"Samhällets fel" har upphöjts till sanning
Nu bränner de frustrerade ungdomarna skolor, restauranger och bilar igen.
Och som vanligt går mediakören igång om "samhällets och skolans ansvar"
Som bloggaren har skrivit i ett tidigare inlägg så, visst kan man vara frustrerad i tonåren, men man väljer faktiskt själv på vilket sätt man uttrycker denna.
Varför väljer man då att tutta eld på andras ägodelar utan hänsyn till hur det drabbar andra och de säkerhetsrisker det framkallar?
För det första: Det är kul och man får respekt.
Det är åtminstone vad de säger själva när de får frågan.
Det är alltså viktigt att bli accepterad av andra. Jaha, det har vi nog alla upplevt i tonåren. Men har vi satt eld på omgivningen för det?
För det andra: Omgivningen - i form av nickande, hummande och förstå-sig-påande kommuntillsatta, desillusionerade "experter" - som misslyckats att skapa en egen karriär, förstärker det negativa beteendet genom att ge odågorna rätt i att de har det så svårt, är utestängda från det svenska samhället och utsatta för rasism.
Media förstärker ytterligare beteendet genom att offerförklara dessa ligister och terrorister, förmodligen för att det är fråga om invandrarungdomar, speciellt då från Mellanöstern.
Och Mellanöstern engagerar media, som helt oförställt tar ställning för araberna mot "de onda sionisterna" understödda av ärkefienden USA.
Återigen är det 40-talisternas kladdiga avtryck som förgiftar hela debatten. Dessa egotrippade kollektivister som har hyllat kommunistregimer och förvandlat Sverige till hela världens socialbyrå, är faktiskt de huvudsakliga ansvariga för utvecklingen i Sverige mot det mångkulturella kaoset.
När de kapade till sig makten på 1970-talet var det slut på arbetskraftsinvandringen som hade varit dominerande innan. Istället tog "den stora godheten" med klart narcissistiska förtecken över.
40-talisterna har sedan dess levt på sin "godhet" och tagit plats i samtliga beslutande församlingar i offentligheten. De är dominerande, högljudda och besatta av makt under förespegling att det arbetar för "det goda samhället".
De har alltid arbetat för den egna framgången och självförverkligandet - så mycket är sant.
De byggde alltså högskattesamhället med världens största offentliga sektor där slöseriet t o m sätter Grekland i skuggan.
De byggde också, med sin vettlösa flyktinginvandring, det mångkulturella samhället som nu håller på att äta upp 40-talisternas skapelse.
Så på sätt och vis är det faktiskt samhällets fel att arabungarna bränner ner Sverige, men inte på det sätt som politiker och media vill få det till.
De verkliga orsaker till att man väljer vandalisering istället för mer konstruktiva aktioner, står att finna i den centrala teorin om mänskligt beteende: Arv och miljö.
Arvet är både genetiskt, socialt och kulturellt. Empati är en egenskap som utvecklas under våra ungdomsår för att bli komplett i 20-25-årsåldern.
Anlagen till empatin måste vattnas och stimuleras för att den ska utvecklas. I kulturer, som t ex den muslimska, verkar inte empati vara det huvudsakliga som man överför till sina barn.
Istället är det kamp, revansch och strid som killarna uppmuntras till. Flickorna däremot ska ju bara föda barn (söner) och måste hållas hemma för att inte bli horor.
Det finns dessutom psykopater, de föds med denna personlighetsdefekt och deras hjärnor utvecklas inte i pannloben där anlagen för bl a empati, är belägna.
Det är alltså knappast samhällets fel att folk blir psykopater.
En annan förklaring som kan härledas ur det genetiska, är det faktum att muslimer gärna gifter sig och skaffar barn med nära släktingar, t ex kusiner. Detta ger upphov till degenerering av hjärnans funktioner med avtryck i personligheten.
Det är inte heller det svenska samhällets fel, utan har sitt ursprung i den utomkulturella bakgrunden.
Så myten om det svenska samhällets skuld till berikarnas "frustration", måste avlivas. Bloggaren hoppas verkligen att 40-talisternas pågående urträde ur arbetsmarknaden ska innebära en kursändring.
Och att det inte ska vara för sent.
Och som vanligt går mediakören igång om "samhällets och skolans ansvar"
Som bloggaren har skrivit i ett tidigare inlägg så, visst kan man vara frustrerad i tonåren, men man väljer faktiskt själv på vilket sätt man uttrycker denna.
Varför väljer man då att tutta eld på andras ägodelar utan hänsyn till hur det drabbar andra och de säkerhetsrisker det framkallar?
För det första: Det är kul och man får respekt.
Det är åtminstone vad de säger själva när de får frågan.
Det är alltså viktigt att bli accepterad av andra. Jaha, det har vi nog alla upplevt i tonåren. Men har vi satt eld på omgivningen för det?
För det andra: Omgivningen - i form av nickande, hummande och förstå-sig-påande kommuntillsatta, desillusionerade "experter" - som misslyckats att skapa en egen karriär, förstärker det negativa beteendet genom att ge odågorna rätt i att de har det så svårt, är utestängda från det svenska samhället och utsatta för rasism.
Media förstärker ytterligare beteendet genom att offerförklara dessa ligister och terrorister, förmodligen för att det är fråga om invandrarungdomar, speciellt då från Mellanöstern.
Och Mellanöstern engagerar media, som helt oförställt tar ställning för araberna mot "de onda sionisterna" understödda av ärkefienden USA.
Återigen är det 40-talisternas kladdiga avtryck som förgiftar hela debatten. Dessa egotrippade kollektivister som har hyllat kommunistregimer och förvandlat Sverige till hela världens socialbyrå, är faktiskt de huvudsakliga ansvariga för utvecklingen i Sverige mot det mångkulturella kaoset.
När de kapade till sig makten på 1970-talet var det slut på arbetskraftsinvandringen som hade varit dominerande innan. Istället tog "den stora godheten" med klart narcissistiska förtecken över.
40-talisterna har sedan dess levt på sin "godhet" och tagit plats i samtliga beslutande församlingar i offentligheten. De är dominerande, högljudda och besatta av makt under förespegling att det arbetar för "det goda samhället".
De har alltid arbetat för den egna framgången och självförverkligandet - så mycket är sant.
De byggde alltså högskattesamhället med världens största offentliga sektor där slöseriet t o m sätter Grekland i skuggan.
De byggde också, med sin vettlösa flyktinginvandring, det mångkulturella samhället som nu håller på att äta upp 40-talisternas skapelse.
Så på sätt och vis är det faktiskt samhällets fel att arabungarna bränner ner Sverige, men inte på det sätt som politiker och media vill få det till.
De verkliga orsaker till att man väljer vandalisering istället för mer konstruktiva aktioner, står att finna i den centrala teorin om mänskligt beteende: Arv och miljö.
Arvet är både genetiskt, socialt och kulturellt. Empati är en egenskap som utvecklas under våra ungdomsår för att bli komplett i 20-25-årsåldern.
Anlagen till empatin måste vattnas och stimuleras för att den ska utvecklas. I kulturer, som t ex den muslimska, verkar inte empati vara det huvudsakliga som man överför till sina barn.
Istället är det kamp, revansch och strid som killarna uppmuntras till. Flickorna däremot ska ju bara föda barn (söner) och måste hållas hemma för att inte bli horor.
Det finns dessutom psykopater, de föds med denna personlighetsdefekt och deras hjärnor utvecklas inte i pannloben där anlagen för bl a empati, är belägna.
Det är alltså knappast samhällets fel att folk blir psykopater.
En annan förklaring som kan härledas ur det genetiska, är det faktum att muslimer gärna gifter sig och skaffar barn med nära släktingar, t ex kusiner. Detta ger upphov till degenerering av hjärnans funktioner med avtryck i personligheten.
Det är inte heller det svenska samhällets fel, utan har sitt ursprung i den utomkulturella bakgrunden.
Så myten om det svenska samhällets skuld till berikarnas "frustration", måste avlivas. Bloggaren hoppas verkligen att 40-talisternas pågående urträde ur arbetsmarknaden ska innebära en kursändring.
Och att det inte ska vara för sent.
Kommentarer