Internationell solidaritet

Denna term är som ett urtuggat tuggummi: smaklöst och segt.

Vänstern håller den internationella solidaritetn högst på dagorningen. Nationell solidaritet är det däremot aldrig tal om. Vi har 22.000 hemlösa, en halv miljon förtidspensionärer varav många lever på svältgränsen och en galopperande psykisk ohälsa hos våra ungdomar
Var finns solidariteten för dem?

Annars vet ju den internationella solidariten inga gränser. Bara det att vi i Sverige kör i princip med öppna gränser (har du inte PUT är du papperslös och ska ändå åtnjuta välfärden, enligt förslag). Vi öser pengar över diktaturer som använder pengarna till att köpa vapen. SIDA badar i pengar och försnillar dem när de får chansen (vilket verkar vara för jämnan). Röda Korset med miljonavlönade Bengt Westerberg i fronten, bedriver också högst tvivelaktig verksamhet med slagsida åt vänster.

I den internationella solidariteten ingår även att vänstern (v) har tagit emot pengar från kommunistiska diktaturer som gamla Sovjet och DDR. De diplomatiska förbindelserna med bl a Kuba och Fidel Castro som sossarna sysslade med när de hade regeringsmakten blev välkända liksom Palmes och Sten Andersson puss- och kramkalas med terrorstämplade PLO.
Mona Sahlin försöker fortsätta denna anda men blir antagligen ignorerad för att hon är kvinna. Hon kände sig extra soidarisk vid besöket i Israel när en palestinsk bomb detonerade nästan framför hennes fötter.

Marita Ulvskog tog till brösttoner när lilla kommunen Bromölla skulle ta emot sina första flyktingar och ville veta kostnaden: "Ingen prislapp finns på solidaritet", dundrade hon när hon drog de s-märkta politikerna både i örat och näsan.

Nej, men Marita Ulvskog är ett gammalt vänsterspöke, uppvuxen i 68-generationens stöveltramp. Att allting annat har en prislapp bekymrar henne inte. Att skattepengarna inte ens räcker till basbehoven i samhället spelar ingen roll. Huvudsaken att flyktingarna får kosta.

Riktig internationell solidaritet är väl att hjälpa människor på plats. Att hjälpa människor till självhjälp genom utbildning, såväl praktisk som teoretisk, gör ju att människor lär sig att klara av livet själva. Människor vill vanligtvis klara av saker själva och behöver bara en puff i rätt riktning.
Vi i Väst har ju kunskaperna och tekniken. Varför använder vi oss inte av den i vår hjälp till tredje världen? Det skulle väl verkligen vara solidaritet det.

Att istället ta emot 100.000 arbetsföra människor från underutvecklade länder hjälper ju inte. Det bara undergräver de outvecklade länder ännu mer.

Så i själva verket är vår enorma flyktinginvandring det mest osolidariska vi kan syssla med
Plus att det är fruktansvärt osolidariskt med den egna befolkningens olycksbarn.

Sverige har förvandlats till "Landet som Sverige glömde". Med undantag då för våra flyktingar. Det verkar som Sverige ser detta som prioritet nr 1.
Detta kommer också att urholka vårt välstånd på ett sätt som vi redan ser exempel på: hög arbetslöshet, dåligt företagsklimat, där Försäkringskassan ses som "välfärdens hjärta" (pust!) och som dignar under en fruktansvärd arbetsbörda (väntetid på sjukpenning: flera månader; väntan på bostadsbidrag: 6-8 månader etc). Det går inte att bygga ett välståndsland med hjälp av Försäkringskassan. Det är dömt att gå under.

Att då bara föra in tiotusentals fler in i systemet gör att avgrunden kommer allt närmare.
Det är inte solidaritet, det är sinnessjukt.