Fördom eller verklighet

Dagligen möts vi av en eller annan biverkan av den underbara mångkulturen. Sådant som makteliten inte riktigt räknat med.
T ex hur fungerar en muslimsk kvinna i sjukvården? Tanken slog bloggaren vid ett besök på Akademiska sjukhuset idag. En arabisk kvinna, uppenbarligen operationssköterska eller kanske läkare, kom insvept helt i grönt, från topp tll tå. Runt huvudet hade hon en specialgjord grön mössa som täckte såväl hår som hals.
"Det måste vara svårt att röra sig fritt och smidigt i det där", tänkte bloggaren.

Hur fungerar sjukvården med mångkulturen egentligen? Kan en muslimsk man bli undersökt av en kvinnlig läkare/sköterska? Kan en muslimsk kvinna klä av sig inför en manlig dito? Och vad händer vid inläggning?

Invandrare är väldigt drabbade av ohälsa, åtminstone om man får tro statistiken. Och det är ju den enda man kan hänvisa till idag när man diskuterar den skållheta mångkulturen med andra på forum och i debatter.

För utan statistik heter det ju 'fördomar'.

Många är de som varje dag råkar trampa muslimer och deras kramare på tårna.
Om jag får mina nyplanterade tagetes uppdragna med rötterna av en grupp invandrarbarn, kan jag då berätta det utan att bli kallad för 'främlingsfientlig med fördomar'?

Är det mer verkligt om jag bara säger 'barn' om vandalerna? Och om jag berättar att "så här är det varje år" med hänvisning till invandrarbarn, har jag då extra mycket fördomar bara för att jag inte kan visa någon Brå-statistik på detta?

Är verkligheten bara verklig om den hamnar i statistiken? Existerar inte den verklighet som jag lever i varje dag?

En journalist (ska inte nämna honom vid namn) hade så mycket 'fördomar' om verkligheten att han publicerade dem som fakta - i rena, snygga siffror - på DN:s debattsida. Han hade gjort en grundlig research för att ingen skulle dräpa till honom med den vanliga fördom- och rasistsläggan.

Jodå, nog fick det konsekvenser alltid - för honom. Totalt utfryst blev han, en av makteliten dömd mörkerman som hade uppgifter om verkligheten som inte får sägas.

Så när ska vi få säga vad vi tycker och undrar om den verklighet som omger oss?

Bloggaren har själv fått ett varningens ord från en välmenande vän som tror att mina framtida jobbambitioner kan stoppas om man först läser denna blogg.

Och DET är däremot verkligt. Att man kan bli dömd till utanförskap av ett samhälle som inte längre bryr sig i vad som är rätt och fel, sanning eller lögn och fakta konstra fördomar.

Allt måste passa en i förväg uppgjord mall som makteliten har konstruerat. Den mallen har inget med verkligheten att göra, visar bara maktelitens politiskt godkända bild av den.

Så man kan ju fråga sig vilket som är värst: Fördomar eller politiskt konstuerade verklighetsmallar?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK