Är mångkulturen verkligen önskvärd?

De senaste decenniernas massinvandring har skapat ett helt nytt Sverige. Ett land med minskad trygghet, minskad samhörighet, minskad tillit, minskat socialt och ekonomiskt kapital. Ett land med ökad brottslighet, ökade klyftor, ökat antal bidragstagare, ökat utanförskap och segregering. De f d rena städerna är nerklottrade, vandaliserade; man bränner skolor, restauranger och framför allt bilar på löpande band.

Politikerna har sin egen förprogrammerade förklaring: Människor i utanförskap blir frustrerade; blir man frustrerad tänder man på. Lite förenklat. Men politiker tar gärna den enkla utvägen när det gäller att hantera obehagliga företeelser i samhället.

Och då kommer man osökt att tänka: Tycker verkligen politikerna att mångkulturen är önsvärd när nu avigsidorna med den är så uppenbara?
Bloggaren tror inte det. Det är i själva verket politikernas enda utväg; att sjunga mångkulturens lov. I stil med den mindre smickrande egenskapen, feghet och flathet, skyggar man för det uppenbara och vänder kappan efter de rådande vindförhållandena. Gilla läget, helt enkelt. Är det åt helvete, så får man acceptera att det är åt helvete och istället vända det till något påklistrat positivt.

Det verkar som samtliga politiker har gått snabbehandlingar i KBT, med listor och affirmationer och hela baletten. Agera som om du tänker positivt och allt är fantastiskt, så blir det det!

Det är just det som får hyckleriets och dubbelmoralens stank att sprida sig till samhällets samtliga nivåer. Och att då bli ifrågasatt resulterar i ett våldsamt försvar, vilket vi nu ser prov på varje dag.
Man är livrädd för t ex Sverigedemokraterna och representanter för de etablerade partierna som har avvikande åsikter när det gäller mångkulturen. De kan ju avslöja det egna hyckleriet om en liten groda råkar poppa ut, som t ex när Reinfeldt yppade en förflugen kommentar om burkaförbud.

Media är lika hårt styrda. Trots yttrandefriheten blir det alltmer uppenbart att det existerar en faktisk censur av icke önskvärda åsikter uttryckt i tal eller skrift. Hyckleriets många ansikten blir allt fulare, allt mer extrema när man känner hotet utifrån i form av stora grupper av befolkningen försöka uttrycka sitt missnöje.

Bloggaren sticker till USA om en vecka. Det ska verkligen bli intressant att se hur man tacklar utvecklingen där. USA har ju alltid varit "smältdegel" för världens olika folkslag, men man får ju inte glömma att det var européerna som byggde USA till vad det blev.
Smältdegel syftar dessutom på att de olika folkslagen och kulturerna smälter ihop, dvs anpassar sig till det rådande systemet. Därför har USA inte varit något mångkulturellt land i svensk mening.

Men med muslimernas intåg i USA har läget förändrats. Dessa människor vill inte låta sig "smältas in", helt enkelt för att dessa väljer utanförskapet om de ges möjlighet. De vill leva i sina enklaver, med sina egna lagar, utan inblandning från det övriga samhället (utom ekonomiskt förstås).

Det är detta som det svenska hycklande etablissemanget säger sig stödja: Att människor självmant ställer sig utanför för att passivt bjudas på livstids försörjning.

Hur länge kan detta hålla innan allt krackelerar? Bloggaren tror att det krävs en svenskflykt från landet innan hyckleriet sätter sig i halsen.
Får bloggaren nys om ett jobb i USA så tvekar hon inte...