Desperata försök att stoppa SD

Om patienten är sjuk försöker man bota honom, inte döda honom. När nu Sverige lider av en politisk kris måste man kunna lösa den - inte punktera demokratin.

Men det är vad man försöker göra. Om riksdagens samtliga ledamöter inte lyder så är man beredd att ändra reglerna så att de gör det. Och det är Alliansen som håller i piskan. S nöjer sig med att kalla de olydiga för fascister.

Efter det att SD utmanade hela Riksdagen med en ny typ av maktutövning var det många hakor som åkte i golvet. Eftersom SD är beredda att upprepa detta konststycke så vill man nu "förenkla" beslutsprocessen genom att ledamöterna bara får rösta en enda gång på de olika alternativ. Detta skulle då ha hindrat SD från att rösta dels på det egna budgetförslaget och dels på Alliansens förslag.

Detta ingrepp i de demokratiska beslutsprocesserna skulle då snabbutredas för att kunna praktiseras redan i extravalet 22 mars.
Läs mer

Per Molander är generaldirektör vid Inspektionen för socialförsäkringen och "konstitutionsexpert". Han säger att det hela går att genomföra med ett enkelt pennstreck. Han hade framfört sin "lösning" redan förra året:

"Men man borde ha genomfört det här då, och gjort det man i dag kallar praxis till lag. Det hade minskat risken för den regeringskris vi har nu. Det var den här avsaknaden av förbud som SD använde sig av."

SD bröt mot denna praxis eftersom en sådan inte är lag utan bara något man gör av gammal vana. Gamla vanor är väl till för att brytas? Någon gång måste väl gränserna testas i det demokratiska styrelseskicket, eller?

Men de gamla politrukerna i Riksdagen (oavsett ålder) tål inte en sådan utmaning. Demokrati är bara önskvärd när den går i de gamla partiernas spår. I övrigt är det pennstreck som gäller.

Molander är matematiker(!) och anses då som expert i konstitutionsfrågor. Men för att vara "expert" i Sverige krävs ingenting särskilt. Sverige kryllar av "experter" som ingenting kan. Molander chefar dessutom för en myndighet som jobbar med socialförsäkringarna. Snacka om stolpskott. Något litet misslyckat forskarämne som fastnade i statens nät.

Beslutsordningen i Riksdagen sägs inte vara reglerad i grundlagarna. Den ligger i ett tvärfält mellan en ordinarie lag och grundlag. Bloggaren är ingen expert men nog låter detta som att det behövs en betydligt längre utredningstid än bara ett par månader?


Statsvetaren Magnus Isberg varnar i DN för ett sådant ingrepp med samma utgångspunkt som jag själv. Reglerna måste, enligt honom, vara neutrala i förhållande till politiken. "Det vore mycket problematiskt att utforma ett system som egentligen går ut på att stänga ute ett visst parti. SD:s mandat är lika mycket värda som de andras", säger han.

Att ändra i en beslutsprocess genom ren manipulation och därigenom kasta ut barnet med badvattnet, ligger på ett sluttande plan. Vad blir nästa drag för att hindra SD från det inflytande som man rimligtvis borde ha som tredje största parti? Politikens väsentliga målsättning verkar just nu vara att isolera SD. Vad säger man; polsk riksdag? Lika bra att döpa om det till Svensk Riksdag. En sådan samling mediokra skvaltunnor är svårt att hitta.

Anna Kindberg "stockholmare smartare än lantisar" Batra har uppenbarligen inte lämnat detta påstående bakom sig. Hon bryr sig inte i alla de moderater ute i landet som vill se en mindre invandring. Deras kommuner går på knäna och för varje dag står nya bostadssökande flyktingar på tröskeln. Men det hela ska fortgå, enligt Kindberg Batra, som gjorde en slät figur i intervjun.

Annat var det 2007. PJ Anders Linder skriver på Axess om hur de vettiga förslagen då försvann spårlöst när SD gjorde entré i Riksdagen och M gjorde sin överenskommelse med MP. Förmodligen var detta nästan ett enmansjobb av Fredrik Reinfeldt som dominerade riksdagsgruppen på det sätt som Ann Marie Pålsson skriver om i Knapptryckarkompaniet (2011).

M:s invandringspolitik 2007 innehöll allt från avskaffandet av EBO (att flyktingar kan flytta vart man vill) till språktest och villkorat medborgarskap. Det underströks hur viktigt det var att de som fått avslag på asylansökan också skulle lämna landet och att asylinvandringen måste bli en europeisk angelägenhet, inte en svensk. Det var inte rimligt att Sverige tog emot fler irakier t ex än USA.

I valet 2014 lämnade så 29 procent moderaterna och valde att lägga sin röst på SD. Invandringspolitiken av den viktigaste orsaken men också att man inte längre tyckte att M är ett högerliberalt parti. De Nya Moderaterna är helt enkelt för mycket Nya och för lite Moderater.

Att nu M och resten av Alliansen vill se den nuvarande beslutsordningen i riksdagen skrotad, beror helt enkelt på att man vet att man kommer att förlora allt fler väljare - till SD. Dessutom att det är deras eget fel.

Så det är bara att se verkligheten i eftertankens kranka blekhet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många