Frihet eller ofrihet
Det är nu dags för skolavslutningarna. Och som vanligt rådbråkar rektorerna hjärnorna til sprängningsgränsen för att avslutningarna ska vara så religionsbefriade, anti-rasistiska och jämlika som det bara går utan att totalt förbjuda skolavslutningen totalt. Det bästa kanske vore om ungarna blev förbjudna att gå till skolan den där skållheta dagen.
För det första har vi ju religionsfrihet i det här landet, vilket är oerhört viktigt. Men i det extrema Sverige har man missuppfattat detta till att definiera det som frihet från religion. Vi får tro på socialismen, Mona Sahlin och Ingvar Kamprad, men där är det stopp. Gud får inte plats i Sverige, detta opium för folket som är så kränkande för kreti och pleti, måste bort, rensas ut och förgasas. Då först får vi religionsfrihet.
Så att fira skolavslutningen i kyrkan blir mer och mer ovanligt.
Nu har man på vissa håll fått den briljanta idéen, typiskt svensk, att vi firar avslutningen i kyrkan men utan präst.
Ingen "Den blomstertid nu kommer", ingen "Fader Vår" och - hemska tanke - Trosbekännelse.
Rektorerna är så skitnödigt skraja för att utsättas för "kränkta" föräldrar, vilka brukar bestå av 1-2 per skola, att den överväldigande majoriteten för avslutning i kyrkan med präst och allt får ge vika och bege sig till gymnastiksalen istället.
En präst har ilsknat till och vägrar ställa upp med kyrka och allt om den bara ska användas som samlingssal. Kyrkan är den kristna församlingens heliga rum och om den inte står upp ens för det, vad ska den då finnas för?
Bloggaren kan inte annat än hålla med. Oavsett vad man tror på så kan man ju inte förvägra andra att tro något annat och behålla sina symboler och traditioner för detta.
Att fira skolavslutningen i skolan är en gammal tradition, en del av vår kultur. Bloggaren själv firade sina skolavslutningar i kyrkan utan knorr från något håll. Och ingen kände sig tvingad att börja tro på Gud bara för att prästen nämnde Gud några gånger.
Men med mångkulturens ankomst har det plötsligt så väldigt viktigt att inte kränka någon från en annan kultur.
Det man gör är ju att kränka majoritetens kultur!!
Överhuvud taget måste det ju vara frivilligt att gå på skolavslutningar, de ingår knappast i schemat. Låt ungarna göra som de vill den där dagen. De som inte kommer på avslutningen i kyrkan kan ju få betyget efteråt i klassrummet, ingen blir glömd eller kränkt.
Den uppiskade stämningen i denna fråga beror bl a på den högröstade organisationen Humanisterna. De är de främsta förespråkarna för friheten från religion, de inser inte att de faktiskt kränker en stor del av folket som faktiskt är troende och borde ha rätt att vara det.
Men om Sverige ska vara en demokrati mer än bara till namnet, så borde väl ändå majoriteten få bestämma i en sådan liten skitfråga som var man ska hålla skolavslutningen.
Sedan bränner det till igen när elever på gymnasiet vill sjunga "Du gamla du fria". Hua, så kränkande. Inför genast frihet från nationalitet!
För det första har vi ju religionsfrihet i det här landet, vilket är oerhört viktigt. Men i det extrema Sverige har man missuppfattat detta till att definiera det som frihet från religion. Vi får tro på socialismen, Mona Sahlin och Ingvar Kamprad, men där är det stopp. Gud får inte plats i Sverige, detta opium för folket som är så kränkande för kreti och pleti, måste bort, rensas ut och förgasas. Då först får vi religionsfrihet.
Så att fira skolavslutningen i kyrkan blir mer och mer ovanligt.
Nu har man på vissa håll fått den briljanta idéen, typiskt svensk, att vi firar avslutningen i kyrkan men utan präst.
Ingen "Den blomstertid nu kommer", ingen "Fader Vår" och - hemska tanke - Trosbekännelse.
Rektorerna är så skitnödigt skraja för att utsättas för "kränkta" föräldrar, vilka brukar bestå av 1-2 per skola, att den överväldigande majoriteten för avslutning i kyrkan med präst och allt får ge vika och bege sig till gymnastiksalen istället.
En präst har ilsknat till och vägrar ställa upp med kyrka och allt om den bara ska användas som samlingssal. Kyrkan är den kristna församlingens heliga rum och om den inte står upp ens för det, vad ska den då finnas för?
Bloggaren kan inte annat än hålla med. Oavsett vad man tror på så kan man ju inte förvägra andra att tro något annat och behålla sina symboler och traditioner för detta.
Att fira skolavslutningen i skolan är en gammal tradition, en del av vår kultur. Bloggaren själv firade sina skolavslutningar i kyrkan utan knorr från något håll. Och ingen kände sig tvingad att börja tro på Gud bara för att prästen nämnde Gud några gånger.
Men med mångkulturens ankomst har det plötsligt så väldigt viktigt att inte kränka någon från en annan kultur.
Det man gör är ju att kränka majoritetens kultur!!
Överhuvud taget måste det ju vara frivilligt att gå på skolavslutningar, de ingår knappast i schemat. Låt ungarna göra som de vill den där dagen. De som inte kommer på avslutningen i kyrkan kan ju få betyget efteråt i klassrummet, ingen blir glömd eller kränkt.
Den uppiskade stämningen i denna fråga beror bl a på den högröstade organisationen Humanisterna. De är de främsta förespråkarna för friheten från religion, de inser inte att de faktiskt kränker en stor del av folket som faktiskt är troende och borde ha rätt att vara det.
Men om Sverige ska vara en demokrati mer än bara till namnet, så borde väl ändå majoriteten få bestämma i en sådan liten skitfråga som var man ska hålla skolavslutningen.
Sedan bränner det till igen när elever på gymnasiet vill sjunga "Du gamla du fria". Hua, så kränkande. Inför genast frihet från nationalitet!
Kommentarer