Det man inte ser finns inte

Om ett träd faller i skogen men ingen är där för att bevittna det, har det då fallit? Alla svarar säkert ja på den frågan om man inte är helt absorberad av praktisk filosofi i stil med Torbjörn Tännsjö. Han anser t ex att genterapi av ofullständiga (handikappade) människor är positivt om det ökar funktionsnivån. Att människan inte är en maskin är inget argument emot ett sådant ingrepp i arvsmassan. Det är det man ser som är det viktiga.

Bloggaren tänker på detta i samband med de senaste piruetterna i svensk politik och lagstiftning. För att fötterna ska få plats i skorna spelar det ingen roll att skorna går sönder. Värdet utgår bara från det uppenbara i varje situation och för varje person. Att skorna skulle förbli hela på en annan individ är inte viktigt. Det är vad JAG vill göra med dessa skor som betyder något.

När värdet bara bestäms utifrån värdet i varje aktuell situation så skapas ett materialistiskt liv i ett materialistiskt samhälle. Historia blir inte viktigt, inte släktband heller. Och naturligtvis är kultur och inneboende värden och värderingar slit-o-slängvaror. Sverige är världens modernaste land i så måtto att här regerar materialism och funktionalism. Läs mer



I avsaknaden av kulturella och historiska rötter och värdesystem förväntas en ny individ skapas. Detta är målet i en materialistisk livsåskådning. Den ultimata glömskan, att verkligheten ständigt utgår från noll, blir en religion som cirkulerar kring kortsiktiga vinster och ytliga relationer människor emellan. Kvalitet ersätts av kvantitet och kortsiktighet. Allt räknas i pengar och nytta.

Materialism är en vetenskaplig disciplin som har sin hemvist i marxismen. När vi talar om kulturmarxism och värderelativism så talar vi egentligen om en materialistisk livsåskådning, ett utplånande av de gemensamma värdena. Det vi inte ser finns inte.

Den s k Decemberuppgörelsen utgör en pragmatisk lösning med ett enda syfte: Att hålla SD borta från inflytande och makt. Det ser väl bättre ut. På papperet. Men i praktiken har framför allt Alliansen sålt sig själva som en polsk hora, billigast möjliga pris men med sämsta möjliga utdelning. I 7 år ska man inte göra anspråk på egen majoritet utan rösta med vänstern vid vid varje budgetförhandling. Det är kontentan av överenskommelsen. Den statsministerkandidat som fått flest röster ska också bilda regering. Och det är väl ingen helt vågad gissning att Stefan Löfven kommer att skotta hem denna; varje gång. Hur liten än hans "stall" blir så får den bilda regering.

Det hela handlar inte om folkets bästa och Sveriges framtid. Det handlar bara om pengar - och SD. Humanperspektivet är bara ett svårstavat ord utan innehåll. Allt medan man predikar om "Allas lika värde" med samma uttryck som om det handlade om mellandagsrea. Skulle man lägga ner bara en millimeter själ i detta uttjatade begrepp så skulle man förfäras över hur långt borta man själv är från ett sådant konstaterande.

Humanperspektivet är materialismens motsats. Det handlar om att se bakom alla beslut och ställningstaganden, att se människorna som drabbas (eller gynnas) av maktelitens cyniska ingrepp i hur landet styrs.

Dick Erixon, han som i hjärtat rebell, skriver om detta, där han också tar fasta på att SD är de enda som talar om humanperspektivet:

"Jag menar, oberoende av hur öppet eller slutet Sverige man tror SD står för, att resonemang om samhörighetskänsla berör något väsentligt. De rödgröna erbjuder mer bidrag och högre a-kassa. Alliansen vill att fler ska komma i arbete med egen försörjning. För båda blocken tycks politik enbart handla om pengar. När talade dessa partier senast om hur samhörighet och social trygghet ska skapas?"

Det bottnar i en rotlöshet som blir konsekvensen av det renodlade materialistiska samhället. Vad har vi egentligen om allt vi bryr oss i handlar om mellandagsrea och quick fixes? Vad är det man är så rädd för när det handlar om människornas inre värden? Nej, om svenskarna skulle börja ifrågasätta det kalla samhället och hyckleriet i alla utfästelser, så fick hela Riksdagen avgå.

När allt bara handlar om kall ekonomi och maktstrider, så blir det verkligt humanistiska hotfullt. Människors rädsla och uppgivenhet, avstrippade sina medborgerliga rättigheter utan istället och ständigt få FN:s innehållslösa postulat nerstoppade i halsen, tar bort engagemanget.

Nästan alla de som idag kommenterar Decemberuppgörelsen är kritiska. Inte minst Mikael Odenberg (f d försvarsminister, M) och Peter Eriksson (f d partiledare nu EU-parlamentet, MP).  "Detta skulle vara otänkbart i vilket demokratiskt land som helst", säger Eriksson. Det är inte utan att man saknar honom och Maria Wetterstrand i MP med tanke på dagens konstellation.

Fast bara en tredjedel av de intervjuade i SVT:s undersökning anser att uppgörelsen är odemokratisk. 56 procent tycker den var bra. Man vet inte vad de tänker egentligen, frågorna brukar vara ledande och tillrättalagda. Eller också, suck, är läget hopplöst.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många