Förakt för svaghet - och styrka
När nu fascismen är det hetaste ämnet på agendan så hänvisar man bl a till fascisternas förakt för svaghet. Jag tycker inte det är en speciell egenskap för just fascismen. Föraktet för svaghet finns faktiskt i oss alla. Vi gillar inte "gnällspikar" och "attention seekers". De fyller oss med ett lika oönskat som oundvikligt förakt. Det beror på att vi associerar dessa beteenden till en lägre grad av självständighet och en högre grad av klängighet. Vi förväntar oss att en vuxen person inte beter sig som ett barn.
Förakt brukar definieras som en baksida till rädsla. Det vi inte kan kontrollera kan vi inte acceptera . Föraktet för svaghet blir en ganska komplicerad process ur den aspekten. Rädslan består i att vi har en skräck för att inte kunna ta hand om oss själva p g a sjukdom och ålderdom. I förlängningen är det alltid en fråga om rädslan för döden.
Men så har vissa människor, långt ifrån alla, ett förakt för styrka där det motsatta råder. Rädslan bakom detta förakt är att man inte kan kontrollera sitt objekts kapacitet. Det blir istället ett hot, en föreställning om opålitlighet och oförutsägbart.
Jag har stött på ganska många sådana här människor. De väcker väldigt obehagliga känslor i mig. De blir svåra att förhålla sig till, de skapar rädsla hos mig eftersom jag känner att de är opålitliga och farliga. När jag jobbade på rättspsyk träffade jag på ganska många av dessa. Läs mer
När det gäller just djurplågeri så har det sin bakgrund i rädslan för styrka. Katter och hästar må vara väldigt olika på de flesta sätt men gemensamt har de sin överlägsenhet. Alla som har eller har haft en katt vet att du inte kan bestämma över den och få den att göra något den inte vill. Tvärtom, tittar de på en som om man vore en idiot. Katten har "själsliga" egenskaper som är överlägsna dina egna. Den är intuitiv och extremt känslig för stämningar. Det går inte att lura en katt. Den är suverän, då i betydelsen jagstark och observerar allt runtomkring med en självklarhet som vi människor inte kan mäta oss med. Den förefaller vara road av oss.
Katten kan då väcka förakt och ilska hos de människor jag beskrev ovan. De blir provocerade och kan i värsta fall skada och t o m döda katten för att bevisa att man är starkare. Detta är vanligare än man tror.
En 16-årig kille i Högsbo, Göteborgsområdet, plågade och dödade nio katter innan han greps. Det typiska tillvägagångssättet var att skära upp eller hänga katterna. Ett klassiskt beteende. Han fick sedemera rättspsykiatrisk vård på obestämd tid. Och detta är bara ett exempel av många.
Hästen är också ett fascinerande djur. Här handlar det främst om fysisk styrka. Hästkrafter är ett faktiskt mått på power. Vi (jag t ex) har en stor respekt för hästen. Den är oberäknelig, kan bli arg för småsaker (enligt dig) men är dig trogen intill döden om du fångar dess kärlek.
Som ryttare måste man alltid ta kommandot över hästen. Får hästen kommandot kan den bli farlig. Samtidigt är det typiskt för oss människor att vilja betvinga hästen, det ultimata kraftpaketet. Trav är en övergångsform mellan skritt och galopp och syftar knappast till att användas under en längre stund. Men detta har människan tvingat den till. Spela på Travet är ett begrepp. Ingen funderar någonsin på att det är en form av djurplågeri, men det är det.
Hästens styrka, smidighet och snabbhet utmanar oss. Men för vissa blir utmaningen för stor och slår över i våld. Det är ganska vanligt att man skändar hästar genom att skära dem i genitalierna. Det är den ultimata hämnden. Ston drabbas nästan uteslutande vilket leder in i ytterligare en dimension.
Runtom i landsbygden i Skaraborgs län, härjade en hästplågare för några år sedan. Det var både kvigor och ston som blev utsatta för dessa fruktansvärda dåd. Vad jag minns greps aldrig gärningsmannen. Men området är intressant eftersom den 16-årige kattplågaren opererade i samma område. Som sagt, katt och häst väcker något riktigt mörkt hos vissa individer.
Fascister genom historien, t ex Napoleon, Mussolini, Hitler och Sovjets högsta höns, gillade och hade hundar. Ju farligare och ju mer skräckinjagande, desto bättre. Bloggarens helt ovetenskapliga studie pekar på att hundägare är lyckliga när de får bestämma och få någon att lyda deras order. Och det finns faktiskt studier som bekräftar den bilden.
En studie gjord vid University of Melbourne har visat att de som har hund scorar högt i det som kallas Social Dominance Orientation (SDO). Åtminstone högre än de som har katt. Att vara Social Dominant är att vara skeptisk till jämställdhet, jämlikhet och "allas lika värde" (tillägg av mig). Man får förmoda att det handlar om de i den övre delen av skalan.
Jag känner vissa som är öppna med att de gillar att hunden är så där "hundlik", beroende och tiggande och som följer dem tätt i stegen. En schäfer, rottweiler eller dobberman är livsfarlig och kan slita en människa i stycken. Men hundägaren lyckas genom dressyr få den att äta ur handen. Måste kännas som en seger. Om man är lite fascistoid då.
Så om jag ska knyta ihop det här så ska jag lägga in en brasklapp om att Sverige är ett land fullt av hundmänniskor. De tiggande zigenarna får vårt SDO att stiga liksom snyftande asylsökande. Att "ta hand om" är faktiskt ett dominant beteende och ger oss också en positiv förstärkning för hur goda vi är. Fast i förlängningen får beteendet en fascistoid prägel, det är oundvikligt.
Detta kan verka förvånande på sådana som låtsashistorikern Henrik Arnstad (blev för övrigt skinnflådd i dagens Nordegren & Epstein), men de fascister han ser i varenda buske på högra sidan av vägen är bara en hallucination. Istället hittar han dem livs levande i den vänstra vegetationen.
Kommentarer