhetens namn. Allt för att papperstigrarna ska få liv.
Man kan ju undra hur det juridiskt är möjligt för politiker att köpa in sig i bostadsrätts- och villaområden för att där låta samhällets slödder breda ut sig.
Men det är ju politiker som stiftar lagarna, så förmodligen är rättssytemet lika köpt som allting annat.
Ingenting är för dyrt eller för heligt för att inte kunna köpas för skattepengar.
Men nu har perspektivet förändrats. De nya moderaterna, liberalerna och de konservativa har helt anammat den socialistiska bostadsideologin.
Förklaringen finns bl a i det mångkulturella utanförskapet. Eftersom dessa människor väljer att bo tillsammans i nergrodda förorter som svenskarna har övergivit, känner sig makteliten nu tvingad att tvinga fram en bostadsintegration.
Sverige har alltid varit intresserat av att spela för gallerierna, om man kan visa fram bostadsområden där alla sorters människor bor så har man "lyckats".
Därför byggs nu blandade bostadsområden på politikernas kommando. Villor, bostadsrätter och hyresrätter; allt ska existera i samma område i, som man tror, lycklig harmoni.
Vad politiker tvingar fram blir sällan positivt. Utvecklingen måste få gå i sin egen takt. Det är därför det är så fel med positiv särbehandling och kvotering, det blir en ovanifrån styrd förändring som i praktiken kan slå väldigt fel. Vi har sett det på t ex uttagningen till högre utbildningar, där underrepresenterade grupper går före de som är överrepresenterade även om dessa har bättre betyg och kompetens.
Uppsala universitet har blivit släpat till domstol och förlorat flera processer som handlar om köns- och etnodiskriminering. Och det är kvinnor och svenskar som har blivit förfördelade i högre grad.
Så varför skulle det vara annorlunda i fråga om påtvingad bostadsintegrering? Bloggaren bor själv i ett sådant "idealområde" i en bostadsrättsförening inklämd mellan två hyresområden. Dessutom har Uppsala kommun mage att även köpa till sig av våra bostadsrätter (för skattepengar) till socialfall och multikulti.
Effekten blir att vårt bostadsrättsområde har blivit som vilken förort som helst. Varför ska man då skuldsätta sig för livet för att få en egen lägenhet där man tror att man kan påverka och ha kontroll över sitt boende?
Bloggaren flyttar nu till ett "säkrare" område, men också där har man byggt in hyreshus med skyhöga hyror (området är nästan nybyggt), så där har bara araber och somalier råd att bo (= socialen betalar).
Detta är alltså så integrationen ska gå till enligt politikerna. Som vanligt är det den svenska jämlikheten som tas som alibi för dessa vansinnigheter. För var finns rättvisan och valfriheten i ett sådant system?
Men som vanligt är det de man offrar i jämlikhetens namn. Allt för att papperstigrarna ska få liv.
Man kan ju undra hur det juridiskt är möjligt för politiker att köpa in sig i bostadsrätts- och villaområden för att där låta samhällets slödder breda ut sig.
Men det är ju politiker som stiftar lagarna, så förmodligen är rättssytemet lika köpt som allting annat.
Ingenting är för dyrt eller för heligt för att inte kunna köpas för skattepengar.
Kommentarer