Ingen dissonans i änglarnas kör


Den musik vi kallar för Blues bygger på en tolvtonsskala och till skillnad mot den tiotonsskala vi är vana vid så innehåller bluesskalan två "blå" toner. De brukar markers som halvtoner men i själva verket så svävar de i en rymd mellan tonerna x och y. En "blå" ton kan vara en fjärdedels, sjättedelston ton osv eller också glider den fram och åter mellan de två heltonerna. Det är enklast att framkalla sådana toner på en gitarr, med fördel el-gitarr, då man böjer upp den aktuella strängen till önskad ton eller effekt.








På en gitarr är det regel snarare än undantag att skapa den här typen av toner. Dissonans är själva idén med spelandet och lyssnandet. Varför berättar jag då det här?

Därför att dessa "blå" svävande toner ger ett större djup i musiken. En speciell atmosfär. De flesta människor tycker om denna atmosfär. Så länge det handlar om musik så fungerar det. Läs mer

Men i den typiska svenska myllan har folket socialiserats så till den grad att man inte längre tål när jämförelser skorrar, dissonans; vare sig det handlar om lön, bil, soffor eller mat. Media mal på om barnfattigdom, ojämlik sjukvård, ojämlik skola, ojämlik ålderdom, ojämlik barnomsorg, ojämlika grannar och fan och hans moster, och på senare tid EU-migranter och hur vi ska krumbukta oss i vår godhet för att tillfredsställa dessa. Och invandrare är förstås alltid i fokus. De är alltid utsatta för ojämlikhet. En rejäl dissonans i änglakören. Bluesen smyger sig på och måste stoppas.

Aktualia tar Cavatus upp en bok från 2005, Välfärdsåren av Göran Hägg. Åren som avses är 1945-1986 då Hägg beskriver Sveriges uppgång och fall. Dagens situation beskrivs som:

"Genom de förändringar som tog sin början i oredan efter Olof Palmes död har Sverige förvandlats till en obetydlig, råvaruproducerande lydstat i Europas utkant, utan fungerande eget försvar och utan egen utrikespolitik, med en levnadsstandard lägre än Italiens, sämre sociala förmåner för dem som verkligen behöver sådana än i övriga Norden, med långsam tillväxt och låg produktivitet, präglad av samma ökande klyftor, politiska vilsenhet och misstro mot överheten som i jämförbara randstater i Syd- och Östeuropa. Ingenting gör i dag Sverige unikt."


Ett system som överutnyttjas, övergivet sysselsättningsmål och ett moraliskt förfall används som förklaringsmodell till det moras av slapphet i de statliga systemen, som präglar dagens Sverige. Välfärdsstaten orkar inte med alla bidragsberoende och förtidspensionärer, det var aldrig meningen att den skulle användas så. De klyftor som finns idag har sin förklaring i att systemen omfattas av allt fler och att dess nivåer trots allt ligger en bit under de lönearbetandes. De svenska lönerna ligger långt under andra länders eftersom lönespridningen har krympt ihop så till den grad (allt annat är ojämlikt) att det inte lönar sig att studera. Lönen man får efter lång utbildning ligger bara brutto 3-4.000 kr över de okvalificerade.

Sedan späder man på dessa överutnyttjade system med en vansinnig invandringsvolym.

DN:s ledarsida 22.10 fanns en blänkare om hur välfärdsstaten urholkas till förmån för öppna hjärtan och taskiga samveten. Det är något så ovanligt som ett stort frågetecken om och hur Sverige förflackades

"Vi kan justera lite i ena eller andra riktningen, men det går inte att komma ifrån denna dissonans utan att antingen strunta i omvärlden och stänga gränserna, eller strunta i välfärden och öppna gränserna."

När det gäller tiggarna så har det blivit ett ojämlikt problem när dessa tar med sig sina barn och dessa inte automatiskt får gå i svensk skola. Gustav Fridolin har inget problem att lova dessa en skolgång på jämlika villkor.

Ledarskribenten (anonym) frågar sig då:


"Hur vill Fridolin arrangera skolgången? Ska barnen placeras i vanliga klasser utifrån sin ålder, trots att de inte kan språket, trots att deras kunskapsnivå sannolikt är mycket lägre än jämnåriga svenska barns? Eller ska 12-åringar sättas i årskurs ett? Tänker sig Fridolin att de östeuropeiska barnen ska gå tillsammans med nyanlända i speciella introduktionsklasser? Ska varje barns förutsättningar utredas innan de får en klass anvisad för att relativt kort därefter ändå behöva lämna Sverige när föräldrarna återvänder hem? Ska det rentav inrättas särskilda tiggarklasser, specialanpassade för elever som plötsligt försvinner?"


Det här kan sägas gälla för alla de invandrarbarn som just nu står och stampar på tröskeln till svenska skolor. Analfabeter från Somalia och Syrien ska sättas i samma klass som studiebegåvade svenska elever (eller adekvat kunniga invandrarbarn) och sedan? Det fungerar bara inte. Inte utan att det blir ojämlikt. Då skorrar det i välfärdsromantiker som Fridolin som aldrig har lärt sig att ta ansvar. Men att höra dissonanser, det kan han. Blues är säkert ingenting för honom. Perfekt tonstatiska synthar appellerar säkert på Fridolin.

Det svenska välståndet stod på sin absoluta topp så tidigt som 1965-1970. När välståndet byttes bort mot välfärd på 70-talet rullade vi snabbt ner från fjälltoppen. Det var skatterna som stoppade utvecklingen och fritid blev en lyx förunnat bara de högavlönade. Ojämlikt så det förslår.

Det fria företagandet drabbades på samma sätt. Innan hade a self-made man bara kavlat upp ärmarna och startat från scratch. Men efter de stora skattehöjningarna som drabbade de små företagen extra hårt, behövdes det rejält kapital för att snurra igång ett företag också. Man brukar beräkna en etableringstid på 3 år och då behövs ingen hjärntrust för att se att en ynklig liten industriarbetare fick stanna vid sin läst. Ojämlikt så det förslår.

Om detta må vi berätta. Du är fast vid din sketna stol tills pensionen eftersom reformer som Las på 70-talet gjorde folk skräckslagna för att byta jobb.

Eftersom välfärdsstaten växer okontrollerat från år till år behövs det allt fler som jobbar, men den totala arbetslösheten är mycket hög. Dessutom importerar vi 100.000 arbetslösa varje år. Och vi har inte längre några okvalificerade dräng- och lagerjobb. Dessa jobb blev för ojämlika och rationaliserades bort till förmån för datorisering.

Den dissonans eller effekten av de "blå" tonerna får inte smutsa ner änglakörens sång. Den sjunger sig ändå upp i himlen genom sina hits: Allt åt alla. och Alla(h)s lika värde..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK